Landssorg

Både svenska och utländska medier fylls i dag med skrifter om Sverigedemokraterna (SD) och dess vågroll. Sverige har blivit ett land med främlingsfientligt parti i riksdagen. Reinfeldt får en svår uppgift att styra landet utan att blanda in SD, vilket han själv hävdar inte kommer att ske. Det lär kunna bli turbulent de nästkommande fyra åren.

Jag är bedrövad. Inte alls chockerad men bedrövad. Sverige har tagit ännu ett kliv mot egoismen, ytterligare ett steg mot rädslan för det okända och kastat sig rakt i armarna på den empatilösa djävulen.

Vad hände med det land som byggdes på välfärd, där människor hade rätten att känna sig trygga, oavsett härkomst, sexualitet, sjukdom eller ålder? När blev girighet en folkrörelse?

Hissa flaggan på halv stång. I dag bör vi sörja över vårt land.

Nötväcka väcker tankar

Jag har funderat lite på det här med ensamhet. Människor är flockdjur och behöver ibland sällskap för att kunna fungera. Vi har byggt upp ett socialt samhälle där de flesta har något slags nätverk. Är det inte en partner eller föräldrar, så fungerar det lika bra med vänner. Och nu med all teknologi behöver vi inte ens fysiskt befinna oss på samma plats för att mota bort ensamheten. Ett telefonsamtal, sms, mejl, chatt eller liknande kan fungera som substitut.

Men hur är det bland djuren, till exempel fåglarna? Under en veckas tid har jag studerat en liten rackare utanför fönstret - en vacker nötväcka, som ter sig vara alldeles ensam, och det har fått mig att fundera. Kan denne gynnare känna ensamhet? Nu menar jag inte att förmänskliga den på något sätt, och jag har läst på hur den bor, äter och dylikt, men hur fungerar det för den? Vad gör den på dagarna när den inte söker efter föda? Vem känner den tillhörighet med? Vem spelar den för? Kan den flyga sig fram genom livet utan att ha någon att dela det med? Har den överhuvudtaget behov av någon slags tillhörighet?

Jag borde nog inte fundera så mycket över det här då det får mig att bli en aning melankolisk.

Rumpnissarna regerar

Det är ju vansinnigt så dålig jag är på att uppdatera! Jag är en usel usel människa, som förhoppningsvis ska kunna bli lite bättre.

Om några dagar är det dags för val. Alliansen leder, och jag vet inte om jag orkar med en till mandatperiod med dessa självgoda översittare, som med alltför snabb fart demonterar det som finns kvar av vår välfärd. Jag ska i alla fall göra vad jag kan för att stoppa det.

I skogen är det trattkantareller som gäller. Det verkar som att jag och älgarna tävlar med varandra om vem som ska hinna först till dessa läckerheter. Just nu är det hyfsat jämnt.

För övrigt är jag trött. Trött, trött trött. Det är den här årstidens fel. Jag undrar varför den vill mig så illa. Vad har jag gjort mot hösten för att den ska behandla mig så?

Ingen kan säga det bättre än rumpnissarna; "Voffor gör di på detta viset?"

De underbara rumpnissarna