Dagen före dagen före den sista dagen

Jag är fortfarande hängig, men framförallt orkeslös. Så trött att jag knappt orkar hålla upp ögonen. Och nu är det alldeles snart dags för ett nytt år. Sista dagen på året brukar ju jag vilja hålla värsta lyxiga middagen. Även i år vill jag det, men sjukdom och trötthet har gjort att jag knappt lyckats få ihop en meny. Det är svårt att tänka när hjärnan känns som sirap. Dock tror jag att jag har fått ihop det. Jag får återkomma med till det senare, om några dagar, när jag med säkerhet vet om det smakade så gott som jag i tanken tänkte att det skulle göra.

Min fru är och handlar just i detta nu. Hon messade att det var fullkomligt hysteriskt ute. Det verkar vara fler människor än vi som tänkt äta gott. Jag kan bara hoppas att de inte tänkt tillaga exakt det jag tänkt för då känns chansen liten att det finns några varor kvar.

Nu ska jag vila. Vila en lång stund. Kanske vila hela resten av dagen. Ja, det är nog en bra idé. I morgon är en annan dag, dagen före den sista dagen på året och då måste jag sätta fart.

Sjuk jul

Juldagarna är över och förutom fantastisk julmat kan det sammanfattas med feber, ömma höfter och mensvärk. Nu ska jag göra mitt yttersta för att kurera mig inför nyår. Så om det skulle fortsätta vara extremt tyst här ett tag till beror det på att jag ligger i sängen och tittar på serier med händerna upptagna av snytpapper.

God Jul, alla!

Det är mycket nu

Kanske har jag fallit in i någon slags julstress, men bara lite. För vi har ju faktiskt bestämt att vi ska ha det oerhört soft under julen

I går trillade jag fantastiska älgköttbullar som ska vara på julbordet.

Vi har återigen börjat få besök av en gråspett. Svårt att låta bli att le när den balanserar på en tanig gren för att komma åt talgbollen.

För övrigt kan jag meddela att vi i dag får besök av fantastiska Birgit, alltså är det Birgitdagen - hurra så stort!

Dagens väderprat del 1664

Två av våra väldigt långa förlängningskablar ligger vid sidan av backen som leder upp till oss och våra tre grannhushåll. Min fru lånande ut dem till vår ena granne som har bilen ståendes nedanför backen och var tvungen att ha tillgång till motorvärmare. Det har varit (är?) en isblandad snösörja, vilket har inneburit att det nästan har varit stört omöjligt att ta sig upp med bil. Dock lekte jag mig uppför backen i går - hurra för fyrhjulsdrift!

Ja, jag vet. Jag har märkt det själv. Det är mycket prat om väder, nästan så att det blivit en fixering. Men egentligen är det ju inte så underligt. För om man bor som vi gör, i bushen, långt från kollektivtrafik och kommunalt plogade vägar, måste man planera så mycket mer efter väder och vind. Det blir något som upptar en del tid. Samtidigt finns det en bitterljuv charm i det hela och det är väl därför jag ler lite när jag skriver detta.

B-filmens stora värde

Jag kan verkligen älska att gotta ner mig i en hyfsat välgjord b-film med inslag av action, fantasy och fiction, för att sedan uppslukas helt av den världen för en stund. Jag tror att fascinationen ligger i att den världen är så olik min egen som det bara går. Det gör att jag helt kan glömma mitt eget. Inga egentliga igenkännande känslor eller situationer. Bara den påhittade konstruerade världen, med mig som åskådare. Filmer som dessa är alldeles för underskattade. För visst borde det finnas än jag som behöver vila från sitt eget, om så bara för ett par timmar?

Plockepinn

Jag vaknade vid fyra i morse av att grannhunden skällde. Det kändes lite underligt att hon var ute den tiden på dygnet och hon lät smått olycklig. Efter att ha hört hennes skall en bra stund och börjat fundera på att gå över för att se om grannarnas dörr var öppen och släppa in henne, så tystnade hon. Men för mig var det omöjligt att somna om. Jag vände och vred på mig åtminstone en timme innan John Blund fann mig, bara för att ge mig jobbiga och otäcka drömmar. Inte så konstigt att jag inte känner mig helt pigg och utvilad i dag. En sådan grådassig slaskig dag då all energi skulle behövas.

Något som kanske ändå kan vara energigivande är att jag fick ett plockepinn i adventspresent. Nu jäklar ska jag vinna över min fru!

Vädertjat i brist på annat

För att det inte helt ska bli en väderblogg tänker jag inte alls skriva att det är -16 grader ute!
Huvudet känns som sirap. Jag vill gå i ide. Det är svårt att tro att det bara för en vecka sedan var plusgrader och barmark. Men jag antar att detta är det naturliga för den här årstiden. Helt plötsligt så känns inte "naturligt" som något positivt.

För övrigt kan jag berätta att den första tallbit jag ens sett i närheten av hemmet flög in i fönstret och dog.

Nu räcker det

Vi är helt insnöade och ingen traktor så långt ögat ser.

Men vackert är det och domherrarna verkar gilla't!

Barndomsgöra

Jag kunde bara inte låta bli att göra en snölykta. Först hade jag höga ambitioner, stor lykta med mängder av snöbollar. Sedan tänkte jag om och i mitt tycke rätt. Det ska vara som det var när jag var liten och gjorde snölyktor. Litet och skevt, men med värme.

Inte heller är det helt otäckt med snön som singlar ner under den mörka eftermiddagen.

Snö

Tänk att snö kan göra så mycket för förståndet och själen. Faktiskt höll jag nästan på att bli galen av mörkret, även om jag inte riktigt vill erkänna det. Lika mycket snö som vi hade den här tiden förra året vill jag absolut inte ha, men att det ligger lite vitt på backen gör enbart gott.

Förra årets snökaos

En fantastisk människa

I dag var jag och hälsade på en människa som betytt väldigt mycket för mig genom åren. En människa som kom in i mitt liv när jag var sexton år och min tilltro till vuxenvärlden var obefintlig. En människa jag på en gång tyckte om, men som gjorde mig livrädd eftersom min erfarenhet var att alla vuxna sviker. En människa som sakta men säkert visade mig att det finns trygga stabila och vettiga vuxna.

Jag lärde alltså känna henne när jag var sexton år, men det var inte förrän i dag jag på riktigt talade om för henne vad hon betytt för mig. Det var först i dag jag spelade den låt jag som sextonåring skrev till henne. Den låt som beskrev allt jag då kände men inte förmådde säga eller visa.

I dag är jag trettiosex år. I dag berättade jag för henne. I dag sjöng jag för henne. I dag är jag så fantastiskt glad över att hon fanns och finns i mitt liv.
 

Jag är rädd, rädd att tala om för dig vad du betyder för mig.
Jag är rädd, rädd för ordet åter.

Åter finner jag en vän som jag älskar och håller om
Åter vågar jag lita på någon igen.


Men åter skärs banden av.
Åter dras vännen ifrån mig.
Åter står jag kvar ensam och rädd.

Jag kan tänka det, skriva det, säga det, skrika det, men endast i min ensamhet.
Att jag tycker om dig, att jag håller av dig, att jag vill ha dig som en vän
Att du betyder så mycket för mig.

För jag är så rädd och åter är alltid åter
Men jag lovar, jag ska försöka igen
Förlåt mig min vän.

Adventsäventyr

Hej, mitt vinterland! När jag steg upp var det -12 grader ute. En smärre chock då jag precis förstått att det är vinter och det inte sas något om det när jag tittade på väderleksrapporten i går. Kanske dags att sluta följa dessa prognoser då det inte har varit särskilt många rätt senaste tiden och jag bara muttrar när saker inte blir som jag tänkt dem.

Nu ska jag få i mig några koppar kaffe och sedan dra i väg på adventsäventyr hela dagen. Låter mer äventyrligt än vad det är. Att träffa gamla vänner och snusa på liten hundvalp är det som gäller.

Förbannat rädd

I går när jag var ute och körde svängde det ut en bil rakt framför mig och det var otäckt nära en krock. Min reaktion blev att vråla enormt fula saker och då menar jag fula saker. Det yttrade sig i ilska men i själva verket blev jag enormt rädd och så har det varit flera gånger på sistone. Jag tror att det är ett ålderstecken. Nu först förstår jag exempelvis min mormor som kunde ryta alldeles fruktansvärt när jag var liten och hamnade i farliga situationer. Hon var inte arg utan helt enkelt rädd.

Pale december sun

Jag utbrister äntligen! Det ligger några centimeter snö på backen. Helt plötsligt är det faktiskt ljust ute, även om inte decembersolen är den starkaste. Och för första dagen på länge känns det nästan som att det går att andas.

En snygg hund

En galen hund

Julklappstips

Jag bara älskar Lina Neidestams serier!  Mer av och om henne hittar ni här.

På tal om att våld mot kvinnor är alldeles åt helvete för normaliserat!

Sparvhök i flykt

Ibland kan bilder bli så misslyckade att de blir rätt underbara ändå. Den här tycker jag är ett exempel på en sådan. En sparvhök som flög i väg lite tidigare än jag planerat.
Dagens tävling¹ består i att komma på varför jag känner igen mig i bilden. Det bästa svaret belönas med en förgylld skiftnyckel.





__________________________________________________________
¹Det existerar ingen riktig tävling för jag har tyvärr inga extra skiftnycklar.

Var är min sovmorgon?

Hunden började "småprata" för att säga att hon tyckte att det var dags att stiga upp. Jag höll inte riktigt med utan lyfte på täcket och hon rullade ihop sig som en boll och vi somnade skedandes om - en microsekund! För strax efteråt vaknade jag av ett pickande på fönsterbrädan. Där satt en talgoxe och kikade in, som för att påpeka att det faktiskt var matdags. Det verkar inte ens som att fåglarna unnar mig en ordentlig sovmorgon.

Alienerad

På sistone har jag kommit på mig själv med att hur ofta som helst tänka "du är så konstig",  när någon uttalat sig om något. Jag brukar vara öppensinnad, tolerant och ha rätt stor förståelse även när jag inte håller med. Men nu är allt detta som bortblåst. Jag orkar liksom inte med all galenskap och idioti. Har folk i allmänhet blivit mer underliga, korkade och dumma, eller är det bara som jag upplever det?

Frizzla

Jag börjar oroa mig så för min kattdam Frizzla som fyller 17 år i mars. Hon har börjat få väldigt dålig syn och det känns som att hon börjar tackla av mer och mer. Än så länge äter hon i alla fall bra och har sin bestämdhet kvar - och den katten kan verkligen vara bestämd! Numera unnar jag dock henne att vinna våra "dispyter". Är man snart 17 år förtjänar man att få vara bortskämd.
Hela mitt vuxna liv har hon varit med mig och på något vis varit min trygga bas. Fortsätt med det Frizzla, häng med mig i livet ytterligare en tid!