Numera är det sällan jag är iväg och gör saker. Det beror på flera faktorer, bl.a. dåligt mående och rädslan att det ska kosta mer än det smakar. Ibland är det svårt att veta om saker kommer att ge mer än de tar. Om jag går på den där festen kanske jag träffar lite människor jag har trevligt med, blir alldeles upprymd och glad, i förlängningen något som ger mig energi. Eller så tar det på för mycket. Tänk om jag drabbas av panikångest, måste därifrån på stört och behöver dagar av återhämtning. Och den där jävla rädslan. Ibland är det den allena som sätter stopp. Att vara rädd för att det eventuellt ska komma något dåligt ur att jag försöker, så bara därför gör jag det inte.
Det krävs att jag ständigt för dialog med mig själv, men det är också väldigt energikrävande. Samtidigt vet jag att om jag inte orkar föra dialogen är det lätt att allt blir destruktivt. När jag hänsynslöst kastar mig ut för att jag är så fullkomligt trött på "å ena sidan, å andra sidan", att jag inte bryr mig om vad som sker efteråt.
Jag är redan begränsad i tillvaron och risken att jag begränsar mig ytterligare om mitt resonemang bygger på rädsla är något jag inte kan räkna bort. Hatar att behöva vara så jävla förnuftig hela tiden. Hatar att känna mig så begränsad. Vill kunna bara göra, utan att det kostar på för mycket, eller vara rädd att det ska göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar