Kapade ledningar, del 2

I December kastrerade jag min ena tik, och i går var det dags för den andra. Det skar i mitt hjärta alldeles oerhört när jag hämtade hem denna extremt ynkliga lilla tjej.

En av nackdelarna med djur är att man inte kan berätta för dem att vissa saker är för deras eget bästa. Så skönt det vore om jag kunde tala om för henne att den här operationen var av godo, att hon snart kommer att vara fullt återställd, i framtiden slippa alla hormonella besvär och vara en glad hund mest hela tiden.

Istället får jag ta henne intill mig, smeka hennes sammetslena päls och viska:

- Det här blir bra, tjejen. Det här blir bra...


Hon får känna sig trygg och älskad. Och jag, jag får förhoppningsvis mitt dåliga samvete lindrat en smula.