Gruset i ögonen och det skyhöga kaffekontot

Min hund håller sakta på att slita ut mig, göra mig till en zombie, se till att uttrycket "grus i ögonen" blir permanent. För inte så länge sedan var hon en väldigt morgontrött hund, som aldrig skulle få för sig att stiga upp innan klockan tio. Skulle man göra något innan dess och var tvungen att gå upp tidigare, tittade hon bara på mig och tyckte att jag var väldigt konstig.

Nu är hon som förbytt och börja pipa redan vid halv sju. Jag har inte hängt med i hennes nya vanor -  jag vill inte ens det! Sommarnätter är fantastiska och jag vill kunna uppleva dem, utan att vara så trött på morgonen att huvudet spränger och kaffekontot blir skyhögt.

Fast hon är ändå rätt söt när hon sätter sig bredvid mig, piper lite och lägger tassen på min axel till dess jag vaknat ordentligt. När vi väl går ut i morgonsolen och hon småspringer efter en fågel hon aldrig kommer ikapp, framkallar hon ett leende hos mig. De gånger jag glömmer bort att ge henne en tuggpinne efter maten och hon stirrar på mig till jag förstått, får hon mig att skratta lite.

Hon är ju faktiskt alldeles bedårande, min morgonpigga hund.