...antagligen dra täcket över huvudet (det gör inget om det skulle bli för tajt) och ignorera omvärlden och allt jag EGENTLIGEN hade tänkt göra under veckan. Orsaken är den otäcka överraskningen jag fick i morse när jag vaknade, den som fick mig att fundera på om jag skulle skratta eller gråta. Förmodligen hade det kunnat bli både ock eftersom jag tenderar att vara väldigt känslig innan jag fått i mig några koppar kaffe.
Hursomhelst, anledningen till min känslostorm var att det snöade - DET SNÖADE! Vi tar det en gång till: DET SNÖADE! Herregud vad jag inte kände mig beredd på det. Jag som under veckan hade tänkt plocka svamp, gärna i frostigt knastrig mark, men absolut inte ett vitsörjigt geggunderlag där jag dessutom inte kan se svamparna. Det känns som att jag alltid blir tagen på sängen, att jag aldrig hinner hänga med i svängarna gällande årstiderna. Varför blir jag alltid så förvånad när snön kommer, när jag ändå vet att det är så varenda år?
Edit: Jag läste precis att det ska bli kallt, ner mot tolv minusgrader om några dagar. Då lär jag i alla fall få promenera i knastrig mark. Man ska vara försiktig med vad man önskar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar