Advent och icke-ångest.

1:a advent är i antågande och passande nog har jag i dag förberett genom att hänga upp stjärnor, plockat fram stakar, bytt till julgardiner, satt fram juldukar och annat småkrafs som hör till.

Tänk att jag, som tidigare varit en extrem julhatare, numera ser fram emot att få det lite juligt. Förut var julen alltid förknippad med en fruktansvärd ångest för mig. Och ju tidigare folk runt omkring mig tog upp ämnet jul, desto längre varade ångestklumpen i magen.

Tack och lov är den tiden förbi. Nu behöver jag inte längre anpassa mig till alla andra. Nu får jag äntligen ha julen på mitt sätt, med mina traditioner. Och tänka sig, då kan julen vara väldigt mysig.

Tant doktor

Jag måste ha världens bästa husläkare! Hon lyssnar, tar mig på allvar och tycker inte det är konstigt att jag kommer påläst med egen diagnos. Tänk om bara nästa distans kunde kännas lika bra. Elektromyografi låter lite obehagligt, men jag är verkligen glad över att gå till botten med min handskada.

Kärlek

Liten skrotkisse hemma igen.

Jag är mållös, tårögd och alldeles överlycklig! Liten Vilda kom hem i dag -  efter att ha varit borta i fyra och en halv månad! Vi hade precis gett upp hoppet, städat undan henne på något sätt, accepterat det faktum att hon aldrig skulle komma tillbaka. Och så dyker hon bara upp - vilken otroligt häftig känsla!

De andra två katterna tog det med ro, bara nosade lite på henne och sedan åt de alla ur samma matskål. Hundarna var mer uppspelta. De tyckte att hon var lite spännande och att hon luktade väldigt annorlunda.

Hon kommer inte att få gå ut på ett tag nu och när hon väl får det ska sändaren sitta på henne så att vi kan pejla in henne ifall hon skulle få för sig att försvinna igen.

Jag önskar verkligen att hon kunde berätta vilka äventyr hon varit med om, var hon hållit hus, om hon haft någonstans att sova, ifall någon har gett henne mat, men tyvärr funkar det ju inte så att hon kan berätta för oss.

Hon är mager och lite flottig i pälsen, men annars verkar hon vara fysiskt okej. I morgon blir det till att köpa vitaminer, en namnbricka och göra en rejäl avmaskning av alla tre katter. Ha, jag kan igen säga att vi har tre katter!

Just ja, numera har hon bytt namn, från Vilda till Milda. Vi tror nämligen att det namnet är bättre för henne, eller åtminstone för oss.

Välkommen hem lilla skrotan!

Liten slampa?

När jag tittade på tv4:as "Så mycket bättre" hörde jag Lasse Berghagen säga
"liten slampa..."  Smått chockerad över att höra den mannen använda såna ord i offentlighetens rum förstod jag några sekunder senare att han faktiskt sa "flitens lampa", vilket kändes enormt mycket bättre - nästan som bomull i mina öron.
Kanske säger det dock lite om hur min hjärna associerar.

Jag hade bestämt mig, peppat mig själv och i mitt huvud kommit fram till bra saker att säga. När jag ringer möts jag då av "I dag är vårdcentralens öppettider 8-12, välkommen åter på måndag."

Nu måste jag hålla mitt mod uppe flera dagar till. Jag som hatar att ringa såna samtal. Fan för röda dagar!

Det är tisdag och jag är fortfarande väldigt trött. Om det beror på "normaltid" eller andra saker må vara osagt...

Normaltid?

Alltså detta med vintertid, eller som det heter på riktigt, normaltid - Visst, det är en aning ljusare på morgonen, men ska man behöva känna sig sovtrött klockan sju på kvällen? Vad är normalt med det?