Bröllop

Nu är allt hysteriskt planerande över. Nu är den stora dagen förbi. Nu börjar jag sakta återhämta mig. Men vilken grej! Och vilken dag! Tack alla som hjälpte till. Tack alla som kom. Det blev en oförglömlig dag.

Jag kan dock utan tvekan säga; aldrig mer, (vilket i och för sig är bra i detta sammanhang) aldrig aldrig mer. Det finns enklare saker att syssla med än att försöka sköta logistiken till ett bröllop för sextio personer. När det dessutom är ens egen bröllopsdag blir det lätt väl mycket känslor inblandade. Jag var ett monster veckan innan - förlåt alla!

Nu ska jag vila, vila lite till, och ännu mer.
Och njuta.