Ibland händer det där som gör att jag förundras på ett positivt sätt och blir alldeles varm av människors omtanke. Som igår när det kom ett fint litet skramlande paket med posten. När jag öppnade det var det energi i form av teer och pastiller och kärlek i form av ett fantastiskt fint peppande brev. Allt med avsändare "en hemlig bloggkompis som saknar dina inlägg". Självfallet blev jag galet nyfiken på vem det kunde vara från och försökte uttyda poststämpeln, men den var helt utsuddad. På språkstilen har jag ändå mina misstankar, (du FÅR gärna ge dig till känna) men oavsett om jag har rätt eller inte vill jag ändå säga: TUSEN TUSEN TACK! Du gjorde mig oerhört glad och rörd över omtanken och de fina orden! Och efter att genansen lagt sig lite (jag är verkligen inte van vid sånt här) började jag faktiskt nästan gråta för att jag upplevde det som en sådan fantastisk gest. TACK!
Ja, det var några månader sedan jag skrev något inlägg. Orsakerna till det är flera, men den främsta är att jag hade det rejält tungt under slutet av förra året. Ångesten var så stor och kraftig att även min fysiska kropp tog stryk och jag kom även ner i en depression. Den vanliga terapin och medicinen hjälpte inte utan jag fick öka och utöka. Nu känns det dock som att det sakta men säkert börjar vända. Och kanske börjar jag kunna uttrycka mig igen, eller åtminstone känna viljan till det.
Om inte annat så blev ju detta ett inlägg.
