När allt blir för mycket
och jag försöker trycka undan
för att jag tror att allt ska ordna sig,
men när ändå känslan talar för något annat.

Där är jag nu.

Jag imploderar av allt utifrån
och exploderar rakt i ansiktet på de oskyldiga.

Där är jag nu.

Vilse i min kontroll över mitt agerande.
Vred över att det är min ilska som kommer ut i luften,
när det egentligen är sorgen som övermannat mig.

Där är jag nu.