Provocerad och på riktigt rädd

Alltså jag har fallit i fällan och blir så vansinnigt provocerad av Pär Ström och kanske än mer av många av hans bloggläsare som ofta spyr ut sitt hat och förakt. Förutom att bli provocerad så känner jag mig på fullaste allvar rädd över vilka åsikter som verkar finnas i samhället. Och det får mig att undra var dessa människor finns. Är det en av mina grannar, kanske brevbäraren, eller han som nyss besiktigade min bil? Egentligen vill jag inte sprida Ströms ord, men det går att läsa hans blogg här.

The Help

Det har tyvärr varit lite mer kvantitet än kvalitet gällande mitt filmtittande på slutet. Dock såg jag en fantastiskt bra film för några dagar sedan, "The Help" som handlar om de svarta hembiträdenas arbetssituation hos de vita familjerna i den amerikanska södern på 1960-talet. Se den!

"You is smart. You is kind. You is important."

Usel uppdatering, mörker och adventspaket

Jag skyller min extremt dåliga uppdatering på att det är så mörkt att jag inte ser tangenterna. Om vi adderar kyla på det borde ursäkten hålla långa vägar. För en ursäkt är väl livsviktig?

Min fru och jag ska göra en egen adventskalender i år. Vi ska ordna 12 saker var till varandra. Hitta, göra eller köpa. Dock får var sak kosta max 20 kr. Sedan är det tänkt att vi typ ska lotta fram ordningen för hur vi ska få öppna alla 24 luckor. Vad hittar man inte på för att lysa upp tillvaron i mörkret? För det ÄR väldigt mörkt. Nu börjar även jag tycka att det kunde få ligga någon decimeter snö på marken.

S.C.U.M

Turteatern gör just nu en uppsättning av SCUM-manifestet och har dessutom planer på att visa den för gymnasieelever, vilket har skapat enorma reaktioner. Debatter i all möjlig media har blossat upp. Senast i går var det en stor diskussion i SVT:s Debatt där ljudnivån var hög och upprördheten stor. Själv tycker jag att det är fantastiskt bra att den sätts upp, att det blir debatt och att folk tvingas tänka. Så jag antar att Turteatern redan åstadkommit lite av vad de ville uppnå.

Se SVT:s Debatt här

Tjuvstart

Nu har jag tjuvstartat lite inför 1:a advent och satt upp några adventsstjärnor och stakar. Tända dem tänker jag dock inte göra förrän på söndag. En ljusslinga i rönnen fick jag också upp och den får minsann vara tänd från och med i dag. Förutom att ordna med ljuskällor tog jag tag i sån där tråkig städning, som att dra fram åbäket till soffa och dammsuga bakom den. Jag känner mig väldigt duktig.

Om man vore en Sihk

En religion som fångat min intresse är Sihkismen. En ung monoteistisk religion som inte verkar ha så många förbud, utan snarare rätt vettiga påbud. Inte spelar det någon roll om man är kvinna eller man, rik eller fattig - alla är lika mycket värda. Sunt förnuft, stort tålamod och ett öppet hjärta till medmänniskorna. Det tilltalar mig.

Nu är det inte så att jag aktivt tänkt söka mig till sihkismen, för en sådan handling krävs även en tro. Och säkert blir jag besviken om jag granskar religionen på djupet och förkovrar mig i dess skrifter. Men so far so good.

En sån här sik är också fina fisken!

Orka!

Älska utbildningsradion! Nu sänds en fantastisk programserie som heter Orka. Grymt bra att det finns såna här program som riktar sig direkt till barn och ungdomar. Så här står det om Orka på UR:s hemsida:

"Om barn i kris. Serien tar upp teman som mobbning, dysfunktionella familjer med missbruk och våld, hedersproblematik, psykisk ohälsa och skilsmässa ur barnets perspektiv. I varje program finns en fiktiv karaktär som bär på de olika problemen, och programledarens uppdrag är att ta reda på hur barnet kan få hjälp genom att träffa klasskompisar, lärare, skolsystrar, psykologer och andra som finns i samhället för att hjälpa barn med problem."

Programmen finns att se här.

När klantigheten slår till får kroppen frysa

Jag skulle ut en snabb sväng för att kissa hundar innan deras mat då jag råkade halka. Det var dyblött på gräsmattan och jag blev blöt rakt igenom (tjocktröja, t-shirt, shorts, trosor) och klev dessutom ur mina tofflor i chocken så att även mina tjocksockor blev plaskvåta. Det kanske inte hade gjort så mycket om det inte vore så att det bara är några ynka plusgrader och storm ute. Himmel så kallt det blev!

Till råga på allt så blötte jag  ner ytterligare ett par tjocksockor när jag gick ut till garaget. Inte tänkte jag på att det hade stått en bil och blött ner just där jag klev. Det är tur att min mor har stickat en massa tjocksockor till mig.

Hur bör samhället agera?

Jag läste precis att Juha Valjakkalo har rymt igen - från en öppen anstalt med bara någon månads straff kvar att avtjäna. Ärligt - Vad gör man med en människa som förmodligen aldrig kommer att kunna (vilja?) anpassa sig till samhället. En person som enbart följer sina egna regler och gör som han vill, när han vill det?

Vårt samhälle bygger på att alla människor ska ha ett värde, men även att vi ska "betala" genom att till exempel arbeta och följa de lagar som råder. En person som Valjakkala kommer aldrig att kunna behålla ett arbete, för han gör som han vill. Inte heller kommer han att lyda de lagar och regler som finns - just för att han alltid kommer att göra precis som han vill, när han vill.

Nu vet jag inte alls hur hans fängelsevistelse för trippelmordet var. Jag har inte en aning om hur Finlands syn på rehabilitering såg ut när han började avtjäna sitt fängelsestraff. Det jag vet är att han rymde från fängelset när han fick chans till det. Att han nästan direkt han blev frigiven begick nya brott och fick avtjäna ytterligare straff. Jag vet att han är en notorisk återfallsförbrytare och jag tror att han kommer att fortsätta vara det så länge möjlighet ges på grund av att han fullkomligt struntar i samhällets lagar.

Så, vad gör man med dessa människor. De som inte går att rehabilitera. De människor som om och om igen kommer att göra precis som de vill för att de enbart följer sina egna lagar. Hur ska samhället agera?

Nattens aktiviteter

Jag blev så trött och förvirrad av de små röda piller min doktor gav mig att jag irrade runt en evighet på sjukhusparkeringen innan jag mindes var jag ställt bilen. Detta gjorde att mina hundar fick sitta ensamma i bilen hela sju (7) timmar - snacka om att jag hade dåligt samvete! När jag sedan skulle rasta dem rymde ena hunden ifrån mig och började bråka med en annan hund. Som tur var blev det inte så mycket av bråket, men istället för att lugna ner sig sprang hon vidare och hoppade utför ett stup, ner i havet och simmade långt långt ut för att fånga en boll som låg och guppade i vattnet...

Detta är bara en bråkdel av vad jag drömde i natt. Jag känner mig inte särskilt utvilad.

This house

En av världens bästa sångerskor. En av världens bästa låtar.  En låt jag ibland verkligen behöver.

It's cold in here, cover me...

Just nu

Snön försvann lika fort som den kom. Det är halt som en inoljad stekpanna på vägen. Dagens terapisession kom helt att handla om min mor. Jag har en begynnande mensvärk som snart antagligen kommer att driva mig till vansinne. Solen skiner, men så där vekt som den gör den här årstiden. Så spännande är min sammanfattningen av tillvaron för tillfället.

Hur lågt kan människan sjunka?

Just nu är jag så upprörd, så trött och leds på alla idioter att jag gladeligen skulle avskärma mig totalt från yttervärlden. Så vansinnigt trött på alla egoister som bara ser rakt fram och tänker jag jag jag precis hela tiden. De som inte förstår att det inte behöver kosta så mycket att vara vänlig mot andra. Att världen skulle se så mycket bättre ut ifall ont inte alltid möttes med ont.

Människan är den enda arten på jorden som kan använda ord för att tala om känslor - varför ska det då vara så förbannat svårt att kommunicera?

Oavsett om man har en tro eller ej finns det bra gyllene regler inom olika religioner som verkligen borde anammas och omvandlas till praktik. Kanske skulle världen kunna bli lite trevligare att leva i då.
"Allt vad du vill att andra ska göra för er ska ni också göra för dem" (kristendom),
"Plåga inte andra med det som pinar dig själv" (buddhism),
"Anse din grannes vinst som din egen vinst, och anse din grannes förlust som din egen förlust" (taoism)

En dag i Antibes (eller hur var det?)

Jag blev utbjuden på bio i går. Vi hade bestämt oss för att se "En enkel till Antibes". Biljetterna hade köpts dagen innan så vi hade ingen brådska till bion utan kom insläntrandes under reklamen. Som sig bör satt alla och småpratade och min vän och jag diskuterade favoritfilmer. Filmen startade. Vackra vyer tillsammans med förtext där rollbesättningen presenterades. Första namnet förvånade mig. Jag hade ingen aning om att Anne Heathaway var med i denna. Namn efter namn rullade och jag började undra när Sven-Bertil Taubs namn skulle dyka upp. Han var ju trots allt huvudrollsinnehavare i filmen. När slutligen regissörens namn dök upp tittade min vän och jag bestört på varandra - var vi verkligen på rätt film? Jag plockade upp biljetten men det var för mörkt att se vad det stod. Fipplade fram mobiltelefonen och lyckades till slut uttyda att det stod "En dag".
Vi hade alltså köpt biljetter till en helt annan film än den vi ville se. Ett smärre magplask och väldigt svårt att ställa om.

Månen är ett ägg

En rätt behaglig morgonvy genom sovrumsfönstret

När treåringen har rätt

Jag borde ha lyssnat på min inre treåring och hållit mig undan arbete i dag. Och det handlar faktiskt inte om att jag är det minsta arbetsskygg utan om 144444444444444444444444444444444 (där klev katten på tangentbordet) att  det vissa dagar är helt orkeslöst i både kropp och själ. Nu när veden är kapad, huggen och på sin rätta plats är jag så slut att jag inte ens orkar göra upp en eld. Å andra sidan är jag så varm i kroppen att jag inte fryser längre.

Nu är planen att vila lite och sedan ska jag göra en chiligryta - bara jag får tillbaka så pass mycket kraft i armarna att jag orkar hacka alla ingredienser.

Jo, jag vet att gnäller lite väl mycket i dag, men ibland måste man få göra det också.

Arbetsskygg

Så fort det blir ett par minusgrader ute och vi inte har eldat inomhus vill ingen i detta hushåll göra annat än att ligga under täcket (jo, även djuren). Men eftersom det inte går att ligga i sängen dygnets alla timmar antar jag att jag måste ut och arbeta. Den staplade veden vill jag inte börja nalla på ännu, så det får bli att såga upp lite torra stockar istället.

Vill inte vill inte vill inte, kvider den trotsiga ynkliga treåringen inom mig.
Behöver jag säga att jag inte är tre år och redan har börjat ta på mig arbetskläderna?

Slottsgäst

En alldeles bloggfri helg har det varit. Så kan det vara när man får oväntat besök. Jag har faktiskt inte något särskilt att säga just nu heller förutom att berätta om en av nattens knasiga drömmar. Men då jag vet att intresset för andras drömmar oftast är lika med noll nöjer jag mig med att säga att det är dumt att somna till Kommisarie Lynley - åtminstone om du inte vill drömma om att du är bröllopsgäst på ett engelskt slott, din hund kräks och katten bajsar inne på ditt rumsgolv. I panik försöker du slänga ut en av bajskorvarna genom fönstret och självklart hamnar den på en annan av bröllopsgästerna.

När man får oväntat besök

Jag fick oväntat besök i går, som dessutom valde att stanna över natten. Så i stället för den sedvanliga ligga-i-sängen-och-dra-sig-rutinen blev det en tur i svampskogen på förmiddagen. Vad gör man inte för att dela med mig av vad naturen har att erbjuda? Det är fasiken häftigt att fortfarande kunna plocka svamp. Trots allt är det snart mitten av november.
Förutom att plocka svamp har vi hunnit släpa med lite timmer. Duktiga som få alltså! Men nu tycker min gamla kropp att det får vara nog och ska faktiskt få sig en välförtjänt vila.

Vackra skapelser man kan hitta på en häll.

Ett desperat flygbolag

Sist handlade det om att ta betalt för toalettbesök. Denna gång om att resenärer ska kunna ladda ner en porrapplikation till sina surfplattor och mobiltelefoner. Antagligen bara ett pr-trick, men ett företag som så desperat försöker göra allt för att få reklam känns inte särskilt seriöst. Jag har bara flugit en enda gång med Ryan Air och det var inte den mest angenäma upplevelsen. Men det handlade mest om att sätena var av hårdplast, skakade och levde om. Det blir ingen fler gång.

Miraklet

Jag gav mig själv ett uppdrag när jag var ute på hundpromenad. Att hitta det fina i det fula. Miraklet i vardagen. Färgprakten som gör allt levande. Som får mig att andas. Det här är en del av vad jag fann.

Jag brukar tycka att min hund är fotogenique, men...

Amatörpsykologi

...på hög nivå.

Köldkänslig

Jag sitter med vantar på, såna med avklippta toppar. Antingen är jag väldigt känslig i dag eller så är det lite väl kallt inomhus. Kanske är det kombinationen som kommer närmast sanningen.

Oftast föredrar jag både ock framför eller, men i det här fallet var det inte riktigt applicerbart.

Medelhavsklimat

Förresten kan jag tala om att det är 5:e november. Klockan är 8:20 och det är 7 (sju!) plusgrader ute. Och jo, jag bor kvar i norra Sverige. Inte så underligt att jag fortfarande springer omkring i shorts.

Idol

Man får tycka vad man vill om hela konceptet Idol, men fasen vad grymma de är i år! Så unga och redan färdiga artister! Jag är mäkta imponerad och kan inte göra annat än att ödmjukt buga mig för 90-talisterna!

Egoboost

Ibland är det inte så illa att det är kaos bland alla papper i musikrummet. För återigen har jag hittat låtar som jag glömt bort att jag gjort. Faktiskt riktigt bra låtar. Och jag är glad att jag fann dem just nu. En dag då det ligger en matta av jämngrått dis utanför fönstret. När självkänslan är extra låg och jag har svårt att stå ut med mig själv. Då är det viktigt, nästan nödvändigt att hitta något jag är bra på. Och i dag kan jag alltså ta med mig:

"Jo, jag är en rätt bra låtskrivare."

Svagaste länken.

Jag har en förkärlek till frågesportsprogram och min nya morgonrutin är att titta på "Svagaste länken" på TV4 Play.  Annars sänds programmet i Sjuan mån-tor kl 19.00. Programledare är Kajsa Ingemarsson och hennes giftighet kan nog sätta vilken tävlande som helst ur spel.
Jag tänker att min hjärna borde ha en chans att komma igång ordentligt om jag startar dagen med ett frågesportsprogram av denna kaliber.

Note to myself: Göra en utvärdering om ett par veckor gällande min hjärnkapacitet på morgonen.

Dagens förebilder

Jag satt och skrev på en låt, men tyvärr seglade tankarna hela tiden i väg till den medianäring jag fått i mig i dag. Tv-reportage jag sett, bloggar jag läst, radioprogram jag lyssnat på. Översköljd, frustrerad och rent förbannad kände jag mig över vad som pumpats ut under dagen. Så istället för att göra klart en låt om hjärta och smärta krafsades detta ner på papperet.


Jag har fillers i mina läppar
Silikon i mina bröst
Tänder vita som renaste kokain
Åh, vad jag är fin

Kämpar för att lyckas
Startar en blogg där jag säljer reklam
Sitter i tv-soffan och ondgör mig över blogggtroll
Att inspirera unga tjejer är min roll

Tröströst

Jag har märkt att min röst ett bra tag har tett sig ljusare än normalt. Som att jag pressar den, trycker ihop den och förminskar den. En idé jag har om orsaken är att det handlar om att jag inte vill ta plats. Den normalt halvbullriga jag gör saker för att inte synas och höras. Känner jag mig liten så låter jag lite.
Faktiskt en rätt jobbig insikt.

Älskade lillasyster

Jag behövde ett paraply mot både regn och blåst. Precis ett sådant gav du mig i dag. 

Du paraplyserar helt enkelt världsbäst!

Kärlek!

Confusing quotes

När jag tittade igenom lite gamla halvfärdiga låtar hittade jag en där en del av textraden lyder "I'm confused 'cause I'm happy..."

Ibland är jag för bra, haha. 

Dagens fundering

Om man läser en tidning eller kollar på ett program där okända människor presenteras, är det nästan alltid samma fyra saker som tas upp för att vi ska få ett grepp om vilka de här personerna är. Namn, ålder, titel och ort. That's it! Det är vad som ska definiera vilka vi är. Kanske kan man gå så långt och säga att vi reduceras till att vara det vi svarar utifrån dessa frågor? Om man då inte är nöjd med sitt namn, inte känner att åldern på pappret stämmer överens med verkligheten, om man inte har något jobb och kanske är bostadslös - vem är man egentligen då?

Kärlek över gränser del 1

Tanken var att skriva om Torchwood och Sanctuary i dag. Två serier jag följer och tycker mycket om. Jag har svårt att motstå serier som innehåller utomjordingar, tidsresor och "abnormals". Allt skildrat med både mörker och humor. Ni får kalla mig konstig.

Min spaning handlade i alla fall om att det är tack vara de icke-amerikanska produktionerna och att huvudkaraktärerna i respektive serie (av helt olika orsaker) är väldigt gamla, minst 152 år, som gör att även icke-heterosexuell kärlek kan skildras så odramatiskt.


Men eftersom det tagit stopp i mitt hjärnkontor och jag inte kan formulera mig, inte ens tänka en hel mening utan att det stakar sig, så tänker jag återkomma till min spaning vid senare tillfälle.
Sorry, om det i princip blev en cliffhanger.


Amanda Tapping i rollen som Dr Helen Magnus i serien Sanctuary.