Vädergudar vs Jag 1-0

I går hade vi rep med bandet kl 18.30 och det brukar kunna vara en rätt bra reptid, men som det känts på slutet har jag varit redo för sängen den tiden på dygnet. Av rädsla för att somna vid ratten både till och från repet fick jag se till att ha med en termos kaffe i bilen.
På lördag gigar vi och spelar först av fyra band. I vanliga fall ogillar jag att spela tidigt på kvällen (det brukar inte vara särskilt mycket folk och ös då) men nu är jag enbart tacksam, för hur skulle jag annars klara av att hålla mig vaken?

Nej, nu orkar jag inte med vädret längre. Inte ens mitt på dagen går det att se genom det sirapssega dimtäcket. Jag känner mig extremt trött och tom på energi, som att jag släpar mig fram genom ett enda stort mörker. Vädergudarna och jag är inte direkt såta vänner.

Hallå, hallå?

Alltså detta med telefonvett. Man slänger inte på luren bara för att man inte håller med den andra. Man slänger inte på luren bara för att man är upprörd. Man slänger helt enkelt inte på luren - PUNKT!

Edit: Det är inte heller okej att skicka en massa arga sms efter att ha slängt på luren.

Underverk

Älskade, vackra, hungriga sidensvansar.

Eureka, det funkar!

När livet känns lite tungt tvivlar jag ibland på min kapacitet att uppröras. Jag upplever det som att batterierna till både hjärna och hjärta har tappat all effekt. Därför var så vansinnigt skönt när jag i går fick gå igång under en diskussion.

Tack Lillasyster med (framförallt) fru för era "startkablar"!