Fotbollen gick åt helvete, hundarna har slagits, och hösten verkar ha fått mig i sitt grepp. Svårt att finna någon energi, även fast solen skiner och skogen är full av svamp. Jag intalar mig att det blir lite enklare bara av att jag har insikten om att hösten brukar vara tuff. Det är en klen tröst, men insikt är alltid bra.
Att se all skiftning på trädens färger är både njutbart och ångestfyllt. Det är enormt vackert, samtidigt som jag vet att löven snart ligger på marken och påbörjar sin förmultningsprocess. Ungefär så känns det för mig inombords den här årstiden. Som ett skrumpet mögligt löv som väntar på att förvandlas till mull. Förvisso är även det är en förändring, och kanske, kanske kan det vara av godo.
3 kommentarer:
Allt som lever dör och förmultnar, för att sedan komma till liv om våren. Nya tag och nya möjligheter vännen.
Mm, känns inte som det just nu.
Skicka en kommentar