Kapitulerar

Jag hade bestämt mig för att bege mig ut på rosa vespan, gasa upp, köra lite härligt galet i mörkret. Men så hinner jag hinner bara nerför backen innan lyset slutar att fungera. Eftersom jag bor i obygden, utan gatljus, var det bara att ge upp och försöka köra hem i myrstegsfart. Jag som trodde att slutet på denna dag skulle bli bra, eller åtminstone okej. Så nu kapitulerar jag, nu ger jag upp!

Utan att ens orka gå in på den här dagens skeenden kan jag meddela att den varit skit. Trodde åtminstone att kvällen skulle sluta lite bra. Haha, vilket skämt att ens tro det. En aning egentid med något jag tycker är roligt, ett uns av försök till glädjerus. Jo, jävlar! Det är bara att konstatera att gudinnan spottar på mig, med jordens jävla hånleende! Det är tydligt att inget, inte ens på mikroskopisk nivå, ska gå min väg just nu...

Jag måste hitta balansen.

Vilken jävla skitdag detta ha varit! Just nu känner jag mig som en urvriden disktrasa, som dessutom luktar surt. Tror inte jag kan förklara det bättre.

Jag har i alla fall fått köra lite rosa vespa, men då för att åka omkring och ropa på en katt, så det förtog större delen av nöjet.

Om jag skulle skriva att det blev lite svampplock i skogen i dag kunde jag nog inte låta bli att nämna att hunden var stökig som fan.

Nej, bäst att inte skriva något mer eftersom jag ändå bara kommer på saker att klaga på - en sådan dag helt enkelt.

Rosa vespa

Titta vad jag har till mitt förfogande en vecka eller så. Jag, körandes en rosa vespa. Ibland är livet underligt...

Näbbmus och hemmastudio

Den här lilla rackaren kom ena katten in med igår. Det tråkiga var att den var för skadad för att kunna fortsätta sitt korta liv. Jag fick alltså döda den. Det är inte roligt att ta ihjäl små söta möss, men än värre är att se dem plågas.


Jag ångestshoppade lite igår. Ack vad det brände hål i plånboken. En ny förstärkare, som fungerar bra både med gitarr och bas, och ett externt ljudkort, som även är en inbyggd preamp. En bra start på min nya hemmastudio.

Trattisar och uteblivet regn

Kanske var det bra att det inte regnade igår. Det är inte lika skoj att plocka svamp när allt är blött. Skogspromenaden gav rejäl utdelning och det blev några timmars rensning.


Nu verkar det ska vara ett stadigt högtryck ett tag. Inget regn för mig alltså. Det som verkligen behövs, inte bara för min skull, utan för att trattisarna inte ska torka bort. Som om svamparna bryr sig ifall de torkar bort eller inte. Vilket ego jag är.

För att fortsätta prata svamp så hittade jag trattisar på en snustorr häll.

Var är regnet?

Just nu vill jag ha ett förlösande höstregn. Istället är det förstås strålande solsken. Jag är aldrig nöjd.

Sarah Dawn Finer

Oj, jag såg precis en video med Sarah Dawn Finer - Vilken kvinna, vilken röst! Nu försöker jag lova mig själv att inte överdosera.

Här är en avskalad version av "Moving on"


Inte överdosera. Inte överdosera. Inte överdosera. Inte överdosera. Inte överdosera.

Suck

Fotbollen gick åt helvete, hundarna har slagits, och hösten verkar ha fått mig i sitt grepp. Svårt att finna någon energi, även fast solen skiner och skogen är full av svamp. Jag intalar mig att det blir lite enklare bara av att jag har insikten om att hösten brukar vara tuff. Det är en klen tröst, men insikt är alltid bra.

Att se all skiftning på trädens färger är både njutbart och ångestfyllt. Det är enormt vackert, samtidigt som jag vet att löven snart ligger på marken och påbörjar sin förmultningsprocess. Ungefär så känns det för mig inombords den här årstiden. Som ett skrumpet mögligt löv som väntar på att förvandlas till mull. Förvisso är även det är en förändring, och kanske, kanske kan det vara av godo.

Kattattack

Hård start på morgonen. En okänd gråhund kom till vår tomt och var på väg att äta upp en av katterna. Hunden var utrustad med både sändare och telefonnummer, så jag ringde till ägaren. När jag berättade att hans hund gått på min ena katt och att han vägrar gå härifrån, fick jag till svar "Jag ska testa att vissla på honom..."

Ingen ursäkt, eller en oro från hans sida. Sådan attityd gör mig förbannad! Jag har all förståelse över att hundar kan förirra sig och försöker gå på andra djur, men som ägare har man ansvar, och en ursäkt kunde i alla vara på sin plats.

Nu sitter jag med en chockskadad katt som jag ska försöka känna på lite mer, bara hon lugnar ner sig. Måste vi till veterinären vet jag vem som får stå för kostnaderna.