Liten skrotkisse hemma igen.

Jag är mållös, tårögd och alldeles överlycklig! Liten Vilda kom hem i dag -  efter att ha varit borta i fyra och en halv månad! Vi hade precis gett upp hoppet, städat undan henne på något sätt, accepterat det faktum att hon aldrig skulle komma tillbaka. Och så dyker hon bara upp - vilken otroligt häftig känsla!

De andra två katterna tog det med ro, bara nosade lite på henne och sedan åt de alla ur samma matskål. Hundarna var mer uppspelta. De tyckte att hon var lite spännande och att hon luktade väldigt annorlunda.

Hon kommer inte att få gå ut på ett tag nu och när hon väl får det ska sändaren sitta på henne så att vi kan pejla in henne ifall hon skulle få för sig att försvinna igen.

Jag önskar verkligen att hon kunde berätta vilka äventyr hon varit med om, var hon hållit hus, om hon haft någonstans att sova, ifall någon har gett henne mat, men tyvärr funkar det ju inte så att hon kan berätta för oss.

Hon är mager och lite flottig i pälsen, men annars verkar hon vara fysiskt okej. I morgon blir det till att köpa vitaminer, en namnbricka och göra en rejäl avmaskning av alla tre katter. Ha, jag kan igen säga att vi har tre katter!

Just ja, numera har hon bytt namn, från Vilda till Milda. Vi tror nämligen att det namnet är bättre för henne, eller åtminstone för oss.

Välkommen hem lilla skrotan!