Blodsband på gott och ont

Nu var det ett tag sedan jag fick ner några ord här. Det har varit rätt mycket på sista tiden. Varken hunnit skriva om vardagshändelser, eller orkat skriva om det som händer inombords. Så är det ibland, att det inte funkar att skriva om det känslomässiga. Dessutom har datorproblem ställt till det hela ytterligare. Svårt att blogga när inget fungerar. Men en kort uppdatering om helgen kan jag i alla fall göra nu.

Min syster och hennes son har varit här i helgen. Det har varit väldigt mysigt. Vi har nyss börjat lära känna varandra och det känns enormt stort att jag helt plötsligt är moster till en snart femårig störtskön kille. Rätt fascinerande detta med relationer. För ett år sedan visste jag inte att jag hade tre syskon på min fars sida. Helt klart kan det vara knepigt att lära känna sina syskon när vi alla är vuxna, men jag känner det som en stor ynnest.

Tyvärr har min mor fått spel över det hela. Jag antar att hon känner någon slags rädsla och svartsjuka. Men jag tänker inte köpa att hon försöker ge mig dåligt samvete för att jag tycker om att umgås med mina syskon. Hon har ingen rätt att göra sig till en martyr i det här fallet. Inte ska hon få jämföra hennes och min relation med den jag försöker upprätta med mina syskon. Den här gången ska hon inte lyckas få mig att må dåligt - inte över detta!

Jag kanske återkommer i detta ämne, när tankarna klarnat och känslorna lagt sig lite. Just nu har jag uppenbarligen väldigt svårt att skriva om det som händer i mitt inre. Fast lite vanlig hederlig "kära dagbok, i dag har jag..." kan säkert inte skada heller.

Over and out.