Förra gången jag var hos min terapeut frågade hon vad jag ville ha hjälp med under våren. En av de saker jag nämnde var att jag ville ha en hemläxa bestående i att verkligen stanna upp och skriva ner vad jag känner, åtminstone två gånger i veckan.
Jag har varit usel på att skriva på sistone. Inga blogginlägg, inga dagboksspaningar, ingen musik, inga som helst reflektioner. Får jag inte ner något på pränt känner jag mig vansinnigt andefatttig. Jag har alltid skrivit och reflekterat. Behövt det - behöver det, men just nu är jag som ett tomt papper, tabula rasa.
I dag ska jag till min terapeut igen. Och inte har jag skrivit ner något. Inte ens ynka två gånger på en vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar