Nu sitter jag alltså som oftast vid köksbordet, spanar genom fönstret och hoppas på lite action runt fågelbordet. Det påminner mig om att jag VERKLIGEN måste putsa fönstren.
onsdag 28 april 2010
Fågelskådning tas till nya höjder.
Jag skyller min frånvaro på nya kameran (och annat meningsfullt att sysselsätta mig med) och konstaterar att min nördstämpel nått nya höjder. Jag tror att det kan vara något beroendeframkallande med fåglar. Nu med nya kameran räcker det inte att bara observera dessa dunbollar, jag måste även fotografera dem. Många fågelbilder blir det, och jag är nog den enda som uppskattar att titta på dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
nej även jag gillar dina bilder
Vilken tur jag har som har en sådan snäll bror:-)
putsa putsa putsa dina fönster det kan jag. Putsa putsa putsa dina fönster gör jag bra. Putsa fönster är en talang jag har!
Och nu fick jag en melodi i huvudet igen. Tur att den inte handlar om hur svårt det är att ta sig hem. Ja, jag vet att du är en hejare på fönsterputsning:-)
Skicka en kommentar