När hunden inte riktigt använder sin fulla intelligens

Jag fortsätter på temat hund. Här en gammal video på Stråla där hon försöker få upp sitt ben ur vattenskålen. Det är jobbigt att få vatten i nosen.

Våga avsky Cesar Millan!

Cesar Millan är vansinnigt otäck och det är enormt sorgligt att så många människor köper hans metoder att jobba med hund. Den här videon får tala för sig själv.

Tant eller barnslig? (en fundering på morgonkvisten)

Om man är liten och lillgammal ses det som något positivt. Ökar man på några år kallas man för brådmogen och det kan vara lika mycket till förtret som lite gulligt. Som tonåring kan man kallas mogen för sin ålder och det ses också som mestadels positivt.

Efter det, när man blivit vuxen, finns det liksom inga superlativ kvar gällande att vara en aning äldre för sin ålder. Då får man höra att man beter sig som en tant. I stället bör man vara och verka precis rätt i sin ålder för att passa in. För man får ju inte vara barnslig heller. Vet hut om man gillar att klättra i träd, använder könsord och vill vara uppe till sex på morgonen!

Sedan kan man fundera över vem som bestämmer vad som är rätt och varför det är rätt.

Det är verkligen inte lätt att vara människa.

En gammal tant eller en ung kvinna?

Att vara styrd av SMHI

Femte maj förra året fotograferade jag musöron på björkarna. Solen gassade och värmde när jag vandrade på den bara grusvägen en bit upp i skogen. Jag har en känsla av det i år kommer att ligga så pass mycket snö kvar att jag knappt kommer att ta mig till nämnda grusväg. Antagligen  kommer det inte heller finnas en tillstymmelse till musöron. Vårvärmen kom tidigt förra året. I år känns det utdraget som sirap. Det är dumt att jämföra, men svårt att låta bli.

I går när jag var på affären träffade jag på några jag kände. Samtalet kretsade genast kring våren, eller avsaknaden av den. Jag har sagt det tidigare, men säger det igen. Det är inte alls underligt att vi norrlänningar har väder som ett av våra favoritsamtalsämnen. Vi har levt i kyla och mörker under flera månaders tid så vi behöver verkligen ljuset och värmen så infernaliskt mycket nu! Kanske tror vi att det går att prata igång våren.

Min favoritapp i telefonen är SMHI:s väderapp. Det säger en del om hur styrd jag är av vädret. Jag vet att jag inte kan påverka vädret, men att kolla väderrapporten sisådär tio gånger per dag gör att jag känslomässigt kan ställa in mig på hur dagen kan bli. Dessutom vet jag när jag ska rusa i väg till systembolaget och köpa en flaska bubbel, eller enbart locka fram ett leende i förväg, lite i smyg, för att jag vet att solen kikar fram om ett par timmar.

Nu visar dock SMHI att det ska vara uppehåll hela dagen, men när jag tittar ut så fullkomligt vräker regnet ner. Jaja, det är mänskligt att fela.

Bofinken Knut

Det här kunde ha slutat lyckligt, med att fågeln flög i väg.

Men så var inte fallet.

Dimma ute och dis inom

Jag vaknade fyra i morse av en otäck dröm och kunde inte somna om förrän vid fem. Mäkta förvånad blev jag när jag nästa gång vakande och märkte att klockan var halv tio. Wow, det är ju nästan att sova bort hela förmiddagen. Åh, vad jag behövde det! Dock kände jag  mig inte så sprudlande pigg när jag tittade ut...och knappt såg ut överhuvudtaget. En tjockflytande grå massa över hela himlen.

Efter en snabb morgonpromenad med hundarna i otäck dimma kröp jag återigen ner under täcket. Startade SVT Play och tittade på en bra DOX-dokumentär som jag missade i går.

Jag befinner mig fortfarande under täcket och här vill jag stanna hela dagen. Eller åtminstone tills det går att skönja en himmel.

Muurikkakärlek

En av mina absoluta favoritprylar just nu är muurikkan. Det är så galet gott och härligt att laga mat på en sådan. Allt smakar gott som man tillreder ute över eld - allt! I helgen blev det en  enkel trerättersmiddag på den. Vore det inte sådant surväder för tillfället skulle ni nog hitta mig ute, eldande, med muurikkan bredvid mig. Eld och mat är en oslagbar kombination för att uppleva livskvalitet.

Bild lånad från muurikka.se

Ett väldigt självömkande inlägg.

En rätt stökig promenad med hunden. Ett dåligt telefonsamtal med mor. Huvudvärk av blåsten. Och vart fan har våren tagit vägen? Det enda positiva kanske skulle vara att det är skärtorsdag, men den är ju som vilken dag som helst, så det lyfter ju inte riktigt.

Min energi är fortfarande på rymmen. Antagligen därför det är svårt att hitta de där positiva sakerna i tillvaron. Jag har skadat min axel så jag kan inte ens söka min tillflykt till musikrummet och något instrument.

Ingen speciellt skär torsdag alltså, men i morgon blir det säkerligen en lång fredag.

Jag längtar så det gör ont till att knoppar ska brista!

Flyg vackra svan, fly!

Femton minusgrader om natten och svanar som flyger över mitt huvud på dagen. Det känns dubbelt och lite svårt på något sätt.

Bilden tagen en junikväll förra sommaren.