onsdag 9 februari 2011

När radion väcker känslor

För några dagar sedan jag lyssnade jag på radioprogrammet barnaministeriet, där man fick följa tjejen Yasmine som varit mobbad. Två av hennes mobbare stod nu åtalade efter att ha mordhotat Yasmine och hennes familj och vi som lyssnare fick i programmet följa med under rättegången.

Här går det att läsa mer och lyssna på programmet.

Det som slog mig var hur vidrigt de åtalades advokat gick åt Yasmine. Hur han ifrågasatte hennes hela person och försökte vända allt till att det var hennes personlighet som gjorde att hon mobbades och att hon i princip fick skylla sig själv.

Det var så beklämmande att lyssna på och fick mig att tänka på att hela vårt rättssamhälle är uppbyggt på att du antingen ska vara uppe på toppen - ha makt, eller kunna vara begåvad med att kunna spela det sociala spelet så väl att du i princip ska göra dig osynlig om då måste.

Ta som exempel hur det ser ut under en våldtäktsrättegång. Försvarsadvokaten frågar våldtäktsoffret varför hon drack så mycket, hade sånt utmanade sätt och varför i hela friden hon klädde sig i så kort kjol, kunde hon då inte förstå att något sådant kunde ske?


På något sätt ges "maktmänniskorna" full rätt att bete sig hur de vill. De andra ska anpassa sig och göra sig osynliga, för annars får det liksom skylla sig själva om de blir våldtagna, misshandlade, eller mobbade.

Är det så samhället ska fortsätta se ut vill jag verkligen inte vara med.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Och jag tycker att allt bara blir värre och värre med tiden...

Börjar samhället dessutom bli fartblint i rusningen framåt? Allt ska gå fortare, vara mer effektivt, rationaliseras... Känns som om den lilla människan glöms bort. Vi är inte, och kommer förhoppningsvis aldrig att bli, robotar. Jaja, det var en parentes.

//har bara en sån dag idag

tigrus sa...

Den lilla människan har ingen plats i vårt samhälle.
Parenteser kan vara nog så viktiga.