Klockan 7:15 började ena hunden skälla som en tokig mot fönstret. Denna tid brukar vi sova skönhetssömn, så jag blev enormt förvånad och ställde mig yrvaket upp för att kolla vad i fridens namn som stod på. Då ser jag grannfrun med söner komma gående bakom huset, strax utanför sovrumsfönstret. Det är extremt halt ute och hon tyckte väl helt enkelt att det var en bra idé att gå på baksidan av vårt hus, istället för på vägen som går på framsidan. Det tyckte inte hunden och det tyckte inte jag. Inget vidare uppvaknande, och inte kan jag somna om heller. Men nu vet jag åtminstone att ingen kan leka fönstertittare utan att få en rejäl utskällning.