Generellt brukar jag ha väldigt svårt för den (i mitt tycke) överproducerade mainstreampop som ofta och gärna spelas på radion. Jag säger inget om artisterna, de kan vara hur begåvade som helst, det är musiken jag ogillar. Men ibland så faller en av dessa låtar mig i smaken. Jag kan inte riktigt förklara varför, mer än att jag brukar känna en slags nerv och ett vemod i låtarna. En av dessa låtar är denna:
Och eftersom jag skriver om det på bloggen så antar jag att jag faktiskt står för att jag gillar den. Go Agnes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar