Ja, det gör förbannat ont när det brister

Jag hittade precis något jag kladdade ner i våras. Det var en sen vår och sommaren kom aldrig riktigt igång - segt som sirap.
Nu känns det i alla fall bättre.



Mörkret tornar upp sig.
Raseriet påtagligt.
Gråten i bröstet.

Går därifrån.
Svär och gormar i min ensamhet.
Vill inte gå över gränsen.

Så nära att krackelera.
På bristningsgränsen.
Det är vår.