Efterlysning

Jag har kunskapen och insikten, men teori och praktik, förnuft och känsla går sällan hand i hand. Under perioder jag mår bättre vill jag så mycket -  kanske mest på grund av att jag så ofta känner mig fullkomligt värdelös under de sämre perioderna. Alltså vill jag ådstadkomma, bidra och prestera när jag kan. Jag vill visa att jag är så mycket mer än mitt mående. Självklart gör jag ofta för mycket dessa bra perioder. Jag sliter ut mig, både fysiskt och psykiskt. För att ständigt vara klok, tänka framåt och göra lagom är så förbannat svårt när jag vill visa hela världen att jag faktiskt KAN och är BRA! Eller världen... jag vill nog främst intala mig själv, eftersom självföraktet har brakfest under sämre perioder.

Så tar det plötsligt stopp. Jag orkar inte mer och börjar känna mig dålig för att jag inte längre kan göra allt det jag vill. Och den känslan ger ju inte direkt mer energi.

Hela tiden måste jag tänka klokt. Jämt måste jag aktivt jobba med att tänka klokt för att försöka behålla balansen. För att inte ramla ner i den svarta depressionen. Och den där rädslan för att falla tar så mycket energi att det dränerar energidepån. En ond cirkel där dårskapen lätt vinner över klokheten.

Det jag allra mest önskar mig är stabilitet. Ett ord jag både älskar och föraktar, för att den är eftertraktad och mystisk, men också oerhört svårnådd.
Att slippa kämpa varenda dag för att finna det som gör att jag tycker det är värt. Värt att överleva. Och att någon gång få skippa första delen i ordet överleva och bara få LEVA. Jag behöver känna mer liv än överlevnad för att vilja, orka och slippa kampen var evigaste dag. För det krävs stabilitet.

Har du sett den så tipsa mig gärna var den är. Hittelön lovas.