I det lilla är jag bra på att våga

För några nätter sedan drömde jag om en människa jag inte haft kontakt med på många år. Jag hade en bra känsla när jag vaknade och kände att jag inte skulle ignorera den, så jag sökte upp hennes mejladress och skickade i väg ett mejl.

Nu har vi kontakt igen och jag har samma bra känsla som jag hade efter drömmen. Jag är glad att jag vågar i det lilla, att jag vågar ta kontakt med människor från det förflutna, människor jag tyckte om. Det kanske låter trivialt, men om jag ska försöka leta efter bra egenskaper hos mig själv så är denna en av dem.

Allvetande skräphögen

När det mesta har blommat ut är det härligt att se detta i ris/kompost/skräphögen.

Och i samma andetag jag säger detta kommer jag på mig själv - tanten inom mig växer sig allt starkare.

The end in progress

Ivrigt tog jag mig för 
I ivern tog orken slut
Inget slutförande

I'm singing in the rain

När regnet vräker ner som det gör i dag är det skönt att kunna stå kvar på bron medan jycken springer ut och gör sina morgonbehov.

Dagens (sjuk)rapport del 3

Jag kan inte ta in all tragik som sker runt om i världen. Visst reagerar jag, men det går liksom inte att reflektera och det gör att jag känner mig dålig, världsfrånvänd och självisk. Jag äter medicin för att må bättre, alltså i förlängningen kunna orka med annat än mitt mående. Samtidigt gör medicinen mig avtrubbad. Det är inte empatin som försvinner, men stynget i hjärtat som brukar finnas är borta och det känns inte som jag, inte som jag brukar vara. Jag vill bli rejält frustrerad över att inte bli frustrerad. Jag vill känna på djupet att jag inte orkar med att jag inte orkar med att bry mig. På ett intellektuellt plan är jag där, men inte själsligt. Nu hoppas jag verkligen att justeringen av medicindosen kommer att ta mig dit. Ska det vara så jävla svårt?

Dagens (sjuk)rapport del 2, toppat med björnskvaller

Nähä, inte fick jag sluta med medicinen. Doktorn tyckte istället att jag ska testa att halvera dosen för att se om det blir bättre. Han är bra min doktor, så jag får väl göra som han säger.

För övrigt såg jag björnspår igår när jag var ute på svampjakt. Alltid häftigt att se, men jag slipper gärna närkontakt när någon av hundarna är med. På samma promenad halkade jag (jävligt korkat att ha crocs på sig i skogen) och ryggen fick sig en rejäl knäck. Alltså är det faktiskt lite synd om mig, bara så ni vet.

Kylskåpsblues i dur

En positiv sak med att ha lite pengar och ekande tomt i kylskåpet är att det är mycket lättare att städa där då.

Dagens (sjuk)rapport del 1

Yes, i morgon har jag fått en läkartid. Kanske tycker han då att jag bör sluta med den otäcka medicinen. Återkommer i ämnet.

Solen skiner och jag borde verkligen vara ute och njuta, men istället ligger jag nedbäddad och tittar på tv-serier. Om det finns någon ursäkt så skyller jag på feberkänning.

Sassa brassa mandelmassa

Nä, inget sportevenemang så långt ögat kan nå. Det är bara jag som försöker att peppa mig själv inför att modern ska komma och stanna några dagar.

Äh, det kommer nog att bli bra. Vad kan inte en helg med surströmming och kräftor göra för själen.

Min otäcka medicin

Sedan i maj har jag ätit en ny medicin, en väldigt otäck sådan. Förutom att den luktar som en blandning mellan syntetiska svarta vinbär och kräks, så har jag nog drabbats av de flesta biverkningarna man kan ha, förutom sårig hud som gör att man måste sluta omedelbart.

Jag började alltså med den någon gång i maj, en liten dos, som gradvis skulle ökas under sommaren. Doktorn sa att den inte skulle vara helt i kroppen förrän i augusti. Bara en sån sak! Hon sa även att jag absolut inte fick avbryta om jag ville, utan en nedtrappning skulle göras lika sakta som upptrappningen.

I början märkte jag inget förutom halsbränna och äckelkänslor varje gång jag skulle ta den, och jag är verkligen inte känslig när det gäller att ta piller, men som sagt, hur gärna vill man stoppa i sig saker som luktar kräks?

Under sommaren började många konstiga saker hända med mig. Jag var skakig om händerna, hade sluddrigt tal och dåligt närminne. Och när jag över en natt fick knölar i nacken  blev jag smått skräckslagen. Det mest otäcka dock, det som jag själv inte ens märkte, var att jag blev helt avtrubbad. De ord jag använde mest var "what ever" och så kände jag till det mesta. Jag tyckte att det var rätt skönt att vara jag, att inte så mycket spelade roll och att inget var speciellt värt att hetsa upp sig över. What ever, typ! Först när min omgivning verkligen började reagera och uppmärksamma mig på det här förstod jag. Det här är inte jag, hela min personlighet lindades in i en bomullsliknande bubbla. Hela udden av det som är jag var totalt bortblåst.

När jag igen kollade bipacksedeln, men den här gången mer ordentligt läste om biverkningar så stämde allt in. Allt underligt jag upplevt med med min kropp och mitt sinne var alltså biverkningar.

Nu när jag har blivit medveten försöker jag anstränga mig för att  inte låta medicinen helt ta över, vilket i sig är galet att jag ska behöva göra. Jag vill verkligen inte ha den här medicinen längre. Jag vill vara jag. Även om det är ibland är uppåt väggarna vidrigt smärtsamt, så vill jag vara jag.

Snart börjar alltså den jobbiga resan att sätta ut skiten...

Mumsa på en tupp, eller hur det nu var.

Jag har idag tillagat de godaste grönsaksbiffarna, ever! Det var nog bara det jag ville ha sagt och kanske också att grannens kaniner inte har rymt idag, åtminstone inte så här långt in på kvällen. Dessutom har jag blivit kär i en tupp. Han är grymt social och en riktig gentleman när han galer till sina hönor för att tala om att det finns mat och även låter de rackarna äta före honom. Eller så är han bara rädd att bli förgiftad.

Dagen (inte pingsttidningen) i bilder

Jag skiter i att det verkar som att bloggen håller på att utvecklas till en naturblogg, för jag bara måste dela med mig av detta. Dagens förmiddagsskörd, ett fält av stora fantastiska kantareller.

När gräsmattan inte är helt nyklippt kan man njuta av en vacker fibbla. En ypperlig anledning att inte klippa för ofta.

Men det som värmer mest är dessa bedårande fyrbenta som hänger med på mina skogsäventyr.

Jag har även möblerat om i gästrummet, tagit hand om grannarnas djur (kaninerna hade rymt idag med) och lagat en fantastiskt god kantarellpasta. En rätt skön dag, även om min kropp kanske inte riktigt håller med. Nu ska jag belöna mig själv med att inta soffläge och titta på fotboll.

A Modern Sexual-Assault Tale

Den här var så bra att jag snodde den från Lady Dahmer.

Vilda tama djur

Första dagen som djurvakt för hela grannskapet och det var dags för utfodring märkte jag att kaninerna hade rymt. Jätteroligt för dem, men inte alltför skoj för mig som fick lite smått panik över hur jag skulle lyckas få in dem.  Eftersom de huserar med hönsen gick det inte att göra annat än att ha dörren öppen och då även låta dessa spatsera fritt. Himmelriket för djuren, men en smärre huvudvärk för mig. Några timmar senare och åtskilligt med krusande var dock tack och lov alla djur bakom lås och bom igen. You can call me the rabbit whisperer!

Det man inte vet...

Det händer att våra husdjur släpar in djur, såsom fågel, mus och ödla, men även andra djur lyckas ibland ta sig in, på aning mystiskt sätt enligt min mening. Förra året när min fru ställde sig i duschen märkte hon en padda i hörnet. Svårt att förstå hur den kommit in eftersom våra djur inte skulle kunna tänka sig att ta en padda i munnen. Dessutom måste den ha klättrat upp för brotrappan, alternativt hoppat upp på altanen och traskat omkring i huset innan den tagit sig in i badrummet.

I natt vaknade vi av att både hundarna och katterna började härja i vardagsrummet. När vi steg upp såg vi en fladdermus panikartat flaxa omkring. Vi öppnade altandörren på vid gavel, men det tog en bra stund innan den tillslut lyckades hitta ut. Jag förstår inte alls hur och när den tagit sig in. Jag förstår inte heller hur paddan hamnade in duschen, men man ska kanske inte förstå allt.