Här under är en länksammanställning av det jag skrivit. Om att vara fosterbarn. Om fosterfamiljer. Mina tankar och funderingar. Journaler från BUP och socialsekreterare inkluderade.
Varför jag väljer att skriva om detta.
Underlaget till LVU-placeringen.
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
onsdag 25 september 2013
tisdag 24 september 2013
Fosterfamiljer, mina tankar, med inkluderade journaler (del 8)
Åttonde delen.
Tiden på akutbarnhemmet kändes som en slags vila. Psykiskt var jag helt slut och tom och det kändes bra att komma bort från allt det svarta och ångestfyllda som tiden på tonårshemmet varit fyllt av. Visst hände dåliga saker även här, men det blev inte de stora dramatiska sammandrabbningarna. Personalen verkade förstå. De lät mig hållas. De tålde. Min socialsekreterare hittade snabbt ett hem, familjen Blom. Jag hälsade på och det bestämdes att jag skulle flytta dit. Även om familjen verkade bra och trevliga kändes det som att allt gick för fort. Jag var säker på att också den här familjen skulle trötta. Förmodligen redan efter några månader. Så jag försökte dra ut på det hela så gott jag kunde. Få dem att tröttna innan jag ens flyttat dit. Jag orkade inte med ytterligare upprepning om att alla sviker och överger. Jag orkade helt enkelt inte. Dock var familjen ihärdig och jag minns att herr Blom efter att de hälsat på mig på akutbarnhemmet kramade om mig och sa "var inte orolig, för det är jag!" och jag hade svårt att låta bli att le.
BUP-journal 900122 "Telsamtal från socialsekreterare. Hon meddelar att T nu är placerad på barnhem några mil utanför stan efter att ha provat familjehem som inte var så lämpligt och att hela hennes situation är mycket besvärlig. Just nu lugnt men mer långsiktig lösning måste till. BUP dock ej aktuellt för närvarande."
Soc-rapport 900125 "Ringt akutbarnhemmet och talat med en ur personalen som säger att det går bra med T och hon har ännu inte visat tendenser på att spela ut personalen, hon är ganska lugn. Informerar om att u t kommer att åka upp till familjen i inlandet, familjen Blom framöver och ge dem information i ärendet och efter det får de återigen känna sig för, men att redan efter en snabbinfo om T känner att de vill fortsätta diskutera kring en placering hos dem framöver. T går sina lagstadgade 5h/v i skolan samt praktiserar på en sporthall några timmar per dag och det gör hon utan att bråka. U t besökte akutbarnhemmet den 15 jan. efter det att T varit där någon dag och då gick vi igenom med personalen hur T:s vistelse är tänkt hos dem och att den ska pågå till dess vi fått tag i ett familjehem som vi anser har möjligheter att klara av T. U t har haft ett par kontakter, men ingen förutom familjen Blom har varit intresserade, men de är å andra sidan mycket intresserade. Avvaktar besöket hos dem 8 feb."
Soc-rapport 900201 "Ringt akutbarnhemmet och talat med en ur personalen. Hon tycker att det går ganska bra med T. I helgen försökte provocera personalen utan att lyckas och då sa hon skämtsamt "du ska bli arg och slänga i dörrarna, det är så dom brukar bli". I helgen hade hon hotat med att rymma men det blev inte av och personalen tror att det fortsättningsvis skall gå bra. De är inte så lättprovocerade dem hon har omkring sig. Personalens uppfattning är att det som gäller med och omkring T och det kommer att handla om detta när hon kommer till en ny familj, vilket hon gruvar sig för. Hon är rädd för sina egna reaktioner. Informerar personalen att den 8 feb. åker vi upp och träffar den tilltänkta familjen och dagen efter hör jag av mig till akutbarnhemmet."
Soc-rapport 900220 "Besök hos familjen Blom igår tillsammans med föreståndaren från akutbarnhemmet samt T och u t. Besöket var bra och makarna Blom tog emot T på ett mycket bra sätt och T verkade ganska nöjd med träffen, men innan vi var tillbaka började hon med sitt gamla vanliga prat om att hon inte skall flytta. Personal från akutbarnhemmet ringde i morse och sa att hon börjat på samma sätt när hon kommit tillbaka dit och han vill bara veta vilken linje de skall hålla. Jag säger att det inte finns något annat alternativ för T och överenskommelsen gäller, nämligen att till helgen åker makarna Blom och träffar T och nästa vecka kommer de och hämtar T för att åka norröver till fru Bloms släkt. Och under sportlovet vill de lära känna T bättre så att de vet mer om varandra innan allvaret börjar, då skolan skall börja. T har missat skolgången förutom de 5 timmar per vecka skolan gett henne på akutbarnhemmet. Makarna Blom kommer att åka och träffa T och då återstår att se om hon finns där då eller om hon väljer att rymma. Hon brukar använda den metoden. Herr Blom säger att det kändes bra för dem med mötet med T och framförallt fru Blom kände mycket för henne och de hoppas att hon skall flytta till dem. Avvaktar vad som händer framöver."
Soc-rapport 900226 "Ringt herr Blom för att höra hur besöket på akutbarnhemmet gick och både han och fru Blom tycker det var ett bra besök. T hade först hotat att hon skulle rymma, men det blev inget av med det. Herr Blom tycker att T och fru Blom fick speciellt fin kontakt och de var överens om att de kommer på torsdag för att hämta henne och hon ska stanna och lära känna dem bättre under sportlovet. Båda makarna Blom ser fram emot att T kommer till dem och hon har talat med skolan där. I praktiken skulle det innebära att T flyttar för gott på torsdag men jag säger till herr Blom att hon kan hinna krångla en del innan allt är klart."
"Ringer och talar med personalen som bekräftar att besöket av T:s blivande familjehemsföräldrar var ett bra besök. Visst har T funderingar omkring flytten, men hon måste få fundera och även krångla till det. T har velat tala med u t men vid det telefonsamtalet ångrade hon sig, hon har inget att säga. På eftermiddagen ringer personal från akutbarnhemmet och säger att T vill prata. T säger att hon vill skjuta på den definitiva flytten. Hon vill först tillbaka till akutbarnhemmet någon dag. Hon är på det klara med att det är till detta hem hon skall och det har hon inget emot. Jag lovar henne att tala med familjen Blom om detta. Senare under dagen ringer u t och talar med herr Blom om T:s reaktion. Han säger att han avlyser släpvagnslånet och de avvaktar flyttning av möbler och att de ska hålla kontakt med akutbarnhemmet under veckan. De skall göra allt för att det skall bli bra och herr Blom förstår mycket väl att det känns hotfullt och jobbigt för T att komma till en ny familj och de skall mildra allt som går så att övergången blir så smidig som möjligt."
Soc-rapport 900320 "U t ringer och talar med herr Blom som säger att det går bra. Han berättar att det blev kris den dagen T definitivt skulle flytta dvs den 10 mars. De kom på e m som överenskommet var, men T var helt avig och låste bl a in sig på toaletten. Efter ca 5 timmar gav hon upp och följde med. Detta var det första testet. Hon ville medvetet eller omedvetet se om de stod ut med hennes krångel, om de ville ha henne. Sedan har det löpt på bra. Hon har fått kompisar och skolan går bra. Vi kommer överens om att u t kommer upp och hälsar på tillsammans med mamma S."
Soc-rapport 900329 "Besökte familjehemmet igår tillsammans med mamma S. T var hemma och mötte oss på gården tillsammans med herr Blom. S är väldigt spänd men stämningen lättar när vi sätter oss vid lunchbordet. T far runt och visar mamman allt och vill att hon ska bry sig, men S har det just nu så jobbigt att det inte är lätt för henne att engagera sig. Vi åker in till samhället och T frågar mamma S "visst är de bra?". T vill så gärna att S ska tycka det, men S är alltid avvaktande gentemot nya människor och säger "jag känner ju inte dem än men de verkar bra". T har sagt till u t i telefon att aldrig har haft det så bra som nu. På vägen hem säger S till slut: Kan inte T bo i denna familj så kan hon aldrig göra det. Dom verkar göra allt för henne."
Soc-rapport 900420 "Den gångna månaden har gått bra och påsken var enl herr Blom mycket trevlig. Deras barn var hemma från södra Sverige och de tycker mycket om T som fått vara medelpunkten i familjen hela helgen. T är glad och nöjd. Hon har under den här tiden visat på sitt gamla mönster genom att skriva en dikt och lägga synligt. Dikten heter Ingen förstår. Makarna Blom svarade henne att de förstår och ser och att de vill ha henne och göra allt de kan för att hon skall läka. T håller kontinuerlig kontakt med sin mamma, personalen på akutbarnhemmet och tonårshemmet och hon får ofta vykort och annan post. Hon är populär bland både elever och lärare. Makarna Blom är medvetna om att det kan komma bakslag men de är glada så länge det går bra och det tycker så mycket om henne och visar det. Hon vågar visa känslor och är hjälpsam och sköter sitt rum.
BUP-journal 900528 "Tfn från socialsekreterare som meddelar att T nu är placerad i familjehem i inlandet. Har till soc sekr tackat hjärtligt då hon äntligen kommit till ett hem som hon tror kommer att passa henne precis. BUP har ingen överenskommelse om kontakt utan först om ngn person eller myndighet aktualiserar T:s situation får vi ånyo ta ställningstagande till ev handledning från BUP."
Soc-rapport 900530 "Samtal med herr Blom idag. Fortfarande går det bra i familjen och T mår allmänt bra. Den gångna helgen var T på fotbollsläger och när hon kom tillbaka sa hon spontant "så skönt att vara hemma igen". Herr Blom säger att de känner tillförsikt framöver och för honom och fru Blom finns ingen annan tanke än att T skall stanna hos dem till dess hon är vuxen att klara sitt liv på egen hand och T pratar själv i de termerna. Hon sköter skolan perfekt. De tror att de skall kunna hjälpa henne trots de störningar hon har p g a allt det svåra hon varit med om."
Soc-rapport 900619 "Hembesök i familjehemmet igår och träffade T och makarna Blom. T har haft sin mamma och småsyskon på besök i familjen i 4 dagar och tyckte det var lite jobbigt. T uttryckte till u t att hon trivs och har det bra i familjen och stämningen mellan henne och makarna Blom är fin och det märks och det märks att de verkligen tycker om T och att de betraktar henne som familjemedlem och de vill ha ansvar över henne till dess hon är vuxen att klara sig själv. Makarna Blom gör inte saker så märkvärdiga."
Soc-rapport 901017 "Ringt och talat med herr Blom. Han säger att allt är bra med T. Personal från tonårshemmet och akutbarnhemmet har besökt T och det var mycket positivt för henne. T sköter sig utmärkt och det har nyligen varit på kvartssamtal, som blev trekvart, på skolan. Hennes lärare sa att T är tillgång för klassen. Hon har öppnat upp kamraterna så att det också vågar ifrågasätta och prata. Visst är hon lite pratig, säger lärarna, men de har överseende med det. T har enhälligt invalts som ordförande i elevrådet och hon skall på kurs nu till helgen."
Soc-rapport 901206 "Ringt och talat med herr Blom. Han berättar att det är så bra i familjen och att T är helt inne i familjen. Hon pratar jämt i termerna "vi" numera. T har tänkt söka teaterlinje i Norrbotten fr o m hösten 1991 men vet att det är svårt att komma in så vi får se vad som händer. Herr Blom säger att fru Blom har släkt där och T får gärna bo där och de tar i så fall ansvar över henne jämsides med makarna Bom. Herr Blom säger att T talar om allt som händer omkring henne i skolsituationer och i övrigt och att fru Blom är hennes förtrogna."
Soc-rapport 910220 "Ringt och talat med herr Blom som berättar att allt är bra runt T. Hon ska upp till Norrbotten och göra inträdesprov till teaterlinjen och herr Blom ska skjutsa henne. T har sagt att det är ett himmelrike som hon har det jämfört med hur hon haft det tidigare och det är ett stort erkännande för att komma från T. Herr Blom säger att de tycker så mycket om T att de nästan hoppas på att hon inte kommer in på skolan i Norrbotten, men att de självklart stödjer henne om det blir så."
Soc-rapport 910726 "Besök i familjehemmet igår och träffade T och makarna Blom. Vi går igenom hur det kommer att se ut framöver för T eftersom hon kommit in på teaterlinjen. T mår bra och är idag en lugn och harmonisk och balanserad tjej som kan se bakåt på sitt liv och analysera det som hänt och varför det varit så mycket problem under åren. U t:s uppfattning är att T kommer att klara av att gå i skolan i Norrbotten om det inte blir något särskilt, att hon kommer ihop sig med lärarna. Skulle något ske flyttar T tillbaka hem till makarna Blom utan varsel, placeringen kommer således att fortsätta vara placerad som tidigare."
Soc-rapport 920210 Sammanfattning av senaste tidens händelser: "T har hoppat av teaterutbildningen och från årsskiftet är hon tillbaka hos makarna Blom. Hon kände sig inte mogen, sa att hon själv kände att det var en nedåtgående spiral och att hon ville ta det säkra före det osäkra. T kommer ev att söka till utbildningen igen nästa höst. T har även sökt praktik via ungdomscentrum och jobbar på således på biblioteket och musikskolan. Fru Blom säger att det är bra att T kom hem igen och att det var T själv som tog det beslutet."
"Ringt och talat med hett Blom. T är fortfarande kvar på biblioteket och musikskolan. Hon är omtyckt och trivs bra. T kommer förmodligen att söka till teaterutbildningen igen till hösten, men ibland talar hon även om att gå folkhögskola så det är osäkert vad det blir. Hon har börjat i EFS gospelkör och är ute och uppträder med dem ganska ofta. T börjar bli mindre och mindre beroende av sin mamma, vilket har varit ett symbiosförhållande tidigare. T har återigen klippt av sitt hår och har bara en uppåtstående lugg kvar. Hon är fortfarande självdestruktiv trots att hon mår bra nu."
Soc-rapport 920326 "Hembesök i familjehemmet igår och träffade familjehemsföräldrarna i hemmet och T i sitt arbete på biblioteket. Det är ett ungdomsjobb hon har. Makarna Blom tycker att det går bra och och att T mår bra.T:s kontakter med mamma S sker mest på telefon, men nästkommande helg skall T åka och hälsa på henne. Herr Blom och u t åker till biblioteket och pratar även med ett par av personalen och de berömmer T för att hon är duktig i sitt jobb. T säger att hon tvekar ifall hon åter ska till teaterlinjen eller inte och att hon har tankar om att utbilda sig inom kyrkan."
Soc-rapport 920326 "Ringt och talat med fru Blom ang vad det blir för T fr o m hösten. Hon har fått ja från teaterlinjen men har även sökt bibellinje på folkhögskola, men inte fått svar ännu. Blir det nej kommer hon att gå teaterlinjen. Risken finns att hon misslyckas igen men som det är med T är det heller ingen vits att försöka hindra henne med de följder kan få. T har skött arbetet på biblioteket väldigt bra och det är en mätning på vad hon klarar av och det är viktigt att hon kan arbeta med andra. T funderar på allvar ett yrke inom kyrkan och umgås mest med vänner inom EFS."
Soc-rapport 920602 "Herr Blom ringer och vill tala om att det varit problem omkring T i helgen och de hade tänkt reda upp detta utan att blanda in u t. Makarna Blom har varit bort några dagar under helgen och deras grannar har tagit ansvar över T, vilket de gjort förut och det har aldrig varit några problem. Några ungdomar och T ordnade en fest i familjehemmet och en av flickorna blev sjuk och de tog makarna Bloms bil och den voltade och blev totalhavererad. T ringde direkt till makarna Blom men ljög då och sa att en av killarna hade körkort, vilket inte var sant och det var även T som körde och hon är för ung för körkort. Det är en djupt ångerfull T som tar på sig det hon gjort och de hade kommit överens om att ungdomarna gemensamt skulle ersätta kostnaderna efter skadorna. Nu säger herr Blom att polisen hört av sig och då blir det ett annat läge och han förstår att anmälan kommer till u t och då vill de vara uppriktiga. U t säger att det är deras skyldighet att alltid vara det. Herr Blom förstår att detta kan inverka på på T:s möjlighet att ta körkort nästa år. T kommer att kallas till förhör..."
Soc-rapport 920610 "Ringt familjehemmet och talat med T som berättar om det som hänt. Hon är ångerfull och kan inte riktigt förklara varför det skedde och förnekar att hon varit onykter, vilket u t tar med en nypa salt. Hon har varit på förhör hos polisen och vad det blir av det här vet hon inte. T förstår att det här kan inverka på att hon ska få ta körkort när hon fyller 18 år i juni nästa år. Polisrapporten har ännu inte kommit hit men lär väl göra det. Hon har flera åtalspunkter, bl a tillgripande av fortskaffningsmedel och olovlig körning. T säger att hon varit uppriktig mot polisen, även om de hade svårt att tro henne, men att hon först ljög för makarna Blom, vilket de upplevt som svårt. T säger att hon inte kommer att börja teaterlinjen igen även fast hon kommit in. Utbildningen har ändrats, till det sämre, enligt T. Hon vet inte heller säkert vad hon kommer att göra till hösten eftersom hon inte hört något från folkhögskolan ännu. Kommer hon där blir det på dispens eftersom man egentligen ska vara 18 för att gå där. Hon ska fjällvandra under sommaren och även vara lägerledare på ett EFS-barnläger."
Soc-rapport 920722 "Ringt och talat med fru Blom. T jobbar på EFS-läger denna vecka. Det är lugnt omkring henne och det som hände för en tid sedan har gjort att T fått bättre insikt och hon umgås inte längre med de som var med på trippen som slutade med dikeskörning och ramponerad bil. T har kommit in på folkhögskolan och börjar där till hösten. Utbildningen är ettårig, men fru Blom tror att hon vill fortsätta att utbilda sig och efter 18-årsgränsen får man ta ställning till hur det skall se ut. Det troliga är att T behöver familjehemmet till dess hon är 20 år och att hennes utflyttning från familjehemmet sker successivt och att hon har arbete och bostad den dagen det är aktuellt. U t vet vilket svagt käril T ändå är, om hon flyttar ut för tidigt kan hon hamna i missbruk och dåligt leverne. Jag informerar fru Blom om vem de skall vända sig till efter den 1 augusti då u t går i pension."
Soc-rapport 921110 "Besöker T på folkhögskolan. Det är första gången jag träffar T. Hon är glad och entusiastisk inför studierna på folkhögskolan. T trivs mycket bra både med skolarbetet och livet utanför. Hon går i en liten klass och stämningen verkar vara mycket bra. T bor på skolan och det fungerar bra. Hon har många fritidsaktiviteter, spelar innebandy, håller på med musik mm. T berättar öppet om relation till mamma som inte alltid är helt lätt. Mamma S är mycket avundsjuk på makarna Blom och tycker att T prioriterar kontakten med dem framför kontakten med henne. T medger också att det är så. Makarna Blom har kommit att betyda mycket för henne. Hon visar kort och berättar hur hon hamnade hos makarna Blom. T har inga absoluta planer inför framtiden men vill gärna fortsätta inom samma område. Vad det gäller händelsen i somras då T körde av vägen med familjehemmets bil så är det snart rättegång, vilket T oroar sig mycket för."
Soc-rapport 930505 "Besök i familjehemmet. Träffar inte T då hon hon fortfarande är på folkhögskolan. Vi diskuterar T:s situation Hon mår jättebra men har börjar oroa sig över vad som händer då hon fyller 18 år. Samtidigt är det en dag hon har sett fram emot nästan hela sitt liv eftersom det är den dagen som LVU:n ska upphöra. Alla är eniga om att placeringen bör fortgå åtminstone ett år till. T har genomgått en otroligt positiv utveckling i familjehemmet, men man får inte glömma att hon ändå är en skör flicka med allt det hon har med sig av separationer och besvikelser. Vi kommer överens om att jag ska tala med henne innan jag förlänger placeringen."
Här slutar rapporterna. Tvärt. Inget mer finns nedtecknat.
När jag flyttade till familjen Blom kändes det på något sätt "hemma" på en gång. Redan efter första veckan frågade de ifall jag ville gå på disco på fredagen. Jag blev direkt misstänksam. Trodde att de drev med mig. Inte kunde de väl lita på att jag inte skulle rymma? Men de sa att de skulle skjutsa in mig och att jag kunde ringa när jag ville ha hämtning. Efteråt har de berättat att de inte alls litade på mig. Att de var säkra på att jag skulle rymma. Men de tänkte att det var en bättre strategi att låta mig visa i handling ifall de kunde eller inte kunde lita på mig. I efterhand har även jag talat om för dem att jag hade en rymningsplan med telefonnummer och adresser i plånboken ett helt år efter att jag flyttade dit. Jag behövde den dock aldrig och de behövde aldrig hämta upp en rymling.
Det finns inga BUP-journaler efter jag flyttade till familjen Blom. Även frekvensen på Soc-rapporter minskar dramatiskt. Kanske för att familjen Blom inte hade så mycket att rapportera. Deras syn var att det inte var några konstigheter ifall det skedde missöden. Att sånt går att lösa inom familjen. Att alla familjer har dispyter och krångel ibland. Det var definitivt inte problemfritt i familjen. Jag gjorde dumma saker. Tonåringar gör det. Men i stället för att problematisera varenda liten sak, varje litet utspel och ringa socialsekreteraren varje gång, så löstes det inom familjen. Och det var väl just det som gjorde att allt flöt på; för första gången någonsin kände jag att jag tillhörde en familj. Jag bodde inte hos dem, jag bodde med dem.
För att säga det extremt enkelt: Det behöver inte vara så komplicerat. Visa kärlek, var en familj. Och låt inte fina ord stanna på pappret.
Känslomässigt försvann förstås inte allt inre kaos. Jag var skadad. Jag var störd. Med all säkerhet mer än jag skulle varit om jag som liten fått hjälp. Om jag fått någon att prata med. Någon som kunde hjälpt mig bearbeta de saker och händelser som inget barn ska behöva uppleva. Tyvärr fick jag aldrig den hjälpen. Det var många gånger nära. Men nådde aldrig fram. Det är för mig det mest bedrövliga och tragiska i den här historien.
Det här är som sagt min historia. Det finns mängder av andra liknande historier där ute. Det ska inte behövas. Kan vi bestämma det?
Tiden på akutbarnhemmet kändes som en slags vila. Psykiskt var jag helt slut och tom och det kändes bra att komma bort från allt det svarta och ångestfyllda som tiden på tonårshemmet varit fyllt av. Visst hände dåliga saker även här, men det blev inte de stora dramatiska sammandrabbningarna. Personalen verkade förstå. De lät mig hållas. De tålde. Min socialsekreterare hittade snabbt ett hem, familjen Blom. Jag hälsade på och det bestämdes att jag skulle flytta dit. Även om familjen verkade bra och trevliga kändes det som att allt gick för fort. Jag var säker på att också den här familjen skulle trötta. Förmodligen redan efter några månader. Så jag försökte dra ut på det hela så gott jag kunde. Få dem att tröttna innan jag ens flyttat dit. Jag orkade inte med ytterligare upprepning om att alla sviker och överger. Jag orkade helt enkelt inte. Dock var familjen ihärdig och jag minns att herr Blom efter att de hälsat på mig på akutbarnhemmet kramade om mig och sa "var inte orolig, för det är jag!" och jag hade svårt att låta bli att le.
BUP-journal 900122 "Telsamtal från socialsekreterare. Hon meddelar att T nu är placerad på barnhem några mil utanför stan efter att ha provat familjehem som inte var så lämpligt och att hela hennes situation är mycket besvärlig. Just nu lugnt men mer långsiktig lösning måste till. BUP dock ej aktuellt för närvarande."
Soc-rapport 900125 "Ringt akutbarnhemmet och talat med en ur personalen som säger att det går bra med T och hon har ännu inte visat tendenser på att spela ut personalen, hon är ganska lugn. Informerar om att u t kommer att åka upp till familjen i inlandet, familjen Blom framöver och ge dem information i ärendet och efter det får de återigen känna sig för, men att redan efter en snabbinfo om T känner att de vill fortsätta diskutera kring en placering hos dem framöver. T går sina lagstadgade 5h/v i skolan samt praktiserar på en sporthall några timmar per dag och det gör hon utan att bråka. U t besökte akutbarnhemmet den 15 jan. efter det att T varit där någon dag och då gick vi igenom med personalen hur T:s vistelse är tänkt hos dem och att den ska pågå till dess vi fått tag i ett familjehem som vi anser har möjligheter att klara av T. U t har haft ett par kontakter, men ingen förutom familjen Blom har varit intresserade, men de är å andra sidan mycket intresserade. Avvaktar besöket hos dem 8 feb."
Soc-rapport 900201 "Ringt akutbarnhemmet och talat med en ur personalen. Hon tycker att det går ganska bra med T. I helgen försökte provocera personalen utan att lyckas och då sa hon skämtsamt "du ska bli arg och slänga i dörrarna, det är så dom brukar bli". I helgen hade hon hotat med att rymma men det blev inte av och personalen tror att det fortsättningsvis skall gå bra. De är inte så lättprovocerade dem hon har omkring sig. Personalens uppfattning är att det som gäller med och omkring T och det kommer att handla om detta när hon kommer till en ny familj, vilket hon gruvar sig för. Hon är rädd för sina egna reaktioner. Informerar personalen att den 8 feb. åker vi upp och träffar den tilltänkta familjen och dagen efter hör jag av mig till akutbarnhemmet."
Soc-rapport 900220 "Besök hos familjen Blom igår tillsammans med föreståndaren från akutbarnhemmet samt T och u t. Besöket var bra och makarna Blom tog emot T på ett mycket bra sätt och T verkade ganska nöjd med träffen, men innan vi var tillbaka började hon med sitt gamla vanliga prat om att hon inte skall flytta. Personal från akutbarnhemmet ringde i morse och sa att hon börjat på samma sätt när hon kommit tillbaka dit och han vill bara veta vilken linje de skall hålla. Jag säger att det inte finns något annat alternativ för T och överenskommelsen gäller, nämligen att till helgen åker makarna Blom och träffar T och nästa vecka kommer de och hämtar T för att åka norröver till fru Bloms släkt. Och under sportlovet vill de lära känna T bättre så att de vet mer om varandra innan allvaret börjar, då skolan skall börja. T har missat skolgången förutom de 5 timmar per vecka skolan gett henne på akutbarnhemmet. Makarna Blom kommer att åka och träffa T och då återstår att se om hon finns där då eller om hon väljer att rymma. Hon brukar använda den metoden. Herr Blom säger att det kändes bra för dem med mötet med T och framförallt fru Blom kände mycket för henne och de hoppas att hon skall flytta till dem. Avvaktar vad som händer framöver."
Soc-rapport 900226 "Ringt herr Blom för att höra hur besöket på akutbarnhemmet gick och både han och fru Blom tycker det var ett bra besök. T hade först hotat att hon skulle rymma, men det blev inget av med det. Herr Blom tycker att T och fru Blom fick speciellt fin kontakt och de var överens om att de kommer på torsdag för att hämta henne och hon ska stanna och lära känna dem bättre under sportlovet. Båda makarna Blom ser fram emot att T kommer till dem och hon har talat med skolan där. I praktiken skulle det innebära att T flyttar för gott på torsdag men jag säger till herr Blom att hon kan hinna krångla en del innan allt är klart."
"Ringer och talar med personalen som bekräftar att besöket av T:s blivande familjehemsföräldrar var ett bra besök. Visst har T funderingar omkring flytten, men hon måste få fundera och även krångla till det. T har velat tala med u t men vid det telefonsamtalet ångrade hon sig, hon har inget att säga. På eftermiddagen ringer personal från akutbarnhemmet och säger att T vill prata. T säger att hon vill skjuta på den definitiva flytten. Hon vill först tillbaka till akutbarnhemmet någon dag. Hon är på det klara med att det är till detta hem hon skall och det har hon inget emot. Jag lovar henne att tala med familjen Blom om detta. Senare under dagen ringer u t och talar med herr Blom om T:s reaktion. Han säger att han avlyser släpvagnslånet och de avvaktar flyttning av möbler och att de ska hålla kontakt med akutbarnhemmet under veckan. De skall göra allt för att det skall bli bra och herr Blom förstår mycket väl att det känns hotfullt och jobbigt för T att komma till en ny familj och de skall mildra allt som går så att övergången blir så smidig som möjligt."
Soc-rapport 900320 "U t ringer och talar med herr Blom som säger att det går bra. Han berättar att det blev kris den dagen T definitivt skulle flytta dvs den 10 mars. De kom på e m som överenskommet var, men T var helt avig och låste bl a in sig på toaletten. Efter ca 5 timmar gav hon upp och följde med. Detta var det första testet. Hon ville medvetet eller omedvetet se om de stod ut med hennes krångel, om de ville ha henne. Sedan har det löpt på bra. Hon har fått kompisar och skolan går bra. Vi kommer överens om att u t kommer upp och hälsar på tillsammans med mamma S."
Soc-rapport 900329 "Besökte familjehemmet igår tillsammans med mamma S. T var hemma och mötte oss på gården tillsammans med herr Blom. S är väldigt spänd men stämningen lättar när vi sätter oss vid lunchbordet. T far runt och visar mamman allt och vill att hon ska bry sig, men S har det just nu så jobbigt att det inte är lätt för henne att engagera sig. Vi åker in till samhället och T frågar mamma S "visst är de bra?". T vill så gärna att S ska tycka det, men S är alltid avvaktande gentemot nya människor och säger "jag känner ju inte dem än men de verkar bra". T har sagt till u t i telefon att aldrig har haft det så bra som nu. På vägen hem säger S till slut: Kan inte T bo i denna familj så kan hon aldrig göra det. Dom verkar göra allt för henne."
Soc-rapport 900420 "Den gångna månaden har gått bra och påsken var enl herr Blom mycket trevlig. Deras barn var hemma från södra Sverige och de tycker mycket om T som fått vara medelpunkten i familjen hela helgen. T är glad och nöjd. Hon har under den här tiden visat på sitt gamla mönster genom att skriva en dikt och lägga synligt. Dikten heter Ingen förstår. Makarna Blom svarade henne att de förstår och ser och att de vill ha henne och göra allt de kan för att hon skall läka. T håller kontinuerlig kontakt med sin mamma, personalen på akutbarnhemmet och tonårshemmet och hon får ofta vykort och annan post. Hon är populär bland både elever och lärare. Makarna Blom är medvetna om att det kan komma bakslag men de är glada så länge det går bra och det tycker så mycket om henne och visar det. Hon vågar visa känslor och är hjälpsam och sköter sitt rum.
BUP-journal 900528 "Tfn från socialsekreterare som meddelar att T nu är placerad i familjehem i inlandet. Har till soc sekr tackat hjärtligt då hon äntligen kommit till ett hem som hon tror kommer att passa henne precis. BUP har ingen överenskommelse om kontakt utan först om ngn person eller myndighet aktualiserar T:s situation får vi ånyo ta ställningstagande till ev handledning från BUP."
Soc-rapport 900530 "Samtal med herr Blom idag. Fortfarande går det bra i familjen och T mår allmänt bra. Den gångna helgen var T på fotbollsläger och när hon kom tillbaka sa hon spontant "så skönt att vara hemma igen". Herr Blom säger att de känner tillförsikt framöver och för honom och fru Blom finns ingen annan tanke än att T skall stanna hos dem till dess hon är vuxen att klara sitt liv på egen hand och T pratar själv i de termerna. Hon sköter skolan perfekt. De tror att de skall kunna hjälpa henne trots de störningar hon har p g a allt det svåra hon varit med om."
Soc-rapport 900619 "Hembesök i familjehemmet igår och träffade T och makarna Blom. T har haft sin mamma och småsyskon på besök i familjen i 4 dagar och tyckte det var lite jobbigt. T uttryckte till u t att hon trivs och har det bra i familjen och stämningen mellan henne och makarna Blom är fin och det märks och det märks att de verkligen tycker om T och att de betraktar henne som familjemedlem och de vill ha ansvar över henne till dess hon är vuxen att klara sig själv. Makarna Blom gör inte saker så märkvärdiga."
Soc-rapport 901017 "Ringt och talat med herr Blom. Han säger att allt är bra med T. Personal från tonårshemmet och akutbarnhemmet har besökt T och det var mycket positivt för henne. T sköter sig utmärkt och det har nyligen varit på kvartssamtal, som blev trekvart, på skolan. Hennes lärare sa att T är tillgång för klassen. Hon har öppnat upp kamraterna så att det också vågar ifrågasätta och prata. Visst är hon lite pratig, säger lärarna, men de har överseende med det. T har enhälligt invalts som ordförande i elevrådet och hon skall på kurs nu till helgen."
Soc-rapport 901206 "Ringt och talat med herr Blom. Han berättar att det är så bra i familjen och att T är helt inne i familjen. Hon pratar jämt i termerna "vi" numera. T har tänkt söka teaterlinje i Norrbotten fr o m hösten 1991 men vet att det är svårt att komma in så vi får se vad som händer. Herr Blom säger att fru Blom har släkt där och T får gärna bo där och de tar i så fall ansvar över henne jämsides med makarna Bom. Herr Blom säger att T talar om allt som händer omkring henne i skolsituationer och i övrigt och att fru Blom är hennes förtrogna."
Soc-rapport 910220 "Ringt och talat med herr Blom som berättar att allt är bra runt T. Hon ska upp till Norrbotten och göra inträdesprov till teaterlinjen och herr Blom ska skjutsa henne. T har sagt att det är ett himmelrike som hon har det jämfört med hur hon haft det tidigare och det är ett stort erkännande för att komma från T. Herr Blom säger att de tycker så mycket om T att de nästan hoppas på att hon inte kommer in på skolan i Norrbotten, men att de självklart stödjer henne om det blir så."
Soc-rapport 910726 "Besök i familjehemmet igår och träffade T och makarna Blom. Vi går igenom hur det kommer att se ut framöver för T eftersom hon kommit in på teaterlinjen. T mår bra och är idag en lugn och harmonisk och balanserad tjej som kan se bakåt på sitt liv och analysera det som hänt och varför det varit så mycket problem under åren. U t:s uppfattning är att T kommer att klara av att gå i skolan i Norrbotten om det inte blir något särskilt, att hon kommer ihop sig med lärarna. Skulle något ske flyttar T tillbaka hem till makarna Blom utan varsel, placeringen kommer således att fortsätta vara placerad som tidigare."
Soc-rapport 920210 Sammanfattning av senaste tidens händelser: "T har hoppat av teaterutbildningen och från årsskiftet är hon tillbaka hos makarna Blom. Hon kände sig inte mogen, sa att hon själv kände att det var en nedåtgående spiral och att hon ville ta det säkra före det osäkra. T kommer ev att söka till utbildningen igen nästa höst. T har även sökt praktik via ungdomscentrum och jobbar på således på biblioteket och musikskolan. Fru Blom säger att det är bra att T kom hem igen och att det var T själv som tog det beslutet."
"Ringt och talat med hett Blom. T är fortfarande kvar på biblioteket och musikskolan. Hon är omtyckt och trivs bra. T kommer förmodligen att söka till teaterutbildningen igen till hösten, men ibland talar hon även om att gå folkhögskola så det är osäkert vad det blir. Hon har börjat i EFS gospelkör och är ute och uppträder med dem ganska ofta. T börjar bli mindre och mindre beroende av sin mamma, vilket har varit ett symbiosförhållande tidigare. T har återigen klippt av sitt hår och har bara en uppåtstående lugg kvar. Hon är fortfarande självdestruktiv trots att hon mår bra nu."
Soc-rapport 920326 "Hembesök i familjehemmet igår och träffade familjehemsföräldrarna i hemmet och T i sitt arbete på biblioteket. Det är ett ungdomsjobb hon har. Makarna Blom tycker att det går bra och och att T mår bra.T:s kontakter med mamma S sker mest på telefon, men nästkommande helg skall T åka och hälsa på henne. Herr Blom och u t åker till biblioteket och pratar även med ett par av personalen och de berömmer T för att hon är duktig i sitt jobb. T säger att hon tvekar ifall hon åter ska till teaterlinjen eller inte och att hon har tankar om att utbilda sig inom kyrkan."
Soc-rapport 920326 "Ringt och talat med fru Blom ang vad det blir för T fr o m hösten. Hon har fått ja från teaterlinjen men har även sökt bibellinje på folkhögskola, men inte fått svar ännu. Blir det nej kommer hon att gå teaterlinjen. Risken finns att hon misslyckas igen men som det är med T är det heller ingen vits att försöka hindra henne med de följder kan få. T har skött arbetet på biblioteket väldigt bra och det är en mätning på vad hon klarar av och det är viktigt att hon kan arbeta med andra. T funderar på allvar ett yrke inom kyrkan och umgås mest med vänner inom EFS."
Soc-rapport 920602 "Herr Blom ringer och vill tala om att det varit problem omkring T i helgen och de hade tänkt reda upp detta utan att blanda in u t. Makarna Blom har varit bort några dagar under helgen och deras grannar har tagit ansvar över T, vilket de gjort förut och det har aldrig varit några problem. Några ungdomar och T ordnade en fest i familjehemmet och en av flickorna blev sjuk och de tog makarna Bloms bil och den voltade och blev totalhavererad. T ringde direkt till makarna Blom men ljög då och sa att en av killarna hade körkort, vilket inte var sant och det var även T som körde och hon är för ung för körkort. Det är en djupt ångerfull T som tar på sig det hon gjort och de hade kommit överens om att ungdomarna gemensamt skulle ersätta kostnaderna efter skadorna. Nu säger herr Blom att polisen hört av sig och då blir det ett annat läge och han förstår att anmälan kommer till u t och då vill de vara uppriktiga. U t säger att det är deras skyldighet att alltid vara det. Herr Blom förstår att detta kan inverka på på T:s möjlighet att ta körkort nästa år. T kommer att kallas till förhör..."
Soc-rapport 920610 "Ringt familjehemmet och talat med T som berättar om det som hänt. Hon är ångerfull och kan inte riktigt förklara varför det skedde och förnekar att hon varit onykter, vilket u t tar med en nypa salt. Hon har varit på förhör hos polisen och vad det blir av det här vet hon inte. T förstår att det här kan inverka på att hon ska få ta körkort när hon fyller 18 år i juni nästa år. Polisrapporten har ännu inte kommit hit men lär väl göra det. Hon har flera åtalspunkter, bl a tillgripande av fortskaffningsmedel och olovlig körning. T säger att hon varit uppriktig mot polisen, även om de hade svårt att tro henne, men att hon först ljög för makarna Blom, vilket de upplevt som svårt. T säger att hon inte kommer att börja teaterlinjen igen även fast hon kommit in. Utbildningen har ändrats, till det sämre, enligt T. Hon vet inte heller säkert vad hon kommer att göra till hösten eftersom hon inte hört något från folkhögskolan ännu. Kommer hon där blir det på dispens eftersom man egentligen ska vara 18 för att gå där. Hon ska fjällvandra under sommaren och även vara lägerledare på ett EFS-barnläger."
Soc-rapport 920722 "Ringt och talat med fru Blom. T jobbar på EFS-läger denna vecka. Det är lugnt omkring henne och det som hände för en tid sedan har gjort att T fått bättre insikt och hon umgås inte längre med de som var med på trippen som slutade med dikeskörning och ramponerad bil. T har kommit in på folkhögskolan och börjar där till hösten. Utbildningen är ettårig, men fru Blom tror att hon vill fortsätta att utbilda sig och efter 18-årsgränsen får man ta ställning till hur det skall se ut. Det troliga är att T behöver familjehemmet till dess hon är 20 år och att hennes utflyttning från familjehemmet sker successivt och att hon har arbete och bostad den dagen det är aktuellt. U t vet vilket svagt käril T ändå är, om hon flyttar ut för tidigt kan hon hamna i missbruk och dåligt leverne. Jag informerar fru Blom om vem de skall vända sig till efter den 1 augusti då u t går i pension."
Soc-rapport 921110 "Besöker T på folkhögskolan. Det är första gången jag träffar T. Hon är glad och entusiastisk inför studierna på folkhögskolan. T trivs mycket bra både med skolarbetet och livet utanför. Hon går i en liten klass och stämningen verkar vara mycket bra. T bor på skolan och det fungerar bra. Hon har många fritidsaktiviteter, spelar innebandy, håller på med musik mm. T berättar öppet om relation till mamma som inte alltid är helt lätt. Mamma S är mycket avundsjuk på makarna Blom och tycker att T prioriterar kontakten med dem framför kontakten med henne. T medger också att det är så. Makarna Blom har kommit att betyda mycket för henne. Hon visar kort och berättar hur hon hamnade hos makarna Blom. T har inga absoluta planer inför framtiden men vill gärna fortsätta inom samma område. Vad det gäller händelsen i somras då T körde av vägen med familjehemmets bil så är det snart rättegång, vilket T oroar sig mycket för."
Soc-rapport 930505 "Besök i familjehemmet. Träffar inte T då hon hon fortfarande är på folkhögskolan. Vi diskuterar T:s situation Hon mår jättebra men har börjar oroa sig över vad som händer då hon fyller 18 år. Samtidigt är det en dag hon har sett fram emot nästan hela sitt liv eftersom det är den dagen som LVU:n ska upphöra. Alla är eniga om att placeringen bör fortgå åtminstone ett år till. T har genomgått en otroligt positiv utveckling i familjehemmet, men man får inte glömma att hon ändå är en skör flicka med allt det hon har med sig av separationer och besvikelser. Vi kommer överens om att jag ska tala med henne innan jag förlänger placeringen."
Här slutar rapporterna. Tvärt. Inget mer finns nedtecknat.
När jag flyttade till familjen Blom kändes det på något sätt "hemma" på en gång. Redan efter första veckan frågade de ifall jag ville gå på disco på fredagen. Jag blev direkt misstänksam. Trodde att de drev med mig. Inte kunde de väl lita på att jag inte skulle rymma? Men de sa att de skulle skjutsa in mig och att jag kunde ringa när jag ville ha hämtning. Efteråt har de berättat att de inte alls litade på mig. Att de var säkra på att jag skulle rymma. Men de tänkte att det var en bättre strategi att låta mig visa i handling ifall de kunde eller inte kunde lita på mig. I efterhand har även jag talat om för dem att jag hade en rymningsplan med telefonnummer och adresser i plånboken ett helt år efter att jag flyttade dit. Jag behövde den dock aldrig och de behövde aldrig hämta upp en rymling.
Det finns inga BUP-journaler efter jag flyttade till familjen Blom. Även frekvensen på Soc-rapporter minskar dramatiskt. Kanske för att familjen Blom inte hade så mycket att rapportera. Deras syn var att det inte var några konstigheter ifall det skedde missöden. Att sånt går att lösa inom familjen. Att alla familjer har dispyter och krångel ibland. Det var definitivt inte problemfritt i familjen. Jag gjorde dumma saker. Tonåringar gör det. Men i stället för att problematisera varenda liten sak, varje litet utspel och ringa socialsekreteraren varje gång, så löstes det inom familjen. Och det var väl just det som gjorde att allt flöt på; för första gången någonsin kände jag att jag tillhörde en familj. Jag bodde inte hos dem, jag bodde med dem.
För att säga det extremt enkelt: Det behöver inte vara så komplicerat. Visa kärlek, var en familj. Och låt inte fina ord stanna på pappret.
Känslomässigt försvann förstås inte allt inre kaos. Jag var skadad. Jag var störd. Med all säkerhet mer än jag skulle varit om jag som liten fått hjälp. Om jag fått någon att prata med. Någon som kunde hjälpt mig bearbeta de saker och händelser som inget barn ska behöva uppleva. Tyvärr fick jag aldrig den hjälpen. Det var många gånger nära. Men nådde aldrig fram. Det är för mig det mest bedrövliga och tragiska i den här historien.
Det här är som sagt min historia. Det finns mängder av andra liknande historier där ute. Det ska inte behövas. Kan vi bestämma det?
måndag 23 september 2013
Fosterfamiljer, (eller mest tonårshem denna gång) mina tankar, med inkluderade journaler (del 7)
Sjunde delen.
Sommaren innan flytten till tonårshemmet tillbringade jag hos mor och hennes sambo. Jag hade höjt honom till skyarna från första början. Han var bra för henne, en nykter alkoholist. I hans sällskap drack hon inte lika mycket. Åtminstone inte till en början. En kväll hade de fest hemma, tillsammans med grannar och några människor jag inte kände. Det var till en början en trevlig kväll. Mors sambo såg till att det ständigt fanns alkohol i allas glas och till slut blev min mor så full att hon somnade. Han försåg även mig med alkohol. Jag var fjorton år och inte van att dricka. Jag blev full, så full att jag knappt kunde stå på benen. Så jag gick upp till mitt rum för att sova. Hur lång tid som sedan gick eller vad klockan var vet jag inte. Det jag minns är att jag vaknade av att mors sambo låg ovanpå mig. Han var tung, svettig och hans andedräkt luktade av "ettans" snus. Det gjorde ont. Jag frös till is. Både min kropp och själ stängde av. Stängde ner. Än i dag klarar jag inte av lukten av "ettan". Doftminnet är alltför starkt. Min kropp spänner sig och jag får andnöd. Om jag vid den tidpunkten hade någon som helst kärlek till mig själv kvar försvann den fullkomligt den kvällen och ersattes med idel självförakt och hat.
Hans nattliga besök fortsatte hela sommaren. Jag gjorde inget för att hindra honom. Det låste sig. Jag tystnade. Låg platt och stel. Uthärdade. Han försökte även "muta" mig med pengar. Vissa gånger när han med bil hämtat mig från någon kompis kunde han stanna på en p-ficka och säga att jag kunde få en femhundring om jag "hjälpte" honom. Jag försökte ofta komma undan genom att till exempel säga att jag hade huvudvärk, eller mådde dåligt. Ibland funkade det och han lät mig vara.
När min socialsekreterare hälsade på en dag under den sommaren och mer detaljrikt berättade om när och hur jag skulle flytta till tonårshemmet var det en stor lättnad. Snart skulle jag få komma bort från detta, bort från honom. Dock fortsatte jag att tala väl om honom. Han var ju ändå bra för min mor.
Väl på tonårshemmet gick det bra första tiden. Jag tyckte det var lite spännande och det kändes tryggt och enkelt att få identiteten "hon som bor på tonårs". Men hemmets pedagogik rimmade illa med hur jag ville att tillvaron skulle vara. Att sköta sig var lika med belöning. Missköta sig lika med bestraffning. Det blev mycket bestraffning. Även mycket kollektiv bestraffning. På kvällarna gick personalen runt med en svart sopsäck och tittade på våra rum. Fann de exempelvis en strumpa på golvet plockades den upp. Ville vi ha tillbaka den kostade det två kronor. Hade vi inte bäddat sängen kostade det tio kronor. Löste ut våra tillhörigheter gjorde vi på fredagar, efter att vi kvitterat ut veckopengen på femtio kronor. Ungdomarna var uppdelade som "nyingar" och "gamlingar" där gamlingarna som redan hade bott där ett år fick väldigt mycket mer frihet än oss nyingar. Efter ett tag blev jag frustrerad över att inte få några som helst friheter även fast jag ansåg att jag skött mig exemplariskt. Personalen tyckte inte det spelade någon roll. De visade tydligt att de inte litade på mig, eller någon annan ungdom heller för den delen. Strax därefter lärde jag mig förstå det sköna i att berusa sig. Alla intagna ungdomar hade såklart olika saker i sitt bagage. Många hade en drogproblematik och jakten på att berusa och droga sig var det primära för dem. Jag var helt grön på det området, förutom att jag druckit lite alkohol under sommaren. Men när jag fick chansen att testa var jag inte sen med att göra det. Det första jag provade var att sniffa. Någon av ungdomarna hade kommit över lim. Jag hamnade i en skön värld. Utan bekymmer. Utan tankar. Även om ruset var kortvarigt kände jag att det var just berusning som behövdes för att slippa smärtan och ångesten i tillvaron. Jag började använda allt jag kom över. Tabletter, lim, bensin, eller hasch - det spelade ingen roll, bara det gav ett rus. I vardagen började jag strunta i allt. Orkade inte. Kände mig värdelös och misstrodd och varför sköta mig när inget bra kom ut av det? Mitt vokabulär bestod i huvudsak av två ord: "jag vägrar"
BUP-journal: 890926 "Telsamtal från soc.sekr som på detta sätt vill meddela att T kan behöva bedömas av barnpsykiater då hon f n befinner sig på rymmen från tonårshemmet där hon varit placerad sedan höstterminens start. T accepterar inte placeringen och säger sig vara beredd att straffa ut sig om inte annat så genom att ta sitt liv. Hon har också en kompis från tonårshemmet med sig när hon rymmer, vilket hon gör titt som tätt. Placeringen på tonårshemmet ska fortsätta. De har inte på något sätt givit upp T utan hon ska åter dit men först ev suicidriskbedömning. Meddelat detta till bakjouren som är informerad om T:s situation."
Soc-rapport 891020 Sammanfattning sedan T kom till tonårshemmet den 21 aug 89: "Turerna omkring T har varit många sedan hon kom till tonårshemmet.Hon har rymt många gånger och bland annat hunnit med en tur till Stockholm tillsammans med en annan flicka på tonårshemmet. De tog vid det tillfället själva kontakt med polisen där och de fick sova över på ett barnhem och de skickades tillbaka med flyg dagen efter. Även efter den "utflykten" har T rymt och hämtats av polis i olika lägenheter. Senaste rymningen har skett denna vecka och nu är hon åter på Tonårshemmet och går i skola där eftersom hon inte skött skolarbetet på sin vanliga skola. Under alla rymningar har T:s mamma varit informerad hela tiden och hon står fast vid att T ska vara kvar på tonårshemmet och att hon inte kan ta hem henne, eftersom mamman vet att det inte skulle fungera alls. Idag på morgonen ringer T:s ena kontaktperson och berättar att T inte rymde igår som de befarade eftersom hon satt med jackan på hela dagen och vägrade göra något eller gå i skolan. Igår kväll när kontaktpersonen kom upp till henne på rummet hade hon rakat av sig håret förutom en liten tofs hon lämnat på den främre delen av huvudet. Kontaktpersonen säger att hon blev helt förstummad att se T med håret bortklippt. T hade uttryckt sig så att hon önskat att det var den 21 aug. och att hon fått börja om. Hon sa också att hon tänkt på att hon inte kunde visa sig för mormor. T gick till skolan i morse och ställde upp på att laga frukost till alla på hemmet och det är något hon vägrat tidigare. Vi får se hur det utvecklar sig. Möjligen kan en förändring ha skett med T, men vi kan inget säga förrän vi sett vidare utveckling."
Soc-rapport 891030 "Lennart från tonårshemmet ringer ang att han och den andra kontaktpersonen måste få komma in med T direkt på morgonen för ett samtal. Nu är gränsen nådd över vad personalen kan stå ut med vad det gäller T. Hon har slagit den den ena kontaktpersonen i magen två gånger och en av de boende i ansiktet och nu menar kontaktpersonen att vi tillsammans måste markera för T att händer det igen så kommer de att skriva ut henne och frågan är till vad. Efter en dryg halvtimme kommer de och vi för ett samtal omkring det som skett och vi tar upp ev alternativ och u t:s förslag är endast att T läggs in på BUP ett tag och vad som blir sedan går det inte att svara på i nuläget. T blir väldigt orolig och ledsen och till BUP vill hon inte och säger att hon inte heller skall följa med till tonårshemmet. Hon rusar på dörren och en av kontaktpersonerna springer efter och hon hotar att hon ska ta sitt liv, vilket man inte kan nonchalera i det tillstånd T är i nu. Vi kommer överens om att u t kontaktar BUP idag och och förbereder barnpsykjouren om att T kan komma in akut. Får tala med läkare och de menar att de måste ställa upp och hjälpa personalen på tonårshemmet och att T måste få komma in akut om det blir aktuellt. Får även tala med kurator och även hon anser att hon måste tas in om det fortsätter. Hon menar också att risken att hon även kommer att slå personalen där är överhängande och att hon bara sticker därifrån, men det får vi ta då."
Soc-rapport 891101 "T:s kontaktperson ringer och berättar att hon sitter på konferens men fått meddelande om att T idag på morgonen slagit en personal igen och att personal är på väg till BUP med T. Frågan är hur det skall kunna behålla henne där om hon gör personalen illa."
BUP-journal 891101 "Jouranteckningar: Jourfall p g a aggressivitetsproblematik. Samtalar med T och personal från tonårshemmet. 14-årig flicka som vistats på tonårshem, tidigare långvarig kontakt med barnpsyk och fått diagnosen kontaktstörning och familjerelationsproblem. Sista veckan en hel del aggressivitetshandlingar från T:s sida. Detta har kulminerat sista dagarna då då hon slagit till både personal och kompisar. Erbjöds kontakt hit till kurator igår, men personal från hemmet ringde och avböjde tiden då man tyckte sig ha problemen under kontroll. Idag på morgonen har dock T på nytt slagit till en personal. Man kommer därför in tre man med T, har närmast fått släpa hit henne. Man vet ej hur man ska hantera fortsättningen. Psyk status: T ger god emotionell kontakt. Stämningsläget neutralt. Inget psykotiskt. Orienterad gånger 3. Förnekar suicidtankar. Bedömn o åtg: Relationsproblematik med en del aggressivitet. Vi samtalar en del runt det aktuella och hur man ska göra i fortsättningen. Jag finner ingen indikation för inläggning akut utan ser detta snarast som kontrakindicerat. Det framkommer i samtalet mellan T och personal att om detta beteende fortsätter kommer man att bli tvunget att flytta T från hemmet och detta vill hon egentligen inte. T accepterar kontakt med barnpsyk, vi planerar sådan inom en vecka. Jag har kontaktat kurator som tidigare har kännedom om T. Behov av handledning för personalen finns även. Vid ev problem före återbesöket tar man kontakt med barnpsyk jouren."
BUP-journal 891107 "T kommer tillsammans med kontaktperson från tonårshemmet. Stämningen är tryckt. Enl överenskommelse har kontaktpersonerna tid men här dyker T upp med sin ena kontaktperson eftersom hon vid joursamtalet förra veckan tackat ja och då uttryckt en önskan att komma hit för att prata med någon. Försöker under samtalet ta kontrollen över detta vilket inte lyckas, vi tycker att hennes förslag inte är till någon hjälp. Förslaget som innebär att hon sitter utanför vilket medför risk för rymning eller att hon samtalar med mig medan kontaktpersonen sitter utanför. Ser att konflikterna finns på tonårshemmet mellan personal och T och mellan andra ungdomar och T och att detta behöver lösas i den gruppen och inte via enskilda samtal med T. Efter skrik och bråk en halvtimme kan så T berätta om sin livssituation och det som framförallt bekymrar henne är personalombyten, 8 personal och att hon inte vill vara där utan i familjehem. Förstår inte varför hon inte blir placerad där och lägger då skulden på soc sekr varför vi uppmanar henne att kontakta henne och får förklarat för sig orsakerna till placeringen på tonårshemmet. Fortsatt planering: Tonårshemmet erbjuds handledning till kontaktpersonerna, T avböjer all kontakt med BUP vilket synes mest ändamålsenligt nämligen att alla samtal och all handläggning sker på tonårshemmet. Tonårshemmet hör av sig för planering av handledning."
Soc-rapport 891108 "Ringer tonårshemmet för att höra vilket beslut som fattats gällande T. De säger att de ska skriva ut henne och att beslutet var enhälligt, men att T får stanna kvar den tid vi behöver för att ordna något annat för henne. Personalen har insett att det bara blivit sämre för T sedan hon kom till tonårshemmet. BUP kan inte heller ta emot T. Hon skulle sätta snurr på de som redan finns där med allt vad det innebär. Lösningen för T vet ingen och det lär inte finnas någon annan utväg än att försöka få tag på ett par stabila vuxna utan barn som kan ägna sig bara åt henne och vi får sätta oss ned och tänka igenom vad vi ev kan göra"
Soc-rapport 891109 "U t ringt och talat med familjen Holm angående möjlighet att de kan ta hand om T under en kortare tid i avvaktan på att någon annan resurs hinner ordnas till henne. De har tänkt sedan igår eftersom första kontakten togs då. Båda känner mamma S ganska väl, de bor inte så långt ifrån varandra och har en bra relation till S och hennes sambo. Vi har ett långt samtal och kommer överens om att u t hör av sig nästa vecka för vidare diskussioner och det efter att u t haft ett samtal med T. Hon måste få vara med och känna om hon vill träffa dem och vi får se om detta är en tillfällig lösning. Vi går inte in så djupt i diskussioner om T:s problem och de vet redan mkt om henne via mamma S eftersom T bodde hemma under sommaren."
Soc-rapport 891120 "T och hennes kontaktperson på besök och det är för att tala om för T att hon inte skall vara kvar på tonårshemmet längre. Hon blir ledsen och lite förvirrad. Hon menar att nu går det bra för henne att bo där och då ska hon ut därifrån. Vi tar upp med henne att ända sedan hon kom till tonårshemmet tjatat om att hon inte vill vara där och det har hon visat genom rymningar och uppträdande på hemmet. Vi för in det på att det kanske är bäst för henne att få komma till ett hem med två vuxna personer, vilket hon också bett om och att vi till att börja med har ett hem att bo i till dess någon permanent lösning finns för henne och att hon så småningom skall slussas ut från tonårshemmet. U t skall höra av sig så snart T skall följa med till det nya hemmet."
BUP-journal 891121 "Avslutande handledningssamtal med kontaktperson. Kommer till detta samtal för att diskutera föregående möte där T deltog samt den ytterst svåra situation som föreligger på Tonårshemmet. Beslut är nu fattat att T måste lämna tonårshemmet men hon har nu sagt att hon skall rymma tillbaka, att hon inte tänker lämna utan vara kvar. Sociala söker familjehem och har mer eller mindre redan ordnat en plats i ett hem utanför stan. Det som blir temat i handledningen är hur tonårshemmet på ett bra sätt för T ska avsluta kontakten. På något vis känns det som om flickans situation berör oss alla djupt och att såväl tonårshemmet som BUP aldrig kommer att kunna sluta fundera kring hur man på bästa sätt ska hjälpa henne vidare i livet."
Soc-rapport 891123 "Besök tillsammans med T hos familjen Holm för att prata igenom att T förmodligen kommer att bo hos dem, åtminstone en tid. Allt beror på hur det utfaller, om T känner att hon vill bo i familjen och om de känner att de vill ha T. I samtalet deltar båda makarna Holm och T är väldigt öppen emot dem och efter träffen är T väldigt nöjd. Hon ska vara hos dem från fredag till lördagkväll och sedan får hon åka dit igen och känna sig för inför julen och därefter är det meningen att hon flyttar efter nyår."
Soc-rapport 891127 "T ringer idag från tonårshemmet och undrar över sin situation och hur det blir framöver. Helst av allt vill hon bo kvar på tonårshemmet. Talar även med hennes kontaktperson och han säger att han känner att T vill stanna kvar hos dem men att han inte ensam kan bestämma det. T tar upp att hon vill följa med gruppen upp till fjällen till nyår. Tar upp detta med kontaktpersonen men han vågar inte lova något innan han pratat med gruppen. Han tycker att T ändå mår bra."
Soc.rapport 891211 Sammanfattning senaste tiden. "T är definitivt utskriven från tonårshemmet sedan i torsdags efter det att det varit en hel massa trassel omkring henne. Redan för en månad sedan tog personalen beslut om att hon skulle skrivas ut. Det finns både de som vill ha henne kvar på tonårshemmet och tvärtom. vad som ledde till det slutgiltiga ställningstagandet var att T slog en personal och hotade en av kamraterna på hemmet och att hon rymt vid ett flertal tillfällen. T är mkt ledsen över att hon inte får vara kvar och hon har försökt få personalen att ändra på beslutet utan framgång. T har gått ner sig på vistelsen på tonårshemmet. Hon har använt thinner hasch och sprit, vilket hon inte gjort förr. Hon har inte heller skött skolan vilket också är nytt i hennes beteende. Nu finns hon hos sin mamma och där skall hon stanna över jul och nyår. Mamma S vill helst att hon stannar för gott, men det beror på hur T kommer att sköta sig framöver. U t tog fram ett familjehem 5 km från mamman, ett bra hem med förstående människor, men där vill hon inte heller vara efter att ha vistats ett veckoslut i familjen. T vet inte alls själv vad hon vill, men hon ska fira jul som vanligt hos morfars. Alternativet är att akutbarnhemmet lovat ta T med omedelbar verkan när det blir kris hos S och sedan har vi ett bra familjehem i inlandet och ett till alt. är en storfosterfamilj i samma trakt. Det finns en chans att det finns en plats ledig där ganska snart. Har talat med S idag och hon tycker att helgen gått bra. T har inte haft några utspel. Vi kommer att ha täta kontakter för att följa utvecklingen med T. Anmälningsärendet har gått till nämnden i vanligt ordning."
Soc-rapport 891215 "Onsdagkväll 13/12 ringde kontaktpersonen från tonårshemmet till u t:s bostad och berättade att T berättat för en av sina kamrater på tonårshemmet att T utsatts för otuktigt beteende gentemot henne och detta har hänt vid några tillfällen i sommar och även nu under den korta tid hon bott hemma efter utskrivningen från tonårshemmet. U t sa till kontaktpersonen att det verkade osannolikt, men att man alltid måste ta sådana anmälningar på allvar. Kontaktpersonen hade bestämt sig för att hämta T hemma hos mamma S och de tillsammans skulle gå till polisen dagen därpå. Talade med S och hennes sambo samma kväll och S sa att hon inte visste vad hon skulle tro, men att även hon haft misstankar mot sambon. Han förnekade givetvis allt under telefonsamtalet, men vi gick inte närmare in på skuld eller inte, eftersom det är polisens sak i första hand att utreda det. Dagen därpå ringde u t till akutbarnhemmet för att boka plats där i avvaktan på något annat och där finns plats för henne. Kontaktperson och T kom på besök på e m efter polisförhöret och träff med incestgruppen. Kontaktperson ordnade så att T får bo på tonårshemmet en vecka framåt och att u t lovade att kontakta T:s mormor och höra efter om det är okej att T får komma dit till jul. Vid dagens besök var T lugn och samlad och hon tycker det känns bra att fått lätta sitt samvete. Detta har varit svårt för henne att bära. Vidare öden för T får diskuteras under hennes vistelse på akutbarnhemmet."
"Talade med S i morse och nu har hon vänt helt och ställer sig nu på sin sambos sida och beskyller T för att bara ha diktat ihop hela historien för att göra sig intressant. I stort sett lyssnar jag på hennes samtal liksom på sambons och säger att polisutredningen får ta över och åklagare bedöma om han ska åtalas eller inte. S säger att hon helt ska överge T och att hela släkten kommer att göra likadant. Det går inte att föra ett vettigt samtal med S. Hon behöver lugna ner sig och lär väl återkomma framöver."
"U t ringer personal på akutbarnhemmet och talar med personal för att höra ang julen och T:s möjligheter att få fira jul där ifall morfars säger nej. Det går bra. Ringt och talat med T:s mormor. Hon säger på direkten att hon inte tror på T:s uppgifter, utan att det rör sig om fantasier av en flicka som börjat knarka, vilket inte är sant, men det är en annan sak. Mormor vet inte om hon orkar ta emot T under julen. Hon vill tänka på det. Försöker få mormor att se på det hela som att T är en mycket olycklig flicka och att de inte bör stöta ut henne från familjen för detta som nu hänt oavsett vad polisutredningen nu leder till. Mormor veknar och säger att visst känner hon för T och det känns hemskt att tänka sig att T ska vara på akutbarnhemmet på julafton. U t lovar att återkomma till veckan. Efter en stund ringer T och är så ledsen. Hon har talat med S och fått en rejäl utskällning och S säger att allt är uppdiktat av T och hon inte vill se T mer. S hade också berättat att hon ringt till T:s tidigare familjehemsföräldrar och att de ställer sig på sambons sida. T är jätteförtvivlad över att S blandat in så mycket folk i det här. U t råder T att ligga lågt och inte höra av sig till S och T säger spontant att hon inte törs åka hem till morfars i jul. Hon tror att det under alla omständigheter blir jobbigt och hon är rädd att mammans sambo ska vara där."
Soc-rapport 900109 "T har valt att inte bo kvar på tonårshemmet, som hon hade möjlighet till enl den personal u t talat med. Anledningen till att T nu väljer akutbarnhemmet är enl vad hon själv säger för att hon vet att hon måste komma till ett familjehem efter vistelsen på tonårshemmet är över och det är lika bra att det sker nu..."
Soc-rapport 900111 "Ordförande informerad om att T flyttar till akutbarnhemmet och vad som är tänkt framöver. På måndag skall u t åka dit och träffa T och personalen där. T anmäls i kommunens skola omg. enl u t:s kontakt med föreståndaren idag."
Jag hade mått fruktansvärt dåligt under hösten. Över livet. Vad som hänt under sommaren. Tvingas bära det inom mig själv. Allt kändes som ett kaos som bara eskalerade i takt med hur jag gödde kaoset. Jag hade ingen aning om vad jag ville bara vad jag inte ville. Till exempel ville jag inte flytta till familjen Holm. Jag fick panik när jag förstod att de ibland umgicks med mor och hennes sambo. Men jag kunde inte berätta för min socialsekreterare varför jag inte ville dit. Ännu mer panik när det istället beslutades att jag skulle bo hemma hos mor och hennes sambo. Det blev till slut ohållbart att hålla det inom mig. När allt väl uppdagades var det i princip ingen som trodde mig. Jag kände mig som den ensammaste människan i världen, men tänkte att det kanske skulle vara så. Att det inte gjorde så mycket. Bara jag fick komma bort.
Det kändes alltså bra att åka till akutbarnhemmet. Bort från allt det som kändes smutsigt och infekterat. Bort från alla människor som sa att jag ljög. Det var självklart inte enbart enkelt där, ett beteende tar tid att ändra på, men det blev så mycket lugnare inom mig. Här kunde jag vila en stund i väntan på att min socialsekreterare hittade ett nytt hem till mig.
I dag kan jag känna att jag så gärna hade önskat att någon på BUP tog allt mitt utåtagerande på allvar. Jag var fjorton år och för första gången fick jag åtminstone möjlighet att träffa någon där, men bara i all hast och inte för utröna bakomliggande orsak till allt utåtagerande beteende. Ingen var intresserad av att se mig där och då, utan bläddrade bara bakåt i sina journaler.
Fortsättning kommer att följa.
Sommaren innan flytten till tonårshemmet tillbringade jag hos mor och hennes sambo. Jag hade höjt honom till skyarna från första början. Han var bra för henne, en nykter alkoholist. I hans sällskap drack hon inte lika mycket. Åtminstone inte till en början. En kväll hade de fest hemma, tillsammans med grannar och några människor jag inte kände. Det var till en början en trevlig kväll. Mors sambo såg till att det ständigt fanns alkohol i allas glas och till slut blev min mor så full att hon somnade. Han försåg även mig med alkohol. Jag var fjorton år och inte van att dricka. Jag blev full, så full att jag knappt kunde stå på benen. Så jag gick upp till mitt rum för att sova. Hur lång tid som sedan gick eller vad klockan var vet jag inte. Det jag minns är att jag vaknade av att mors sambo låg ovanpå mig. Han var tung, svettig och hans andedräkt luktade av "ettans" snus. Det gjorde ont. Jag frös till is. Både min kropp och själ stängde av. Stängde ner. Än i dag klarar jag inte av lukten av "ettan". Doftminnet är alltför starkt. Min kropp spänner sig och jag får andnöd. Om jag vid den tidpunkten hade någon som helst kärlek till mig själv kvar försvann den fullkomligt den kvällen och ersattes med idel självförakt och hat.
Hans nattliga besök fortsatte hela sommaren. Jag gjorde inget för att hindra honom. Det låste sig. Jag tystnade. Låg platt och stel. Uthärdade. Han försökte även "muta" mig med pengar. Vissa gånger när han med bil hämtat mig från någon kompis kunde han stanna på en p-ficka och säga att jag kunde få en femhundring om jag "hjälpte" honom. Jag försökte ofta komma undan genom att till exempel säga att jag hade huvudvärk, eller mådde dåligt. Ibland funkade det och han lät mig vara.
När min socialsekreterare hälsade på en dag under den sommaren och mer detaljrikt berättade om när och hur jag skulle flytta till tonårshemmet var det en stor lättnad. Snart skulle jag få komma bort från detta, bort från honom. Dock fortsatte jag att tala väl om honom. Han var ju ändå bra för min mor.
Väl på tonårshemmet gick det bra första tiden. Jag tyckte det var lite spännande och det kändes tryggt och enkelt att få identiteten "hon som bor på tonårs". Men hemmets pedagogik rimmade illa med hur jag ville att tillvaron skulle vara. Att sköta sig var lika med belöning. Missköta sig lika med bestraffning. Det blev mycket bestraffning. Även mycket kollektiv bestraffning. På kvällarna gick personalen runt med en svart sopsäck och tittade på våra rum. Fann de exempelvis en strumpa på golvet plockades den upp. Ville vi ha tillbaka den kostade det två kronor. Hade vi inte bäddat sängen kostade det tio kronor. Löste ut våra tillhörigheter gjorde vi på fredagar, efter att vi kvitterat ut veckopengen på femtio kronor. Ungdomarna var uppdelade som "nyingar" och "gamlingar" där gamlingarna som redan hade bott där ett år fick väldigt mycket mer frihet än oss nyingar. Efter ett tag blev jag frustrerad över att inte få några som helst friheter även fast jag ansåg att jag skött mig exemplariskt. Personalen tyckte inte det spelade någon roll. De visade tydligt att de inte litade på mig, eller någon annan ungdom heller för den delen. Strax därefter lärde jag mig förstå det sköna i att berusa sig. Alla intagna ungdomar hade såklart olika saker i sitt bagage. Många hade en drogproblematik och jakten på att berusa och droga sig var det primära för dem. Jag var helt grön på det området, förutom att jag druckit lite alkohol under sommaren. Men när jag fick chansen att testa var jag inte sen med att göra det. Det första jag provade var att sniffa. Någon av ungdomarna hade kommit över lim. Jag hamnade i en skön värld. Utan bekymmer. Utan tankar. Även om ruset var kortvarigt kände jag att det var just berusning som behövdes för att slippa smärtan och ångesten i tillvaron. Jag började använda allt jag kom över. Tabletter, lim, bensin, eller hasch - det spelade ingen roll, bara det gav ett rus. I vardagen började jag strunta i allt. Orkade inte. Kände mig värdelös och misstrodd och varför sköta mig när inget bra kom ut av det? Mitt vokabulär bestod i huvudsak av två ord: "jag vägrar"
BUP-journal: 890926 "Telsamtal från soc.sekr som på detta sätt vill meddela att T kan behöva bedömas av barnpsykiater då hon f n befinner sig på rymmen från tonårshemmet där hon varit placerad sedan höstterminens start. T accepterar inte placeringen och säger sig vara beredd att straffa ut sig om inte annat så genom att ta sitt liv. Hon har också en kompis från tonårshemmet med sig när hon rymmer, vilket hon gör titt som tätt. Placeringen på tonårshemmet ska fortsätta. De har inte på något sätt givit upp T utan hon ska åter dit men först ev suicidriskbedömning. Meddelat detta till bakjouren som är informerad om T:s situation."
Soc-rapport 891020 Sammanfattning sedan T kom till tonårshemmet den 21 aug 89: "Turerna omkring T har varit många sedan hon kom till tonårshemmet.Hon har rymt många gånger och bland annat hunnit med en tur till Stockholm tillsammans med en annan flicka på tonårshemmet. De tog vid det tillfället själva kontakt med polisen där och de fick sova över på ett barnhem och de skickades tillbaka med flyg dagen efter. Även efter den "utflykten" har T rymt och hämtats av polis i olika lägenheter. Senaste rymningen har skett denna vecka och nu är hon åter på Tonårshemmet och går i skola där eftersom hon inte skött skolarbetet på sin vanliga skola. Under alla rymningar har T:s mamma varit informerad hela tiden och hon står fast vid att T ska vara kvar på tonårshemmet och att hon inte kan ta hem henne, eftersom mamman vet att det inte skulle fungera alls. Idag på morgonen ringer T:s ena kontaktperson och berättar att T inte rymde igår som de befarade eftersom hon satt med jackan på hela dagen och vägrade göra något eller gå i skolan. Igår kväll när kontaktpersonen kom upp till henne på rummet hade hon rakat av sig håret förutom en liten tofs hon lämnat på den främre delen av huvudet. Kontaktpersonen säger att hon blev helt förstummad att se T med håret bortklippt. T hade uttryckt sig så att hon önskat att det var den 21 aug. och att hon fått börja om. Hon sa också att hon tänkt på att hon inte kunde visa sig för mormor. T gick till skolan i morse och ställde upp på att laga frukost till alla på hemmet och det är något hon vägrat tidigare. Vi får se hur det utvecklar sig. Möjligen kan en förändring ha skett med T, men vi kan inget säga förrän vi sett vidare utveckling."
Soc-rapport 891030 "Lennart från tonårshemmet ringer ang att han och den andra kontaktpersonen måste få komma in med T direkt på morgonen för ett samtal. Nu är gränsen nådd över vad personalen kan stå ut med vad det gäller T. Hon har slagit den den ena kontaktpersonen i magen två gånger och en av de boende i ansiktet och nu menar kontaktpersonen att vi tillsammans måste markera för T att händer det igen så kommer de att skriva ut henne och frågan är till vad. Efter en dryg halvtimme kommer de och vi för ett samtal omkring det som skett och vi tar upp ev alternativ och u t:s förslag är endast att T läggs in på BUP ett tag och vad som blir sedan går det inte att svara på i nuläget. T blir väldigt orolig och ledsen och till BUP vill hon inte och säger att hon inte heller skall följa med till tonårshemmet. Hon rusar på dörren och en av kontaktpersonerna springer efter och hon hotar att hon ska ta sitt liv, vilket man inte kan nonchalera i det tillstånd T är i nu. Vi kommer överens om att u t kontaktar BUP idag och och förbereder barnpsykjouren om att T kan komma in akut. Får tala med läkare och de menar att de måste ställa upp och hjälpa personalen på tonårshemmet och att T måste få komma in akut om det blir aktuellt. Får även tala med kurator och även hon anser att hon måste tas in om det fortsätter. Hon menar också att risken att hon även kommer att slå personalen där är överhängande och att hon bara sticker därifrån, men det får vi ta då."
Soc-rapport 891101 "T:s kontaktperson ringer och berättar att hon sitter på konferens men fått meddelande om att T idag på morgonen slagit en personal igen och att personal är på väg till BUP med T. Frågan är hur det skall kunna behålla henne där om hon gör personalen illa."
BUP-journal 891101 "Jouranteckningar: Jourfall p g a aggressivitetsproblematik. Samtalar med T och personal från tonårshemmet. 14-årig flicka som vistats på tonårshem, tidigare långvarig kontakt med barnpsyk och fått diagnosen kontaktstörning och familjerelationsproblem. Sista veckan en hel del aggressivitetshandlingar från T:s sida. Detta har kulminerat sista dagarna då då hon slagit till både personal och kompisar. Erbjöds kontakt hit till kurator igår, men personal från hemmet ringde och avböjde tiden då man tyckte sig ha problemen under kontroll. Idag på morgonen har dock T på nytt slagit till en personal. Man kommer därför in tre man med T, har närmast fått släpa hit henne. Man vet ej hur man ska hantera fortsättningen. Psyk status: T ger god emotionell kontakt. Stämningsläget neutralt. Inget psykotiskt. Orienterad gånger 3. Förnekar suicidtankar. Bedömn o åtg: Relationsproblematik med en del aggressivitet. Vi samtalar en del runt det aktuella och hur man ska göra i fortsättningen. Jag finner ingen indikation för inläggning akut utan ser detta snarast som kontrakindicerat. Det framkommer i samtalet mellan T och personal att om detta beteende fortsätter kommer man att bli tvunget att flytta T från hemmet och detta vill hon egentligen inte. T accepterar kontakt med barnpsyk, vi planerar sådan inom en vecka. Jag har kontaktat kurator som tidigare har kännedom om T. Behov av handledning för personalen finns även. Vid ev problem före återbesöket tar man kontakt med barnpsyk jouren."
BUP-journal 891107 "T kommer tillsammans med kontaktperson från tonårshemmet. Stämningen är tryckt. Enl överenskommelse har kontaktpersonerna tid men här dyker T upp med sin ena kontaktperson eftersom hon vid joursamtalet förra veckan tackat ja och då uttryckt en önskan att komma hit för att prata med någon. Försöker under samtalet ta kontrollen över detta vilket inte lyckas, vi tycker att hennes förslag inte är till någon hjälp. Förslaget som innebär att hon sitter utanför vilket medför risk för rymning eller att hon samtalar med mig medan kontaktpersonen sitter utanför. Ser att konflikterna finns på tonårshemmet mellan personal och T och mellan andra ungdomar och T och att detta behöver lösas i den gruppen och inte via enskilda samtal med T. Efter skrik och bråk en halvtimme kan så T berätta om sin livssituation och det som framförallt bekymrar henne är personalombyten, 8 personal och att hon inte vill vara där utan i familjehem. Förstår inte varför hon inte blir placerad där och lägger då skulden på soc sekr varför vi uppmanar henne att kontakta henne och får förklarat för sig orsakerna till placeringen på tonårshemmet. Fortsatt planering: Tonårshemmet erbjuds handledning till kontaktpersonerna, T avböjer all kontakt med BUP vilket synes mest ändamålsenligt nämligen att alla samtal och all handläggning sker på tonårshemmet. Tonårshemmet hör av sig för planering av handledning."
Soc-rapport 891108 "Ringer tonårshemmet för att höra vilket beslut som fattats gällande T. De säger att de ska skriva ut henne och att beslutet var enhälligt, men att T får stanna kvar den tid vi behöver för att ordna något annat för henne. Personalen har insett att det bara blivit sämre för T sedan hon kom till tonårshemmet. BUP kan inte heller ta emot T. Hon skulle sätta snurr på de som redan finns där med allt vad det innebär. Lösningen för T vet ingen och det lär inte finnas någon annan utväg än att försöka få tag på ett par stabila vuxna utan barn som kan ägna sig bara åt henne och vi får sätta oss ned och tänka igenom vad vi ev kan göra"
Soc-rapport 891109 "U t ringt och talat med familjen Holm angående möjlighet att de kan ta hand om T under en kortare tid i avvaktan på att någon annan resurs hinner ordnas till henne. De har tänkt sedan igår eftersom första kontakten togs då. Båda känner mamma S ganska väl, de bor inte så långt ifrån varandra och har en bra relation till S och hennes sambo. Vi har ett långt samtal och kommer överens om att u t hör av sig nästa vecka för vidare diskussioner och det efter att u t haft ett samtal med T. Hon måste få vara med och känna om hon vill träffa dem och vi får se om detta är en tillfällig lösning. Vi går inte in så djupt i diskussioner om T:s problem och de vet redan mkt om henne via mamma S eftersom T bodde hemma under sommaren."
Soc-rapport 891120 "T och hennes kontaktperson på besök och det är för att tala om för T att hon inte skall vara kvar på tonårshemmet längre. Hon blir ledsen och lite förvirrad. Hon menar att nu går det bra för henne att bo där och då ska hon ut därifrån. Vi tar upp med henne att ända sedan hon kom till tonårshemmet tjatat om att hon inte vill vara där och det har hon visat genom rymningar och uppträdande på hemmet. Vi för in det på att det kanske är bäst för henne att få komma till ett hem med två vuxna personer, vilket hon också bett om och att vi till att börja med har ett hem att bo i till dess någon permanent lösning finns för henne och att hon så småningom skall slussas ut från tonårshemmet. U t skall höra av sig så snart T skall följa med till det nya hemmet."
BUP-journal 891121 "Avslutande handledningssamtal med kontaktperson. Kommer till detta samtal för att diskutera föregående möte där T deltog samt den ytterst svåra situation som föreligger på Tonårshemmet. Beslut är nu fattat att T måste lämna tonårshemmet men hon har nu sagt att hon skall rymma tillbaka, att hon inte tänker lämna utan vara kvar. Sociala söker familjehem och har mer eller mindre redan ordnat en plats i ett hem utanför stan. Det som blir temat i handledningen är hur tonårshemmet på ett bra sätt för T ska avsluta kontakten. På något vis känns det som om flickans situation berör oss alla djupt och att såväl tonårshemmet som BUP aldrig kommer att kunna sluta fundera kring hur man på bästa sätt ska hjälpa henne vidare i livet."
Soc-rapport 891123 "Besök tillsammans med T hos familjen Holm för att prata igenom att T förmodligen kommer att bo hos dem, åtminstone en tid. Allt beror på hur det utfaller, om T känner att hon vill bo i familjen och om de känner att de vill ha T. I samtalet deltar båda makarna Holm och T är väldigt öppen emot dem och efter träffen är T väldigt nöjd. Hon ska vara hos dem från fredag till lördagkväll och sedan får hon åka dit igen och känna sig för inför julen och därefter är det meningen att hon flyttar efter nyår."
Soc-rapport 891127 "T ringer idag från tonårshemmet och undrar över sin situation och hur det blir framöver. Helst av allt vill hon bo kvar på tonårshemmet. Talar även med hennes kontaktperson och han säger att han känner att T vill stanna kvar hos dem men att han inte ensam kan bestämma det. T tar upp att hon vill följa med gruppen upp till fjällen till nyår. Tar upp detta med kontaktpersonen men han vågar inte lova något innan han pratat med gruppen. Han tycker att T ändå mår bra."
Soc.rapport 891211 Sammanfattning senaste tiden. "T är definitivt utskriven från tonårshemmet sedan i torsdags efter det att det varit en hel massa trassel omkring henne. Redan för en månad sedan tog personalen beslut om att hon skulle skrivas ut. Det finns både de som vill ha henne kvar på tonårshemmet och tvärtom. vad som ledde till det slutgiltiga ställningstagandet var att T slog en personal och hotade en av kamraterna på hemmet och att hon rymt vid ett flertal tillfällen. T är mkt ledsen över att hon inte får vara kvar och hon har försökt få personalen att ändra på beslutet utan framgång. T har gått ner sig på vistelsen på tonårshemmet. Hon har använt thinner hasch och sprit, vilket hon inte gjort förr. Hon har inte heller skött skolan vilket också är nytt i hennes beteende. Nu finns hon hos sin mamma och där skall hon stanna över jul och nyår. Mamma S vill helst att hon stannar för gott, men det beror på hur T kommer att sköta sig framöver. U t tog fram ett familjehem 5 km från mamman, ett bra hem med förstående människor, men där vill hon inte heller vara efter att ha vistats ett veckoslut i familjen. T vet inte alls själv vad hon vill, men hon ska fira jul som vanligt hos morfars. Alternativet är att akutbarnhemmet lovat ta T med omedelbar verkan när det blir kris hos S och sedan har vi ett bra familjehem i inlandet och ett till alt. är en storfosterfamilj i samma trakt. Det finns en chans att det finns en plats ledig där ganska snart. Har talat med S idag och hon tycker att helgen gått bra. T har inte haft några utspel. Vi kommer att ha täta kontakter för att följa utvecklingen med T. Anmälningsärendet har gått till nämnden i vanligt ordning."
Soc-rapport 891215 "Onsdagkväll 13/12 ringde kontaktpersonen från tonårshemmet till u t:s bostad och berättade att T berättat för en av sina kamrater på tonårshemmet att T utsatts för otuktigt beteende gentemot henne och detta har hänt vid några tillfällen i sommar och även nu under den korta tid hon bott hemma efter utskrivningen från tonårshemmet. U t sa till kontaktpersonen att det verkade osannolikt, men att man alltid måste ta sådana anmälningar på allvar. Kontaktpersonen hade bestämt sig för att hämta T hemma hos mamma S och de tillsammans skulle gå till polisen dagen därpå. Talade med S och hennes sambo samma kväll och S sa att hon inte visste vad hon skulle tro, men att även hon haft misstankar mot sambon. Han förnekade givetvis allt under telefonsamtalet, men vi gick inte närmare in på skuld eller inte, eftersom det är polisens sak i första hand att utreda det. Dagen därpå ringde u t till akutbarnhemmet för att boka plats där i avvaktan på något annat och där finns plats för henne. Kontaktperson och T kom på besök på e m efter polisförhöret och träff med incestgruppen. Kontaktperson ordnade så att T får bo på tonårshemmet en vecka framåt och att u t lovade att kontakta T:s mormor och höra efter om det är okej att T får komma dit till jul. Vid dagens besök var T lugn och samlad och hon tycker det känns bra att fått lätta sitt samvete. Detta har varit svårt för henne att bära. Vidare öden för T får diskuteras under hennes vistelse på akutbarnhemmet."
"Talade med S i morse och nu har hon vänt helt och ställer sig nu på sin sambos sida och beskyller T för att bara ha diktat ihop hela historien för att göra sig intressant. I stort sett lyssnar jag på hennes samtal liksom på sambons och säger att polisutredningen får ta över och åklagare bedöma om han ska åtalas eller inte. S säger att hon helt ska överge T och att hela släkten kommer att göra likadant. Det går inte att föra ett vettigt samtal med S. Hon behöver lugna ner sig och lär väl återkomma framöver."
"U t ringer personal på akutbarnhemmet och talar med personal för att höra ang julen och T:s möjligheter att få fira jul där ifall morfars säger nej. Det går bra. Ringt och talat med T:s mormor. Hon säger på direkten att hon inte tror på T:s uppgifter, utan att det rör sig om fantasier av en flicka som börjat knarka, vilket inte är sant, men det är en annan sak. Mormor vet inte om hon orkar ta emot T under julen. Hon vill tänka på det. Försöker få mormor att se på det hela som att T är en mycket olycklig flicka och att de inte bör stöta ut henne från familjen för detta som nu hänt oavsett vad polisutredningen nu leder till. Mormor veknar och säger att visst känner hon för T och det känns hemskt att tänka sig att T ska vara på akutbarnhemmet på julafton. U t lovar att återkomma till veckan. Efter en stund ringer T och är så ledsen. Hon har talat med S och fått en rejäl utskällning och S säger att allt är uppdiktat av T och hon inte vill se T mer. S hade också berättat att hon ringt till T:s tidigare familjehemsföräldrar och att de ställer sig på sambons sida. T är jätteförtvivlad över att S blandat in så mycket folk i det här. U t råder T att ligga lågt och inte höra av sig till S och T säger spontant att hon inte törs åka hem till morfars i jul. Hon tror att det under alla omständigheter blir jobbigt och hon är rädd att mammans sambo ska vara där."
Soc-rapport 900109 "T har valt att inte bo kvar på tonårshemmet, som hon hade möjlighet till enl den personal u t talat med. Anledningen till att T nu väljer akutbarnhemmet är enl vad hon själv säger för att hon vet att hon måste komma till ett familjehem efter vistelsen på tonårshemmet är över och det är lika bra att det sker nu..."
Soc-rapport 900111 "Ordförande informerad om att T flyttar till akutbarnhemmet och vad som är tänkt framöver. På måndag skall u t åka dit och träffa T och personalen där. T anmäls i kommunens skola omg. enl u t:s kontakt med föreståndaren idag."
Jag hade mått fruktansvärt dåligt under hösten. Över livet. Vad som hänt under sommaren. Tvingas bära det inom mig själv. Allt kändes som ett kaos som bara eskalerade i takt med hur jag gödde kaoset. Jag hade ingen aning om vad jag ville bara vad jag inte ville. Till exempel ville jag inte flytta till familjen Holm. Jag fick panik när jag förstod att de ibland umgicks med mor och hennes sambo. Men jag kunde inte berätta för min socialsekreterare varför jag inte ville dit. Ännu mer panik när det istället beslutades att jag skulle bo hemma hos mor och hennes sambo. Det blev till slut ohållbart att hålla det inom mig. När allt väl uppdagades var det i princip ingen som trodde mig. Jag kände mig som den ensammaste människan i världen, men tänkte att det kanske skulle vara så. Att det inte gjorde så mycket. Bara jag fick komma bort.
Det kändes alltså bra att åka till akutbarnhemmet. Bort från allt det som kändes smutsigt och infekterat. Bort från alla människor som sa att jag ljög. Det var självklart inte enbart enkelt där, ett beteende tar tid att ändra på, men det blev så mycket lugnare inom mig. Här kunde jag vila en stund i väntan på att min socialsekreterare hittade ett nytt hem till mig.
I dag kan jag känna att jag så gärna hade önskat att någon på BUP tog allt mitt utåtagerande på allvar. Jag var fjorton år och för första gången fick jag åtminstone möjlighet att träffa någon där, men bara i all hast och inte för utröna bakomliggande orsak till allt utåtagerande beteende. Ingen var intresserad av att se mig där och då, utan bläddrade bara bakåt i sina journaler.
Fortsättning kommer att följa.
söndag 22 september 2013
Fosterfamiljer, mina tankar, med inkluderade journaler (del 6)
Sjätte delen
Det var en enorm befrielse att få komma bort från fosterfamiljen. Jag kände till familjen K sedan tidigare och även om jag visste att det bara var för en kort stund jag skulle bo där fick jag en andningspaus. De såg mig och visade tydligt att de stod på min sida, något jag aldrig tidigare upplevt från vuxenvärlden. Direkt jag flyttade dit började de tala om en en annan familj, (i forts. kallad herr och fru Lind) endast en kilometer bort: Det var en familj jag skulle kunna få ett permanent boende hos och något som varit deras plan från första början. Varken socialsekreterare eller BUP ville först att det skulle bli tal om att flytta till familjen Lind, men antagligen var det inte det allra lättaste att hitta andra alternativ, för efter bara tre månader var jag placerad hos familjen Lind. På ett sätt kändes det fint att det faktiskt fanns vuxna som ville ta hand om mig, som hade sett hur illa det varit tidigare. På ett annat plan skapades ett stort tryck på mig. Det var upp till mig själv att visa att det faktiskt inte var några större problem med mig. Att förra fosterfamiljen hade haft fel om mig. Någonstans här började även min pubertet, mitt utforskandet och gränstestandet. Jag anser själv att det är i den här familjen mitt eget beteende för första gången blir det faktiska problemet. Egentligen inte konstigt. Tilliten till vuxenvärlden hade trasats samman allt eftersom. Jag hade fått lära mig att de vuxna alltid lämnade mig. Ville bli av med mig. Alltid såg mig som ett problem. Jag var livrädd att det skulle ske även hos denna familj. Eller rättare sagt; jag var säker på att det skulle inträffa. Alltså bättre att ligga steget före. Det skulle göra mindre ont ifall jag själv tog makten över när var och hur jag skulle flytta, istället för att vänta på att de skulle tröttna. Även känslan att inte vara värd att bli omtyckt och älskad ska betonas. Det gjorde ont i mig när jag kände deras kärlek. Så ont att jag inte stod ut. Och det enda sättet jag kom på för att de skulle sluta tycka om mig var att bete mig illa. Egentligen kände jag sådan litenhet i detta och jag tyckte inte om den jag var. Men jag bestämde mig för att lyckas straffa ut mig själv. Jag testade dem alltför mycket. Drog saker för långt. Var galet provocerande. Jag gjorde många saker som jag redan i stunden skämdes över; stal, ljög, skolkade och var elak. Det är ingen smickrande bild av mig själv, men det var så det var. Det enda jag med säkerhet visste; alla ger till sist upp.
I dag kan jag känna sorg över att den första familjen som tydligt visade att de ville ha mig även blev den första familj jag medvetet betedde mig fruktansvärt illa mot.
Soc-rapport 880201 "Ringt och talat med fru K ang en träff ganska snart. Hon berättar att det varit lugnt i helgen omkring T och att modern hört av sig vid ett par tillfällen. Vi kommer överens om att träffas onsdag eller torsdag till veckan. Fru K börjar diskutera en annan familj, egentligen som de tillsammans arbetar för skulle i framtiden ta hand om T. Gör klart för henne att det inte blir tal om att ytterligare en familj ska lägga sig i vad som blir framtiden för T, att vi ska träffas förutsättningslöst och diskutera den situation som uppstått och utifrån detta lösa fortsättningen för T:s bästa.
Samtal med kurator som väl känner till T och hennes problematik. Efter det som blev resultatet av att T inte fick komma in på BUP i fredags har de inblandade insett att det inte var så bra att det blev detta resultat och allra minst för T. BUP står bakom fortsatt handläggning att T behöver någon form av behandlingshem och då i första hand är det Tålsmark Gård vi tänker på och där är hon aktualiserad, men frågan är om hur det blir efter 30.6.89
Ordföranden i socialnämnden informeras på morgonen om vad som i ärendet och att T flyttats från sitt familjehem. Han godkänner att T tills vidare får vistas i detta hem i avvaktan på annan resurs."
Soc-rapport 880203 "Utvecklingen i ärendet diskuterat i gruppen inför träffen med familjen K. Alla står bakom att T kan få stanna kvar en tid i den aktuella familjen till annan lösning går att ordna och då möjligen vårterminen 88. Kurator ringer på e m och berättar att ärendet varit uppe på en konferens på BUP och att alla helhjärtat stöder att T behöver mer än ett familjehem. Hon behöver komma till ett behandlingshem för att verkligen få adekvat hjälp att ta gränssättningar, att bearbeta sitt hat och att få hjälp att lägga av med sitt manipulativa beteende och att det blir en långvarig bearbetning. Tagit upp med BUP ang terapi för T genom att hon får en samtalskontakt på BUP."
Soc-rapport 880204 U t träffade makarna K igår. Innan träffen ringde fru K och ville att makarna Lind skulle få vara med, eftersom de tänkte ta hand om T. Avstyrde detta.
Alla finns hemma när vi kommer till familjen, inklusive T som försvann upp till makarna K:s dotters rum, men kom sedan ner och vi bestämde att ingen av barnen skulle vara med under samtalet. Kort så klargör vi att det är vårt ansvar att göra det bästa för T och att hon är omhändertagen enl LVU. Att det inte blir tal om att T ska till en ny familj. Att vi vill att hon får stanna kvar i deras familj i avvaktan på vad vi tänkt framöver, att de samarbetar med skolan på bästa sätt, att vi ordnar en samtalskontakt för T omgående på BUP. Efter en hel argumentation förstår åtminstone herr K vad det handlar om och T får löfte om att stanna i familjen. Det kommer tydligt fram att T hamnat mitt i en stor grannkonflikt = byskvaller, som är mycket förödande för henne och som hon givetvis utnyttjar i denna situation. Det handlar tydligen om många outredda grannkonflikter, där dessa aktuella två familjer under ett års tid utan vår vetskap eller förra fosterfamiljens arbetat för att T skulle flytta över till familjen Lind. Det var för omkring 1 år sedan som förra fosterfamiljen första gången kom med signaler om att det var jobbigt för dem med T och där finns förklaringen till mycket av hur hon fungerat i det familjehemmet. Istället för att stödja förra familjehemmet har de arbetat för att få henne därifrån. Skall träffa makarna K ganska snart för en mindre utredning inför att T skall stanna en tid i familjen.Tar löfte av makarna K att inte börja agera och tala om för T att vi har annat på gång för henne och det lovar att de inte kommer att säga någonting till henne. Fru K skall åka ner till BUP med T en gång/veckan för samtal. Övriga ekonomiska saker skall vi ta upp vid senare tillfälle. Att det är riktiga människor T kommit till är ställt utom alla tvivel, men att de skulle klara T i ett längre perspektiv verkar helt uteslutet och T måste bort från den infekterade miljö som uppstått.
Överläkare från BUP ringer och undrar om T behöver omedelbar hjälp och skall tas in nu, isåfall går det bra. Meddelar honom att min bedömning inte är att hon behöver omedelbar hjälp. Efter en stund ringer ringer kurator och hon lovar ordna med samtalskontakt så snart som möjligt."
Soc-rapport 880217 "Fru K ringer och vill tala om att allt är bra omkring T. Fru K säger att de skulle ta hand om T om det vore möjligt i längden, men att de även har en sjuåring hemma som inte skulle acceptera att "dela" sin mamma med T alltför länge. Däremot tror hon på en lösning att T får stanna i byn, hos den familj vi nu utreder. Skolsituationen är lugn. Mamma S är dock mycket jobbig. Hon ringer nästan varje dag och fru K har svårt att sätta gränser för henne."
BUP-journal 880322: Mottagningsbesök med T och makarna K. "Mottagningsbesöket är en konsekvens av T:s önskan om en egen samtalskontakt på BUP. Familjen K har erbjudits stöd i egenskap av tillfälliga fosterföräldrar men tackat nej. Avsikten med dagens samtal är att erbjuda T egen kontakt med kurator och att med fosterföräldr diskutera det praktiska arrangemanget kring detta. T har nu varit hos familjen K i 2 mån. Sociala utreder nu en grannfamilj som förklarat sig villig att bli stadigvarande fosterhem för T och man avvaktar denna utredning med spänning. T:s behov av samtalskontakt är inte lika uttalat längre men hon blir under samtalets gång intresserad av kuratorn. Fosterföräldrarna önskar hålla dörren öppen varför vi enas om återbesök 04 06 och att kurator då träffar T ensam och att medföljande fosterföräldrar träffar övriga i teamet för lägesrapport ang T:s framtida boende. Beslut om fortsatt kontrakt då."
BUP-journal 880406 "Tel samtal från fru K som lämnar återbud till BUP-tiden för T och familjen. Fru K menar att T just nu inte har något behov av individualsamtal och. Hon mår så bra just nu och det mest aktuella är ju om placeringen i det nya fosterhemmet ska godkännas av sociala och när placeringen i så fall kan ske. Den nya familjen får i så fall aktualisera behovet av individualterapi i samråd med T."
Soc-rapport 8805025 Sammanfattning senaste månaden. "T flyttade till familjen Lind den 10 maj i och med att nämnden tagit beslutet om omplacering. Överflyttningen gick bra och T var väl förberedd. Vid kontakt med fru Lind idag säger hon att det tycker att de första veckorna gått bra men de såg att det var jobbigt för T första veckan när mamma S inte hörde av sig, men pingsten har T varit på umgänge hos sin mamma och det har tydligen varit en bra helg och mamma höll sig nykter. Planeringen framöver är att T skall åka till morfars till helgen och vid midsommartid skall hon på musikläger. Makarna Lind tycker det är bra att de har sommaren på sig att leva tillsammans med T innan hon skall börja högstadiet. Så allt känns bra nu, men som fru Lind säger att nog förstår de att det kan bli jobbigt tidvis med T och då framförallt i samband att S skall få barn och den oro T då kommer att uppleva, men vi får ta det då den tiden kommer."
Soc-rapport 880901 "Ringt och talat med fru Lind som berättar att sommaren har gått bra men varit jobbig. Fru Lind säger att hela familjen har tagit alla tillfällen att prata under sommaren och att T har stort behov av det och att de alltid tar tag med saker som uppstår och diskuterar igenom varje gång det känns nödvändigt. T verkar trivas och har nu börjat högstadiet där även deras dotter går."
"...Beträffande umgänge med modern är det mindre sedan modern blev mamma till en flicka i början av juli månad. T engagerar sig inte i sin lillasyster och i regel träffas S och T bara över dagen. För T verkar det bra att hon kan separera lite ifrån sin mamma. Symbioset är inte all lika påtagligt."
Soc-rapport 881014 Hembesök hos familjen Lind igår. "Vi träffade makarna Lind först en timme innan T och familjens dotter kom hem från skolan. Makarna Lind tycker att visst har det varit och är jobbigt med T, hon kräver mycket uppmärksamhet och är pratig, men att de kan och vågar sätta gränser för henne och att hon tar deras regler. Deras dotter och T fungerar bra tillsammans. Makarna Lind talar igenom med T varför de gör si eller så och varför de ställer krav på henne och inte accepterar vissa av hennes beteenden och det förstår hon. De säger att visst märks det att T har haft en fel start i livet och hon ger mycket lite av sig själv, men att de tror att det finns en framtid för T och det då mycket på grund av hon är så begåvad och använder sin begåvning positivt...."
"...De tar också upp att de inte kan kräva en förändring så snabbt utan ha delmål och att de måste ha i bakhuvudet vad det beror på att T har sina "dåliga" värderingar. De har också sett att hon är enormt lojal mot sin mamma och tar till sig hennes mindre bra värderingar..."
"...Vad det gäller utspel säger makarna Lind att T inte får utrymme för det hos dem..."
"...T säger till u t att hon trivs i familjen och tycker att hon fått det bra och där skall hon stanna. T är en helt annan flicka i förhållande till under den tid hon bodde hos förra långvariga fosterfamiljen. Det gick inte att nå henne då, men nu är hon öppen och glad och positiv till vårt besök, så det känns bra att lämna familjen och känna att det är bra för T efter allt trassel omkring hennes situation."
Soc-rapport 890302 "Träff med familjehemsföräldrar idag för att diskutera igenom hur läget ser ut omkring T. Makarna Lind tycker att problemen började strax efter jul i och med att S börjat pressa T om att hon hux flux skall flytta hem. Det har varit många turer omkring detta, men T valde att för ca 14 dagar sedan skriva ett brev till S och därefter har det blivit tyst om det resonemanget. Däremot har T inte varit ärlig mot familjen och de har fått ha långa och ingående samtal med T och det har tagit tid innan hon talat om hur det är. T har stulit pengar från en kamrat och har även börjat röka. Familjen Lind undrar vad hon ska hitta på nästa gång, om hon börjar använda alkohol eller annat. Dessutom så sköter hon inte skolan lika bra längre. Det är de fortsatta kraven på T de vill prata om och de har försökt påminna T om hur läget var när hon flyttade in hos familjen och hur de tillsammans fick strida för att det blev så. Nu vill hon inte kännas vid det, men de kommer att ytterligare prata igenom detta och hur gärna de ville och vill ta hand om T. T är inte alls angelägen om att ha några täta kontakter med mamma S och vad de förstår så trivs hon i familjen och vissa saker vet hon väl knappt själv varför hon gör..."
"...De bedyrar båda att det inte är något alarmerande, men de oroar sig för den trend T visar och inser att de måste få in henne på rätt väg igen."
Soc-rapport 890317 "...Fru Lind vill ha råd för hur det skall hantera situationen. Hon får rådet att försöka trappa ner konflikten, att de knappast kommer längre genom att pressa T. Hon vet att det är fel att hon tagit pengarna och hon vet efterräkningarna men hon kommer knappast erkänna i nuläget. Detta är T:s stora test på hela familjen och u t ber att de verkligen står ut, för T är van att alltid förkastas när hon ställt till det och förväntas nu bli förkastad. Fru Lind säger att de inte alls håller på att ge upp, men det är svårhanterligt. De vill inte heller i nuläget ha handledning genom BUP utan fru Lind kommer ta ledigt en del under våren och då skall hon speciellt ägna sig åt T. Makarna Lind hoppas att T kommer hem efter skolan idag, de känner oro över vad nästa steg blir."
Soc-rapport 890320 "Fru Lind ringer och berättar att de rett upp problemen och det beror på att T och flickan i vars hem T stulit pengar slogs på skolan i fredags och då kände familjen Lind att de måste ta itu med alla problem. Det har varit en hektisk och jäktig helg. T hävdade att hon skulle flytta. Hon var otrevlig och de visste inte hur det skulle bära sig åt. Till slut retade T herr Lind så att han helt enkelt slängde ut henne och hon begav sig iväg på sin cykel. Efter en stund for herr Lind efter henne och bad T om ursäkt och hon följde med hem. Detta blev öppningen och T uttalade att hon ville stanna kvar..."
Soc-rapport 890427 "Fru Lind ringer och vill tala om att T varit inblandad i skadegörelse på skolan tillsammans med 3 skolkamrater. Som vanligt nekade T till att ha varit delaktig. Kompisarna är 3 stycken som är placerade på tonårshemmet och de går i 9:an vilket innebär att de inte finns på skolan nästa år. Makarna Lind säger att de vet att det kommer att bli många incidenter med T men de ger inte alls upp. T håller på att frigöra sig från sin mamma och det är jobbigt för henne."
Soc-rapport 890510 "Kl 06.45 ringde fru Lind till u t:s bostad och berättade att T varit borta hela natten och att hon stack hemifrån i går kväll, men fru Lind sa att de trodde sig veta var hon befann sig och att hon nog skulle gå till skolan som vanligt i dag. Vid 10-tiden åkte u t ut till familjen, där T då fanns. Familjen fick med sig henne hem endast pga att vi skulle komma och prata med henne. T fanns på sitt rum och uttryckte att hon ville lämna familjen. T tog själv upp att hon säkert inte får komma till tonårshemmet, vilket hon verkar vilja och vi såg som en lösning. Efter samtalet med T pratade vi med makarna Lind och de uttalade att det växt dem över huvudet och att de känner att deras resurser inte räcker till och att de är pessimistiska till att T bor kvar. I så fall måste T inse att de inte kan ha ett liv där det skall jagas och oroas över henne på nätterna och att hon totalvägrar att lyda dem. Vi kom fram till lösningen att T bor kvar först och främst vårterminen ut och sedan får vi se hur sommaren blir. T satt sedan med i samtalet och hon lovade att komma hem direkt efter skolan samma dag. T var väldigt pressad och vidhöll att hon vill flytta och så småningom gav hon sig bara i väg och skulle till skolan."
Soc-rapport 890512 "Ringt fru Lind och talat om den planering vi har inför T och som hin tycker låter bra och hon ska prata med herr Lind ang att de skall arbeta vidare för T som stödfamilj, vilket innebär att de skall fungera som familj för T under hennes placering på Tonårshemmet. De ska prata med T och höra vad hon vill. U t ber att fru Lind inte ger henne så mycket spelutrymme, då det finns risk att T lätt väljer bort dem för att fly. Fru Lind säger att de ska försöka lösa det så att T slipper komma till en ny familj den korta tiden till dess att Tonårshemmet tar vid i augusti. Just nu är det en lugn avvaktande stämning i familjen."
Soc-rapport 890613 Utvecklingen i ärendet fram till idag: "T rymde från familjehemmet sista helgen i maj och hon efterlystes och och hämtades av polis och fördes till akutbarnhem av socialjouren. Fr o m måndag 29 maj bor hon hos sin mamma och mammans sambo och hon har även övernattat hos familjen Lind i samband med skolavslutningen. Denna vecka är T på fotbollsläger och där efter ska hon åka med sin mamma till morföräldrarna. Den 17 juli kommer de hem och då skall personal från Tonårshemmet träffa T och hennes familj. Fr o m 22 augusti skall T börja bo på Tonårshemmet. U t träffade T och och hennes mamma dels för att diskutera igenom hur sommaren ska se ut för henne och dels att hon får komma till Tonårshemmet. T visade uppenbar glädje över att få hamna där och S tycker att det är den enda vettiga lösningen för T."
Det var verkligen inte lätt för familjen Lind. Min taktik att helt stänga av mitt känsloliv för att slippa besvikelse fungerade väl för sitt syfte. Jag utvecklades till att bli fullkomligt rabiat. De få gånger min litenhet kom fram var antagligen de gånger de kände hopp att det skulle gå. Vad de än hade försökt med hade inte spelat någon roll. Jag var fast besluten om att lyckas straffa ut mig. Jag ville egentligen inte till tonårshemmet. Jag ville bara bort från familjen, hela vuxenvärlden, mina känslor, mig själv, ja bort från allt! Det enda jag tror hade kunnat hjälpa var ifall jag fått något eget slags stöd från BUP. Det är så genomgripande under alla år i alla familjer, att bara för att de tycker att det är lugnt behöver jag inget stöd därifrån. Ändå står det klart och tydligt om problematik och störning på grund av all otrygghet. Många gånger var det så nära att jag fick den hjälpen, men tyvärr fortsatte den att stanna enbart i teorin. Jag tänker så här; fanns det en grundstörning borde väl hjälp satts in för länge sedan?
Det sämsta med att beslutet om flytt till Tonårshemmet fattades i just detta skede var att jag placerades hos min mor och hennes sambo några månader i väntan på flytten. Upplevelser därifrån gjorde det till den värsta sommaren någonsin.
Fortsättning kommer att följa.
Det var en enorm befrielse att få komma bort från fosterfamiljen. Jag kände till familjen K sedan tidigare och även om jag visste att det bara var för en kort stund jag skulle bo där fick jag en andningspaus. De såg mig och visade tydligt att de stod på min sida, något jag aldrig tidigare upplevt från vuxenvärlden. Direkt jag flyttade dit började de tala om en en annan familj, (i forts. kallad herr och fru Lind) endast en kilometer bort: Det var en familj jag skulle kunna få ett permanent boende hos och något som varit deras plan från första början. Varken socialsekreterare eller BUP ville först att det skulle bli tal om att flytta till familjen Lind, men antagligen var det inte det allra lättaste att hitta andra alternativ, för efter bara tre månader var jag placerad hos familjen Lind. På ett sätt kändes det fint att det faktiskt fanns vuxna som ville ta hand om mig, som hade sett hur illa det varit tidigare. På ett annat plan skapades ett stort tryck på mig. Det var upp till mig själv att visa att det faktiskt inte var några större problem med mig. Att förra fosterfamiljen hade haft fel om mig. Någonstans här började även min pubertet, mitt utforskandet och gränstestandet. Jag anser själv att det är i den här familjen mitt eget beteende för första gången blir det faktiska problemet. Egentligen inte konstigt. Tilliten till vuxenvärlden hade trasats samman allt eftersom. Jag hade fått lära mig att de vuxna alltid lämnade mig. Ville bli av med mig. Alltid såg mig som ett problem. Jag var livrädd att det skulle ske även hos denna familj. Eller rättare sagt; jag var säker på att det skulle inträffa. Alltså bättre att ligga steget före. Det skulle göra mindre ont ifall jag själv tog makten över när var och hur jag skulle flytta, istället för att vänta på att de skulle tröttna. Även känslan att inte vara värd att bli omtyckt och älskad ska betonas. Det gjorde ont i mig när jag kände deras kärlek. Så ont att jag inte stod ut. Och det enda sättet jag kom på för att de skulle sluta tycka om mig var att bete mig illa. Egentligen kände jag sådan litenhet i detta och jag tyckte inte om den jag var. Men jag bestämde mig för att lyckas straffa ut mig själv. Jag testade dem alltför mycket. Drog saker för långt. Var galet provocerande. Jag gjorde många saker som jag redan i stunden skämdes över; stal, ljög, skolkade och var elak. Det är ingen smickrande bild av mig själv, men det var så det var. Det enda jag med säkerhet visste; alla ger till sist upp.
I dag kan jag känna sorg över att den första familjen som tydligt visade att de ville ha mig även blev den första familj jag medvetet betedde mig fruktansvärt illa mot.
Soc-rapport 880201 "Ringt och talat med fru K ang en träff ganska snart. Hon berättar att det varit lugnt i helgen omkring T och att modern hört av sig vid ett par tillfällen. Vi kommer överens om att träffas onsdag eller torsdag till veckan. Fru K börjar diskutera en annan familj, egentligen som de tillsammans arbetar för skulle i framtiden ta hand om T. Gör klart för henne att det inte blir tal om att ytterligare en familj ska lägga sig i vad som blir framtiden för T, att vi ska träffas förutsättningslöst och diskutera den situation som uppstått och utifrån detta lösa fortsättningen för T:s bästa.
Samtal med kurator som väl känner till T och hennes problematik. Efter det som blev resultatet av att T inte fick komma in på BUP i fredags har de inblandade insett att det inte var så bra att det blev detta resultat och allra minst för T. BUP står bakom fortsatt handläggning att T behöver någon form av behandlingshem och då i första hand är det Tålsmark Gård vi tänker på och där är hon aktualiserad, men frågan är om hur det blir efter 30.6.89
Ordföranden i socialnämnden informeras på morgonen om vad som i ärendet och att T flyttats från sitt familjehem. Han godkänner att T tills vidare får vistas i detta hem i avvaktan på annan resurs."
Soc-rapport 880203 "Utvecklingen i ärendet diskuterat i gruppen inför träffen med familjen K. Alla står bakom att T kan få stanna kvar en tid i den aktuella familjen till annan lösning går att ordna och då möjligen vårterminen 88. Kurator ringer på e m och berättar att ärendet varit uppe på en konferens på BUP och att alla helhjärtat stöder att T behöver mer än ett familjehem. Hon behöver komma till ett behandlingshem för att verkligen få adekvat hjälp att ta gränssättningar, att bearbeta sitt hat och att få hjälp att lägga av med sitt manipulativa beteende och att det blir en långvarig bearbetning. Tagit upp med BUP ang terapi för T genom att hon får en samtalskontakt på BUP."
Soc-rapport 880204 U t träffade makarna K igår. Innan träffen ringde fru K och ville att makarna Lind skulle få vara med, eftersom de tänkte ta hand om T. Avstyrde detta.
Alla finns hemma när vi kommer till familjen, inklusive T som försvann upp till makarna K:s dotters rum, men kom sedan ner och vi bestämde att ingen av barnen skulle vara med under samtalet. Kort så klargör vi att det är vårt ansvar att göra det bästa för T och att hon är omhändertagen enl LVU. Att det inte blir tal om att T ska till en ny familj. Att vi vill att hon får stanna kvar i deras familj i avvaktan på vad vi tänkt framöver, att de samarbetar med skolan på bästa sätt, att vi ordnar en samtalskontakt för T omgående på BUP. Efter en hel argumentation förstår åtminstone herr K vad det handlar om och T får löfte om att stanna i familjen. Det kommer tydligt fram att T hamnat mitt i en stor grannkonflikt = byskvaller, som är mycket förödande för henne och som hon givetvis utnyttjar i denna situation. Det handlar tydligen om många outredda grannkonflikter, där dessa aktuella två familjer under ett års tid utan vår vetskap eller förra fosterfamiljens arbetat för att T skulle flytta över till familjen Lind. Det var för omkring 1 år sedan som förra fosterfamiljen första gången kom med signaler om att det var jobbigt för dem med T och där finns förklaringen till mycket av hur hon fungerat i det familjehemmet. Istället för att stödja förra familjehemmet har de arbetat för att få henne därifrån. Skall träffa makarna K ganska snart för en mindre utredning inför att T skall stanna en tid i familjen.Tar löfte av makarna K att inte börja agera och tala om för T att vi har annat på gång för henne och det lovar att de inte kommer att säga någonting till henne. Fru K skall åka ner till BUP med T en gång/veckan för samtal. Övriga ekonomiska saker skall vi ta upp vid senare tillfälle. Att det är riktiga människor T kommit till är ställt utom alla tvivel, men att de skulle klara T i ett längre perspektiv verkar helt uteslutet och T måste bort från den infekterade miljö som uppstått.
Överläkare från BUP ringer och undrar om T behöver omedelbar hjälp och skall tas in nu, isåfall går det bra. Meddelar honom att min bedömning inte är att hon behöver omedelbar hjälp. Efter en stund ringer ringer kurator och hon lovar ordna med samtalskontakt så snart som möjligt."
Soc-rapport 880217 "Fru K ringer och vill tala om att allt är bra omkring T. Fru K säger att de skulle ta hand om T om det vore möjligt i längden, men att de även har en sjuåring hemma som inte skulle acceptera att "dela" sin mamma med T alltför länge. Däremot tror hon på en lösning att T får stanna i byn, hos den familj vi nu utreder. Skolsituationen är lugn. Mamma S är dock mycket jobbig. Hon ringer nästan varje dag och fru K har svårt att sätta gränser för henne."
BUP-journal 880322: Mottagningsbesök med T och makarna K. "Mottagningsbesöket är en konsekvens av T:s önskan om en egen samtalskontakt på BUP. Familjen K har erbjudits stöd i egenskap av tillfälliga fosterföräldrar men tackat nej. Avsikten med dagens samtal är att erbjuda T egen kontakt med kurator och att med fosterföräldr diskutera det praktiska arrangemanget kring detta. T har nu varit hos familjen K i 2 mån. Sociala utreder nu en grannfamilj som förklarat sig villig att bli stadigvarande fosterhem för T och man avvaktar denna utredning med spänning. T:s behov av samtalskontakt är inte lika uttalat längre men hon blir under samtalets gång intresserad av kuratorn. Fosterföräldrarna önskar hålla dörren öppen varför vi enas om återbesök 04 06 och att kurator då träffar T ensam och att medföljande fosterföräldrar träffar övriga i teamet för lägesrapport ang T:s framtida boende. Beslut om fortsatt kontrakt då."
BUP-journal 880406 "Tel samtal från fru K som lämnar återbud till BUP-tiden för T och familjen. Fru K menar att T just nu inte har något behov av individualsamtal och. Hon mår så bra just nu och det mest aktuella är ju om placeringen i det nya fosterhemmet ska godkännas av sociala och när placeringen i så fall kan ske. Den nya familjen får i så fall aktualisera behovet av individualterapi i samråd med T."
Soc-rapport 8805025 Sammanfattning senaste månaden. "T flyttade till familjen Lind den 10 maj i och med att nämnden tagit beslutet om omplacering. Överflyttningen gick bra och T var väl förberedd. Vid kontakt med fru Lind idag säger hon att det tycker att de första veckorna gått bra men de såg att det var jobbigt för T första veckan när mamma S inte hörde av sig, men pingsten har T varit på umgänge hos sin mamma och det har tydligen varit en bra helg och mamma höll sig nykter. Planeringen framöver är att T skall åka till morfars till helgen och vid midsommartid skall hon på musikläger. Makarna Lind tycker det är bra att de har sommaren på sig att leva tillsammans med T innan hon skall börja högstadiet. Så allt känns bra nu, men som fru Lind säger att nog förstår de att det kan bli jobbigt tidvis med T och då framförallt i samband att S skall få barn och den oro T då kommer att uppleva, men vi får ta det då den tiden kommer."
Soc-rapport 880901 "Ringt och talat med fru Lind som berättar att sommaren har gått bra men varit jobbig. Fru Lind säger att hela familjen har tagit alla tillfällen att prata under sommaren och att T har stort behov av det och att de alltid tar tag med saker som uppstår och diskuterar igenom varje gång det känns nödvändigt. T verkar trivas och har nu börjat högstadiet där även deras dotter går."
"...Beträffande umgänge med modern är det mindre sedan modern blev mamma till en flicka i början av juli månad. T engagerar sig inte i sin lillasyster och i regel träffas S och T bara över dagen. För T verkar det bra att hon kan separera lite ifrån sin mamma. Symbioset är inte all lika påtagligt."
Soc-rapport 881014 Hembesök hos familjen Lind igår. "Vi träffade makarna Lind först en timme innan T och familjens dotter kom hem från skolan. Makarna Lind tycker att visst har det varit och är jobbigt med T, hon kräver mycket uppmärksamhet och är pratig, men att de kan och vågar sätta gränser för henne och att hon tar deras regler. Deras dotter och T fungerar bra tillsammans. Makarna Lind talar igenom med T varför de gör si eller så och varför de ställer krav på henne och inte accepterar vissa av hennes beteenden och det förstår hon. De säger att visst märks det att T har haft en fel start i livet och hon ger mycket lite av sig själv, men att de tror att det finns en framtid för T och det då mycket på grund av hon är så begåvad och använder sin begåvning positivt...."
"...De tar också upp att de inte kan kräva en förändring så snabbt utan ha delmål och att de måste ha i bakhuvudet vad det beror på att T har sina "dåliga" värderingar. De har också sett att hon är enormt lojal mot sin mamma och tar till sig hennes mindre bra värderingar..."
"...Vad det gäller utspel säger makarna Lind att T inte får utrymme för det hos dem..."
"...T säger till u t att hon trivs i familjen och tycker att hon fått det bra och där skall hon stanna. T är en helt annan flicka i förhållande till under den tid hon bodde hos förra långvariga fosterfamiljen. Det gick inte att nå henne då, men nu är hon öppen och glad och positiv till vårt besök, så det känns bra att lämna familjen och känna att det är bra för T efter allt trassel omkring hennes situation."
Soc-rapport 890302 "Träff med familjehemsföräldrar idag för att diskutera igenom hur läget ser ut omkring T. Makarna Lind tycker att problemen började strax efter jul i och med att S börjat pressa T om att hon hux flux skall flytta hem. Det har varit många turer omkring detta, men T valde att för ca 14 dagar sedan skriva ett brev till S och därefter har det blivit tyst om det resonemanget. Däremot har T inte varit ärlig mot familjen och de har fått ha långa och ingående samtal med T och det har tagit tid innan hon talat om hur det är. T har stulit pengar från en kamrat och har även börjat röka. Familjen Lind undrar vad hon ska hitta på nästa gång, om hon börjar använda alkohol eller annat. Dessutom så sköter hon inte skolan lika bra längre. Det är de fortsatta kraven på T de vill prata om och de har försökt påminna T om hur läget var när hon flyttade in hos familjen och hur de tillsammans fick strida för att det blev så. Nu vill hon inte kännas vid det, men de kommer att ytterligare prata igenom detta och hur gärna de ville och vill ta hand om T. T är inte alls angelägen om att ha några täta kontakter med mamma S och vad de förstår så trivs hon i familjen och vissa saker vet hon väl knappt själv varför hon gör..."
"...De bedyrar båda att det inte är något alarmerande, men de oroar sig för den trend T visar och inser att de måste få in henne på rätt väg igen."
Soc-rapport 890317 "...Fru Lind vill ha råd för hur det skall hantera situationen. Hon får rådet att försöka trappa ner konflikten, att de knappast kommer längre genom att pressa T. Hon vet att det är fel att hon tagit pengarna och hon vet efterräkningarna men hon kommer knappast erkänna i nuläget. Detta är T:s stora test på hela familjen och u t ber att de verkligen står ut, för T är van att alltid förkastas när hon ställt till det och förväntas nu bli förkastad. Fru Lind säger att de inte alls håller på att ge upp, men det är svårhanterligt. De vill inte heller i nuläget ha handledning genom BUP utan fru Lind kommer ta ledigt en del under våren och då skall hon speciellt ägna sig åt T. Makarna Lind hoppas att T kommer hem efter skolan idag, de känner oro över vad nästa steg blir."
Soc-rapport 890320 "Fru Lind ringer och berättar att de rett upp problemen och det beror på att T och flickan i vars hem T stulit pengar slogs på skolan i fredags och då kände familjen Lind att de måste ta itu med alla problem. Det har varit en hektisk och jäktig helg. T hävdade att hon skulle flytta. Hon var otrevlig och de visste inte hur det skulle bära sig åt. Till slut retade T herr Lind så att han helt enkelt slängde ut henne och hon begav sig iväg på sin cykel. Efter en stund for herr Lind efter henne och bad T om ursäkt och hon följde med hem. Detta blev öppningen och T uttalade att hon ville stanna kvar..."
Soc-rapport 890427 "Fru Lind ringer och vill tala om att T varit inblandad i skadegörelse på skolan tillsammans med 3 skolkamrater. Som vanligt nekade T till att ha varit delaktig. Kompisarna är 3 stycken som är placerade på tonårshemmet och de går i 9:an vilket innebär att de inte finns på skolan nästa år. Makarna Lind säger att de vet att det kommer att bli många incidenter med T men de ger inte alls upp. T håller på att frigöra sig från sin mamma och det är jobbigt för henne."
Soc-rapport 890510 "Kl 06.45 ringde fru Lind till u t:s bostad och berättade att T varit borta hela natten och att hon stack hemifrån i går kväll, men fru Lind sa att de trodde sig veta var hon befann sig och att hon nog skulle gå till skolan som vanligt i dag. Vid 10-tiden åkte u t ut till familjen, där T då fanns. Familjen fick med sig henne hem endast pga att vi skulle komma och prata med henne. T fanns på sitt rum och uttryckte att hon ville lämna familjen. T tog själv upp att hon säkert inte får komma till tonårshemmet, vilket hon verkar vilja och vi såg som en lösning. Efter samtalet med T pratade vi med makarna Lind och de uttalade att det växt dem över huvudet och att de känner att deras resurser inte räcker till och att de är pessimistiska till att T bor kvar. I så fall måste T inse att de inte kan ha ett liv där det skall jagas och oroas över henne på nätterna och att hon totalvägrar att lyda dem. Vi kom fram till lösningen att T bor kvar först och främst vårterminen ut och sedan får vi se hur sommaren blir. T satt sedan med i samtalet och hon lovade att komma hem direkt efter skolan samma dag. T var väldigt pressad och vidhöll att hon vill flytta och så småningom gav hon sig bara i väg och skulle till skolan."
Soc-rapport 890512 "Ringt fru Lind och talat om den planering vi har inför T och som hin tycker låter bra och hon ska prata med herr Lind ang att de skall arbeta vidare för T som stödfamilj, vilket innebär att de skall fungera som familj för T under hennes placering på Tonårshemmet. De ska prata med T och höra vad hon vill. U t ber att fru Lind inte ger henne så mycket spelutrymme, då det finns risk att T lätt väljer bort dem för att fly. Fru Lind säger att de ska försöka lösa det så att T slipper komma till en ny familj den korta tiden till dess att Tonårshemmet tar vid i augusti. Just nu är det en lugn avvaktande stämning i familjen."
Soc-rapport 890613 Utvecklingen i ärendet fram till idag: "T rymde från familjehemmet sista helgen i maj och hon efterlystes och och hämtades av polis och fördes till akutbarnhem av socialjouren. Fr o m måndag 29 maj bor hon hos sin mamma och mammans sambo och hon har även övernattat hos familjen Lind i samband med skolavslutningen. Denna vecka är T på fotbollsläger och där efter ska hon åka med sin mamma till morföräldrarna. Den 17 juli kommer de hem och då skall personal från Tonårshemmet träffa T och hennes familj. Fr o m 22 augusti skall T börja bo på Tonårshemmet. U t träffade T och och hennes mamma dels för att diskutera igenom hur sommaren ska se ut för henne och dels att hon får komma till Tonårshemmet. T visade uppenbar glädje över att få hamna där och S tycker att det är den enda vettiga lösningen för T."
Det var verkligen inte lätt för familjen Lind. Min taktik att helt stänga av mitt känsloliv för att slippa besvikelse fungerade väl för sitt syfte. Jag utvecklades till att bli fullkomligt rabiat. De få gånger min litenhet kom fram var antagligen de gånger de kände hopp att det skulle gå. Vad de än hade försökt med hade inte spelat någon roll. Jag var fast besluten om att lyckas straffa ut mig. Jag ville egentligen inte till tonårshemmet. Jag ville bara bort från familjen, hela vuxenvärlden, mina känslor, mig själv, ja bort från allt! Det enda jag tror hade kunnat hjälpa var ifall jag fått något eget slags stöd från BUP. Det är så genomgripande under alla år i alla familjer, att bara för att de tycker att det är lugnt behöver jag inget stöd därifrån. Ändå står det klart och tydligt om problematik och störning på grund av all otrygghet. Många gånger var det så nära att jag fick den hjälpen, men tyvärr fortsatte den att stanna enbart i teorin. Jag tänker så här; fanns det en grundstörning borde väl hjälp satts in för länge sedan?
Det sämsta med att beslutet om flytt till Tonårshemmet fattades i just detta skede var att jag placerades hos min mor och hennes sambo några månader i väntan på flytten. Upplevelser därifrån gjorde det till den värsta sommaren någonsin.
Fortsättning kommer att följa.
lördag 21 september 2013
Fosterfamiljer, mina tankar, med inkluderade journaler (del 5)
Femte delen
Frustrationen inom mig växte sig allt starkare. Det började planeras inför en flytt hem till min mor och jag mådde extremt dåligt över det. Jag var tolv år och försökte hitta min plats i tillvaron, men det gick verkligen inte bra. Även i skolan var det jobbigt med de två lärare som umgicks med fosterfamiljen. Jag upplevde ofta hånfullhet och ignorans från deras håll. Min bästa kompis mamma hade jobbat där men slutat på grund av hon känt sig mobbad och utfryst. Även det bidrog till att jag upplevde det jobbigt i skolan. Jag tyckte om henne och kunde prata med henne, men nu hade jag ingen. En dag i januari skedde en incident som i förlängningen gjorde att jag väldigt snabbt flyttade från fosterfamiljen. Det var under en rast när vi var ute och lekte i snön. Vår fantastiskt roliga mattant kom ut på andra våningens balkong för att röka. Hon kastade en snöboll på oss och vi började genast kasta tillbaka. Det var inte tillåtet att kasta snöbollar på den sidan av skolbyggnaden, men i ivern glömdes det bort. Plötsligt kom en annan ur skolpersonalen ut på balkongen och en av snöbollarna hamnade rakt på hennes glasögon. Gissa vem som fick skulden? Min klassföreståndare blev rasande och sprang ut till oss, tog tag i mig och slet in mig till lärarrummet där han började kräva ett erkännande och en ursäkt. Jag vägrade, för det var inte jag som hade kastat den. Jag visste det med säkerhet för strax innan hade jag blivit väldigt irriterad på mig själv över att mina kast inte på långa vägar nådde dit upp. Klassföreståndaren fortsatte skrika på mig och sa att att jag var ett otacksamt problembarn som borde veta min plats. Han ringde även till fosterföräldrarna och efter samtalet ställde han in hela skolans lektioner, föste alla barn till gymnastiksalen, placerade mig i mitten och sa att vi alla skulle stanna där tills jag bett om ursäkt. Jag brast inombords och känslan av att ständigt bli misstrodd befästes. Jag reagerade med tystnad. De andra eleverna skruvade på sig och även de övriga lärarna verkade känna sig obekväma i situationen, men ingen reagerade. I två timmar stod jag där utan att säga något. Klockan ringde ut för dagen och det var äntligen över. Jag bestämde mig för att inte åka tillbaka till fosterfamiljen.
Det fanns ingen plan för vad jag skulle göra eller vart jag skulle ta vägen. En klasskompis sa att jag kunde vara i hennes lekstuga. Hon tyckte säkert det var lite spännande. Jag funderade mest på vart jag senare skulle ta vägen. Lekstugan var kall, men det fanns ett litet element där inne som jag startade då och då för att värma mina fötter. Det blev pådrag under kvällen. Flera klasskompisars föräldrar deltog i sökandet efter mig. Klasskompisarna hade berättat för sina föräldrar vad som hänt i skolan under dagen och som vettiga vuxna människor reagerade de. Vissa hade lärt känna mig väl och visste att det var allt annat än enkelt för mig i tillvaron och fosterfamiljen. De var ute och ropade på mig. Jag ville att de skulle sluta, jag ville att det skulle bli lugnt så jag kunde planera min vidare flykt. Polis tillkallades och jag blev rädd och fortsatte gömma mig i lekstugan. Sent på kvällen hörde jag min bästa kompis mamma ropa på mig utanför. Jag beslutade mig för att ge upp. Tänkte att det var bättre att bli hittad av henne än av polisen. Jag fick gå in till kompisen vars lekstuga jag befunnit mig i. Utanför stod några vuxna och diskuterade högljutt med min fosterfamilj som också hade kommit. Polisen försökte lugna ner. Jag uppfattade inte så mycket av det, mer än att det handlade om vad som hänt i skolan tidigare under dagen. Efter att själv ha pratat lite med polisen fick jag tillåtelse att sova över hos kompisen om jag lovade att åka tillbaka till fosterhemmet dagen efter, vilket jag också gjorde, till en extremt tryckt stämning. Jag tror inte att vi växlade ett enda ord den kvällen.
Dagen därpå, när jag kom hem efter skolan såg jag att det stod en bil på gården. Jag visste att den tillhörde min socialsekreterare och förstod direkt att något var på gång. Det knöt sig i magen. Min socialsekreterare var där tillsammans med min mor som var full. De sa att jag skulle flytta hem till min mor på en gång. Jag fick fullkomlig panik. Det fanns inte en chans att jag ville flytta hem till mor och hur kunde min socialsekreterare ha min mor med, märkte hon inte att hon var full? Jag försökte prata med socialsekreteraren, men hon sa bara till mig att om jag inte ville flytta hem till mor så fick jag minsann själv tala om det för henne. Ännu mer panik från min sida. Även om jag kände att jag inte ville flytta hem så var det sista jag ville att såra min mor och jag visste att hon skulle bli ledsen, Jag visste att det skulle göra ont i henne. Vi gick upp till mitt rum på övervåningen, min mor och jag. Rakt ut talade jag om för henne att jag inte ville flytta till henne. Hon började gråta. Jag kände mig fullkomligt förkrossad. Jag sa till min socialsekreterare att jag var villig att flytta varsomhelst, bara inte hem. Hon började ringa runt, men det verkade svårt att hitta någonstans för mig att hamna akut. Min mor kom ner. Hon grät förtvivlat och sa att hon ville åka hem. Hon orkade inte möta min blick. Jag kunde knappt andas och det gjorde fruktansvärt ont i mig.
Efter att mor blivit hemskjutsad lyckades jag erövra telefonen en stund. Jag ringde min bästa kompis och berättade om min panik och vad som var på gång. Hennes mamma och pappa (i forts. kallad fru och herr K) tog över telefonen och sa lugnande till mig att de skulle ordna detta. Efter några timmars dividerande och telefonerande mellan olika personer och instanser kom herr K och hämtade mig. För första gången någonsin kände jag att det fanns en vuxen som kämpade för mig och såg mig.
Soc-rapport 880127 "Fostermamman ringer hem till min bostad under kvällen och berättar att T inte kommit hem från skolan och att hon vet att sitter i en lekstuga tillsammans med en kamrat och vägrar komma hem. Fostermamman vill ha råd hur det skall agera, om de skall koppla in polis eller inte. De vet att en av grannarna nu är ute och på väg till T där hon är. Råder familjen att ligga lågt, när de nu vet att T inte är i någon fara, men om hon tar vägen någon annanstans måste de agera via polis för att få hem henne. Upprinnelsen till att T inte kom hem i eftermiddag med skoltaxin är enligt vad de hört genom skolan att T slängt en isig snöboll på en personal i skolan /förbjudet av skolledningen/ och för detta begärde då hennes lärare att hon skulle gå till personen i fråga och be om ursäkt. De försökte med T ca 2 timmar utan att lyckas. Det är T:s sätt att reagera att aldrig ta på sig skuld eller be om ursäkt för något. Detta är en jobbig bit som alla har svårt med som kommer i närmare kontakt med T. Dagen efter meddelade fostermamman att det varit tvungna att kontakta polisen som fick tag i T hos en familj och där ville T sova över och det fick hon. Fostermamman säger på torsdagsmorgon att nu orkar de inte med fler liknande incidenter och hon kände stor oro över att inte T skulle komma hem samma dag, dvs idag. Fosterföräldrarna ville bli befriade från uppdraget att vara familjehemsföräldrar med omedelbar verkan. Lyckades få uppskov till på måndag att ta hem T. Samtalade med fostermamman på fredagmorgon och då ville hon att T skulle hämtas. de hade haft ett samtal från S som sagt att hon skulle ta över på fredag, att det var det bästa och det ville även fosterföräldrarna. Vi överenskom att komma till familjehemmet vid 13.30 tiden. Torsdag samma vecka ringde kurator från BUP och berättade att fostermamman även ringt henne angående terapi för T och hon hade då berättat om rymningen och om hur jobbigt de hade det. Vi kom överens om att kuratorn skulle informera barnpsykjouren, om att T kunde komma in akut och att de då skulle lägga in henne.
U t hämtade S kl 13.00 fredag 22.1.88. Genom balkongdörren kom S:s före detta farande. Han valde tydligen den vägen då han såg att jag kom. Efter många påringningar öppnade S och låtsades vill jag påstå vara rädd för att hennes före detta höll på att bryta sig in hos henne. Sanningen var den att han och S suttit och druckit tydligen, eftersom hon inte var helt nykter, vilket var synnerligen olämpligt med tanke på att vi skulle hämta T. Min bedömning var att hon skulle följa med som överenskommet var. Då vi kom fram till fosterfamiljen hade T inte kommit hem från skolan, men kom efter en stund. T visade att hon blev uppenbart oroad över vårt besök och hon gick upp på sitt rum och S följde efter och kom ner efter en stund och sa att hon inte ville följa med. U t talade med T i enrum och hon stod fast vid att hon inte ville följa sin mamma hem utan hon skulle vilja åka till barnhem, men det visade sig vid kontakt vara fullt. T gick med på att åka till BUP, men ville att u t skulle ta kontakt så att någon snäll person skulle ta emot henne. Det visade sig var inte enkelt att få någon hjälp från BUP, ett evigt ifrågasättande att skulle de drabbas av henne och hur hade vi tänkt det framöver m m. under de timmar u t fick vänta på ett ställningstagande från BUP, om T skulle få komma in eller inte ringde T till en kamrat och fick av hennes pappa löfte att få komma och bo hos dem. Efter att T fick det budskapet satte hon sig på tvären och vägrade åka med till BUP. Efter en stund sa fosterföräldrarna (och efter det att u t sagt till kamratens pappa att det inte skulle bli så att T i detta läge skulle flytta till dem) att det var bäst för T att åka till dem, eftersom de såg på T:s agerande att det förmodligen skulle bli omöjligt att frivilligt få med henne till BUP och därifrån hade ej heller något positivt besked kommit att hon skulle tas in. Under väntan på sista samtalet från avdelningsläkare på barnpsykjouren var T inte lite påstridig och menade att hon skulle inte åka till BUP. Samtalet kom från avdelningsläkaren som berättade att kamratens pappa, herr K ringt och "erbjudit" sig att de skulle ställa upp upp för T nu och framöver och avdelningsläkaren tyckte det var det bästa och att det inte fanns någon plats på BUP. I detta läge fanns inget annat att göra än att låta T få följa med herr K, som kom och hämtade henne senare på kvällen. T överlämnades till makarna K med löfte att vi skulle ta kontakt härifrån på måndag och u t bad att de skulle försöka reda upp den osämja som uppstått mellan dem och fosterföräldrarna. Det lovade de att göra. Modern underrättades under helgen var T g´fanns och hon fick telefonnummer och ringde både lördag och söndag. Försökte få modern att inse att T inte nu skulle straffas för vad som hänt utan att hon som vuxen måste reagera som sådan. I nuläget ville hon inte diskutera längre."
BUP-journal 880125-880128 Sammanfattning av vecka 4. " Fostermodern ringer med anledning av att förhållandena kring T akutiserats. Inför planeringen att lämna flickan har hon själv bett om en kontakt, typ stödkontakt vid BUP. Vi har gett besked om att försöka ordna en kontaktperson här som skulle kunna vara flickans stöd inför separationen från familjehemmet tillbaka till modern eller ev annan placering. Socialförvaltningens socialsekreterare informerad och inne på samma behandlingslinje. Modern rädd inför flickans återkomst till hemmet, men ändå beredd att ta henne tillbaka och begära hämtning. 880126 rymmer T och hålls gömd av klasskamrat och det visar sig att hon fått en hel bygd med sig i manipulationer kring fosterhemmet och läraren. Många i skolan och även skolkamrater far illa av flickans utspel liksom familjehemmet. Utifrån alla turer kring denna rymning bestämmer sig fosterföräldrarna att lämna flickan den 1 feb. vart åker hon? Vart tar hon vägen? Fosterfar har ringt Barnpsyk för ev förflyttning hit om ingen annan lösning finns.
Planering: Flickan tillbaka till mor den feb, senare planering avgörs av sociala som har ansvaret för flickan. Vid extrema svårigheter inläggning vid BUP."
BUP- journal 880201 Telefonsamtal från socialsekreterare och tidigare under dagen kontakt från avd. läkare. "Enligt avd. läkare har T placerats hos en klasskamrat och dennes föräldrar, makarna K. Dottern i familjen är T:s bästis i skolan. T är nu lovad att bo hos familjen K över helgen ev längre. 1/2 uppger soc sekr i tel samtalet att T vägrar denna dag att åka hem till mor. Hon tänker sig att stanna hos kompisens familj tills vidare och då barnpsyk inte kan erbjuda flickan ngn plats trots att familjehemmet är lovad avlastningsplats vid BUP vid behov vilket detta tycks vara enl en slutant 851121 finns naturligtvis en viss förtvivlan i familjehemmet över att flickan nu lyckats med sitt utspel. Samtidigt tycker också soc sekr att T befinner sig i en bättre miljö för tillfället än på BUP vilket väl stämmer. Dock är hennes framtid mkt oviss och soc sekr kommer att utreda detta under veckan. F n icke aktuellt med kontakt från BUP dock fortsätter vi att träffa familjehemmet i den situationen de nu befinner sig i där separationen från T blivit mkt svår och dramatisk.En annan viktig faktor är att T lyckats manipulera hela bygden mot familjehemmet inkl familjehemmets gemensamma vänner. Samtal med familjehemmet planerat till 880202."
BUP-journal 880202 Samtal med fosterföräldrarna: "Ett par förkrossade fosterföräldrar kommer och uttrycker en förväntan på mötet med BUP, en längtan att komma till neutral mark där de kan lasta av sig sina oerhört svåra upplevelser den gångna veckan. Ingenting har blivit vad de ens kunnat drömma om. De mest otroliga saker händer i relationer med grannar och de som familjen tidigare sett som vänner. Vi använder oss av en del ordspråk såsom "vännen prövas i nödaen", "otack är världens lön" och det känns som en klar krisbearbetning där föräldrarna stöttar varandra på ett mkt fint sätt och där vi kan ytterligare vara till viss hjälp.
Aktuellt: Nuvarande bostad för T är hos makarna K. De har nu tagit hand om T eftersom hon uppges vara bästis med deras dotter. 880201 hämtar herr K, hans dotter och T alla T:s tillhörigheter och herr K hälsar i svagt ljud på fosterfar, han hälsar dock inte på fostermor. Säger inte ett ord utan samlar ihop tillhörigheterna och hoppar in i bilen och åker därifrån. T kan dock möta fostermor genom att krama henne, genom att vara vänlig och visa värme. Detta gjorde fostermamman mkt gott och hon kan möta flickan, ta henne tillbaka till sig, dock ej för boende. Vill också och uttryckte till T att vi ska träffas, du är välkommen att hälsa på oss. Detta att T behöver en egen kontakt, att hon behöver hjälp via BUP blir mkt viktigt men också att familjehemmet som nu kanske blir får handledning härifrån och att även skolan får stöd. Sålunda uttrycks fyra behov: handledning till familjehemmet vilket vi fortsätter med, handledning till ev nytt hem, handledning till lärarna och egen stödterapi för T
Familjehemmet uttrycker viss förtvivlan över att BUP inte tagit emot T under fredagseftermiddag när läget var kaotiskt men hoppas att hon kommer hit ifall det inte går med den nu provisoriska lösningen."
BUP-journal 880203 "Diskussion på konferens i mottagningsteamet. Beslutas erbjuda T egen stödkontakt. Handledning till familjehemmet såsom tidigare och ev avslutning så småningom. Handledning till ev ny boendeform. Kontakt med sov sekr som får besluta ang långsiktig behandling, rek behandlingshem, tonårshem el liknande, samt handledning till skolan. BUP finns kvar som absolut nödåtgärd men nytt ställningstagande vid ev ny situation.
Tel samtal från lärare vid skolan. Uttrycker sin förtvivlan över hur spelet i bygden sett ut, hur skolan inte har några möjligheter att möta T och honom finns en ängslan för att T kan skada sig själv vilket hon via en pjäs kunnat uttrycka. Ser också en önskan hos T att vara vän med läraren men också en oerhörd rädsla för närhet. Stöd till läraren måste ges i ngn form och jag informerar om att ansvarig är soc sekr och att jag kommer att kontakta henne denna dag och då också rek henne att kontakta läraren. Det utspel som pågår i skolan är uttryck för T:s svårigheter och pga vissa samarbetsproblem har detta accentuerats till den grad att en hel föräldragrupp och en hel barngrupp arbetar mot sin lärare.
Tel samtal till socialsekreterare som informerats om ovanstående. Hon är på väg till ett möte med nuvarande familjeboendet och har redan nu fått tel samtal där familjen K undrar om inte ytterligare en familj ska vara med, en familj med resurser som ev kunde ha T boende hos sig. Utifrån detta blir det mkt klart för mig att T inte får utsättas för förflyttningar runt i familjerna i bygden allteftersom det passar sig med ork och motivation utan kan inte familjen K måste plats beredas på BUP inför en placering på beh hem. Socialsekreterare tar på sig att rek ett ev hem för boende och erhålla handledning på BUP och att T kan få en egen kontakt här samt att inte tillåta en karusell utan i så fall inläggning på BUP.
Informerar klinikchef om förhållandena just på eftermidd. Ny familj anmält sitt intresse, alla försöker att på ngt sätt hjälpa T som går runt och fiskar efter boende, vem vill ta hand om mig. Vi måste från BUP hjälpa flickan att hamna på neutral plats inför långsiktig behandling. Inte ett pussel av lösningar där hon far mkt illa."
Det BUP inte visste var att familjen K och en annan familj under cirka ett års tid hade sett hur dåligt det var hos min fosterfamilj och redan då börjat fundera på ifall de kanske skulle kunna erbjuda mig ett stadigvarande hem. Mer kommer att skrivas om detta.
Få saker har jag så svårt att förlåta som att socialsekreteraren tog med sig min onyktra mor ut för att hämta mig. Att hon tvingade mig att rakt ut säga till min mor att jag inte ville flytta hem till henne. Tvingade mig att krossa min mors hjärta. Och åter ställer jag frågan, framförallt när det gäller BUP; Var är barnperspektivet? Inte en enda gång under den här placeringen de här åren fick jag komma till tals. Inte en enda gång fick jag egen hjälp.
Fortsättning kommer att följa.
Frustrationen inom mig växte sig allt starkare. Det började planeras inför en flytt hem till min mor och jag mådde extremt dåligt över det. Jag var tolv år och försökte hitta min plats i tillvaron, men det gick verkligen inte bra. Även i skolan var det jobbigt med de två lärare som umgicks med fosterfamiljen. Jag upplevde ofta hånfullhet och ignorans från deras håll. Min bästa kompis mamma hade jobbat där men slutat på grund av hon känt sig mobbad och utfryst. Även det bidrog till att jag upplevde det jobbigt i skolan. Jag tyckte om henne och kunde prata med henne, men nu hade jag ingen. En dag i januari skedde en incident som i förlängningen gjorde att jag väldigt snabbt flyttade från fosterfamiljen. Det var under en rast när vi var ute och lekte i snön. Vår fantastiskt roliga mattant kom ut på andra våningens balkong för att röka. Hon kastade en snöboll på oss och vi började genast kasta tillbaka. Det var inte tillåtet att kasta snöbollar på den sidan av skolbyggnaden, men i ivern glömdes det bort. Plötsligt kom en annan ur skolpersonalen ut på balkongen och en av snöbollarna hamnade rakt på hennes glasögon. Gissa vem som fick skulden? Min klassföreståndare blev rasande och sprang ut till oss, tog tag i mig och slet in mig till lärarrummet där han började kräva ett erkännande och en ursäkt. Jag vägrade, för det var inte jag som hade kastat den. Jag visste det med säkerhet för strax innan hade jag blivit väldigt irriterad på mig själv över att mina kast inte på långa vägar nådde dit upp. Klassföreståndaren fortsatte skrika på mig och sa att att jag var ett otacksamt problembarn som borde veta min plats. Han ringde även till fosterföräldrarna och efter samtalet ställde han in hela skolans lektioner, föste alla barn till gymnastiksalen, placerade mig i mitten och sa att vi alla skulle stanna där tills jag bett om ursäkt. Jag brast inombords och känslan av att ständigt bli misstrodd befästes. Jag reagerade med tystnad. De andra eleverna skruvade på sig och även de övriga lärarna verkade känna sig obekväma i situationen, men ingen reagerade. I två timmar stod jag där utan att säga något. Klockan ringde ut för dagen och det var äntligen över. Jag bestämde mig för att inte åka tillbaka till fosterfamiljen.
Det fanns ingen plan för vad jag skulle göra eller vart jag skulle ta vägen. En klasskompis sa att jag kunde vara i hennes lekstuga. Hon tyckte säkert det var lite spännande. Jag funderade mest på vart jag senare skulle ta vägen. Lekstugan var kall, men det fanns ett litet element där inne som jag startade då och då för att värma mina fötter. Det blev pådrag under kvällen. Flera klasskompisars föräldrar deltog i sökandet efter mig. Klasskompisarna hade berättat för sina föräldrar vad som hänt i skolan under dagen och som vettiga vuxna människor reagerade de. Vissa hade lärt känna mig väl och visste att det var allt annat än enkelt för mig i tillvaron och fosterfamiljen. De var ute och ropade på mig. Jag ville att de skulle sluta, jag ville att det skulle bli lugnt så jag kunde planera min vidare flykt. Polis tillkallades och jag blev rädd och fortsatte gömma mig i lekstugan. Sent på kvällen hörde jag min bästa kompis mamma ropa på mig utanför. Jag beslutade mig för att ge upp. Tänkte att det var bättre att bli hittad av henne än av polisen. Jag fick gå in till kompisen vars lekstuga jag befunnit mig i. Utanför stod några vuxna och diskuterade högljutt med min fosterfamilj som också hade kommit. Polisen försökte lugna ner. Jag uppfattade inte så mycket av det, mer än att det handlade om vad som hänt i skolan tidigare under dagen. Efter att själv ha pratat lite med polisen fick jag tillåtelse att sova över hos kompisen om jag lovade att åka tillbaka till fosterhemmet dagen efter, vilket jag också gjorde, till en extremt tryckt stämning. Jag tror inte att vi växlade ett enda ord den kvällen.
Dagen därpå, när jag kom hem efter skolan såg jag att det stod en bil på gården. Jag visste att den tillhörde min socialsekreterare och förstod direkt att något var på gång. Det knöt sig i magen. Min socialsekreterare var där tillsammans med min mor som var full. De sa att jag skulle flytta hem till min mor på en gång. Jag fick fullkomlig panik. Det fanns inte en chans att jag ville flytta hem till mor och hur kunde min socialsekreterare ha min mor med, märkte hon inte att hon var full? Jag försökte prata med socialsekreteraren, men hon sa bara till mig att om jag inte ville flytta hem till mor så fick jag minsann själv tala om det för henne. Ännu mer panik från min sida. Även om jag kände att jag inte ville flytta hem så var det sista jag ville att såra min mor och jag visste att hon skulle bli ledsen, Jag visste att det skulle göra ont i henne. Vi gick upp till mitt rum på övervåningen, min mor och jag. Rakt ut talade jag om för henne att jag inte ville flytta till henne. Hon började gråta. Jag kände mig fullkomligt förkrossad. Jag sa till min socialsekreterare att jag var villig att flytta varsomhelst, bara inte hem. Hon började ringa runt, men det verkade svårt att hitta någonstans för mig att hamna akut. Min mor kom ner. Hon grät förtvivlat och sa att hon ville åka hem. Hon orkade inte möta min blick. Jag kunde knappt andas och det gjorde fruktansvärt ont i mig.
Efter att mor blivit hemskjutsad lyckades jag erövra telefonen en stund. Jag ringde min bästa kompis och berättade om min panik och vad som var på gång. Hennes mamma och pappa (i forts. kallad fru och herr K) tog över telefonen och sa lugnande till mig att de skulle ordna detta. Efter några timmars dividerande och telefonerande mellan olika personer och instanser kom herr K och hämtade mig. För första gången någonsin kände jag att det fanns en vuxen som kämpade för mig och såg mig.
Soc-rapport 880127 "Fostermamman ringer hem till min bostad under kvällen och berättar att T inte kommit hem från skolan och att hon vet att sitter i en lekstuga tillsammans med en kamrat och vägrar komma hem. Fostermamman vill ha råd hur det skall agera, om de skall koppla in polis eller inte. De vet att en av grannarna nu är ute och på väg till T där hon är. Råder familjen att ligga lågt, när de nu vet att T inte är i någon fara, men om hon tar vägen någon annanstans måste de agera via polis för att få hem henne. Upprinnelsen till att T inte kom hem i eftermiddag med skoltaxin är enligt vad de hört genom skolan att T slängt en isig snöboll på en personal i skolan /förbjudet av skolledningen/ och för detta begärde då hennes lärare att hon skulle gå till personen i fråga och be om ursäkt. De försökte med T ca 2 timmar utan att lyckas. Det är T:s sätt att reagera att aldrig ta på sig skuld eller be om ursäkt för något. Detta är en jobbig bit som alla har svårt med som kommer i närmare kontakt med T. Dagen efter meddelade fostermamman att det varit tvungna att kontakta polisen som fick tag i T hos en familj och där ville T sova över och det fick hon. Fostermamman säger på torsdagsmorgon att nu orkar de inte med fler liknande incidenter och hon kände stor oro över att inte T skulle komma hem samma dag, dvs idag. Fosterföräldrarna ville bli befriade från uppdraget att vara familjehemsföräldrar med omedelbar verkan. Lyckades få uppskov till på måndag att ta hem T. Samtalade med fostermamman på fredagmorgon och då ville hon att T skulle hämtas. de hade haft ett samtal från S som sagt att hon skulle ta över på fredag, att det var det bästa och det ville även fosterföräldrarna. Vi överenskom att komma till familjehemmet vid 13.30 tiden. Torsdag samma vecka ringde kurator från BUP och berättade att fostermamman även ringt henne angående terapi för T och hon hade då berättat om rymningen och om hur jobbigt de hade det. Vi kom överens om att kuratorn skulle informera barnpsykjouren, om att T kunde komma in akut och att de då skulle lägga in henne.
U t hämtade S kl 13.00 fredag 22.1.88. Genom balkongdörren kom S:s före detta farande. Han valde tydligen den vägen då han såg att jag kom. Efter många påringningar öppnade S och låtsades vill jag påstå vara rädd för att hennes före detta höll på att bryta sig in hos henne. Sanningen var den att han och S suttit och druckit tydligen, eftersom hon inte var helt nykter, vilket var synnerligen olämpligt med tanke på att vi skulle hämta T. Min bedömning var att hon skulle följa med som överenskommet var. Då vi kom fram till fosterfamiljen hade T inte kommit hem från skolan, men kom efter en stund. T visade att hon blev uppenbart oroad över vårt besök och hon gick upp på sitt rum och S följde efter och kom ner efter en stund och sa att hon inte ville följa med. U t talade med T i enrum och hon stod fast vid att hon inte ville följa sin mamma hem utan hon skulle vilja åka till barnhem, men det visade sig vid kontakt vara fullt. T gick med på att åka till BUP, men ville att u t skulle ta kontakt så att någon snäll person skulle ta emot henne. Det visade sig var inte enkelt att få någon hjälp från BUP, ett evigt ifrågasättande att skulle de drabbas av henne och hur hade vi tänkt det framöver m m. under de timmar u t fick vänta på ett ställningstagande från BUP, om T skulle få komma in eller inte ringde T till en kamrat och fick av hennes pappa löfte att få komma och bo hos dem. Efter att T fick det budskapet satte hon sig på tvären och vägrade åka med till BUP. Efter en stund sa fosterföräldrarna (och efter det att u t sagt till kamratens pappa att det inte skulle bli så att T i detta läge skulle flytta till dem) att det var bäst för T att åka till dem, eftersom de såg på T:s agerande att det förmodligen skulle bli omöjligt att frivilligt få med henne till BUP och därifrån hade ej heller något positivt besked kommit att hon skulle tas in. Under väntan på sista samtalet från avdelningsläkare på barnpsykjouren var T inte lite påstridig och menade att hon skulle inte åka till BUP. Samtalet kom från avdelningsläkaren som berättade att kamratens pappa, herr K ringt och "erbjudit" sig att de skulle ställa upp upp för T nu och framöver och avdelningsläkaren tyckte det var det bästa och att det inte fanns någon plats på BUP. I detta läge fanns inget annat att göra än att låta T få följa med herr K, som kom och hämtade henne senare på kvällen. T överlämnades till makarna K med löfte att vi skulle ta kontakt härifrån på måndag och u t bad att de skulle försöka reda upp den osämja som uppstått mellan dem och fosterföräldrarna. Det lovade de att göra. Modern underrättades under helgen var T g´fanns och hon fick telefonnummer och ringde både lördag och söndag. Försökte få modern att inse att T inte nu skulle straffas för vad som hänt utan att hon som vuxen måste reagera som sådan. I nuläget ville hon inte diskutera längre."
BUP-journal 880125-880128 Sammanfattning av vecka 4. " Fostermodern ringer med anledning av att förhållandena kring T akutiserats. Inför planeringen att lämna flickan har hon själv bett om en kontakt, typ stödkontakt vid BUP. Vi har gett besked om att försöka ordna en kontaktperson här som skulle kunna vara flickans stöd inför separationen från familjehemmet tillbaka till modern eller ev annan placering. Socialförvaltningens socialsekreterare informerad och inne på samma behandlingslinje. Modern rädd inför flickans återkomst till hemmet, men ändå beredd att ta henne tillbaka och begära hämtning. 880126 rymmer T och hålls gömd av klasskamrat och det visar sig att hon fått en hel bygd med sig i manipulationer kring fosterhemmet och läraren. Många i skolan och även skolkamrater far illa av flickans utspel liksom familjehemmet. Utifrån alla turer kring denna rymning bestämmer sig fosterföräldrarna att lämna flickan den 1 feb. vart åker hon? Vart tar hon vägen? Fosterfar har ringt Barnpsyk för ev förflyttning hit om ingen annan lösning finns.
Planering: Flickan tillbaka till mor den feb, senare planering avgörs av sociala som har ansvaret för flickan. Vid extrema svårigheter inläggning vid BUP."
BUP- journal 880201 Telefonsamtal från socialsekreterare och tidigare under dagen kontakt från avd. läkare. "Enligt avd. läkare har T placerats hos en klasskamrat och dennes föräldrar, makarna K. Dottern i familjen är T:s bästis i skolan. T är nu lovad att bo hos familjen K över helgen ev längre. 1/2 uppger soc sekr i tel samtalet att T vägrar denna dag att åka hem till mor. Hon tänker sig att stanna hos kompisens familj tills vidare och då barnpsyk inte kan erbjuda flickan ngn plats trots att familjehemmet är lovad avlastningsplats vid BUP vid behov vilket detta tycks vara enl en slutant 851121 finns naturligtvis en viss förtvivlan i familjehemmet över att flickan nu lyckats med sitt utspel. Samtidigt tycker också soc sekr att T befinner sig i en bättre miljö för tillfället än på BUP vilket väl stämmer. Dock är hennes framtid mkt oviss och soc sekr kommer att utreda detta under veckan. F n icke aktuellt med kontakt från BUP dock fortsätter vi att träffa familjehemmet i den situationen de nu befinner sig i där separationen från T blivit mkt svår och dramatisk.En annan viktig faktor är att T lyckats manipulera hela bygden mot familjehemmet inkl familjehemmets gemensamma vänner. Samtal med familjehemmet planerat till 880202."
BUP-journal 880202 Samtal med fosterföräldrarna: "Ett par förkrossade fosterföräldrar kommer och uttrycker en förväntan på mötet med BUP, en längtan att komma till neutral mark där de kan lasta av sig sina oerhört svåra upplevelser den gångna veckan. Ingenting har blivit vad de ens kunnat drömma om. De mest otroliga saker händer i relationer med grannar och de som familjen tidigare sett som vänner. Vi använder oss av en del ordspråk såsom "vännen prövas i nödaen", "otack är världens lön" och det känns som en klar krisbearbetning där föräldrarna stöttar varandra på ett mkt fint sätt och där vi kan ytterligare vara till viss hjälp.
Aktuellt: Nuvarande bostad för T är hos makarna K. De har nu tagit hand om T eftersom hon uppges vara bästis med deras dotter. 880201 hämtar herr K, hans dotter och T alla T:s tillhörigheter och herr K hälsar i svagt ljud på fosterfar, han hälsar dock inte på fostermor. Säger inte ett ord utan samlar ihop tillhörigheterna och hoppar in i bilen och åker därifrån. T kan dock möta fostermor genom att krama henne, genom att vara vänlig och visa värme. Detta gjorde fostermamman mkt gott och hon kan möta flickan, ta henne tillbaka till sig, dock ej för boende. Vill också och uttryckte till T att vi ska träffas, du är välkommen att hälsa på oss. Detta att T behöver en egen kontakt, att hon behöver hjälp via BUP blir mkt viktigt men också att familjehemmet som nu kanske blir får handledning härifrån och att även skolan får stöd. Sålunda uttrycks fyra behov: handledning till familjehemmet vilket vi fortsätter med, handledning till ev nytt hem, handledning till lärarna och egen stödterapi för T
Familjehemmet uttrycker viss förtvivlan över att BUP inte tagit emot T under fredagseftermiddag när läget var kaotiskt men hoppas att hon kommer hit ifall det inte går med den nu provisoriska lösningen."
BUP-journal 880203 "Diskussion på konferens i mottagningsteamet. Beslutas erbjuda T egen stödkontakt. Handledning till familjehemmet såsom tidigare och ev avslutning så småningom. Handledning till ev ny boendeform. Kontakt med sov sekr som får besluta ang långsiktig behandling, rek behandlingshem, tonårshem el liknande, samt handledning till skolan. BUP finns kvar som absolut nödåtgärd men nytt ställningstagande vid ev ny situation.
Tel samtal från lärare vid skolan. Uttrycker sin förtvivlan över hur spelet i bygden sett ut, hur skolan inte har några möjligheter att möta T och honom finns en ängslan för att T kan skada sig själv vilket hon via en pjäs kunnat uttrycka. Ser också en önskan hos T att vara vän med läraren men också en oerhörd rädsla för närhet. Stöd till läraren måste ges i ngn form och jag informerar om att ansvarig är soc sekr och att jag kommer att kontakta henne denna dag och då också rek henne att kontakta läraren. Det utspel som pågår i skolan är uttryck för T:s svårigheter och pga vissa samarbetsproblem har detta accentuerats till den grad att en hel föräldragrupp och en hel barngrupp arbetar mot sin lärare.
Tel samtal till socialsekreterare som informerats om ovanstående. Hon är på väg till ett möte med nuvarande familjeboendet och har redan nu fått tel samtal där familjen K undrar om inte ytterligare en familj ska vara med, en familj med resurser som ev kunde ha T boende hos sig. Utifrån detta blir det mkt klart för mig att T inte får utsättas för förflyttningar runt i familjerna i bygden allteftersom det passar sig med ork och motivation utan kan inte familjen K måste plats beredas på BUP inför en placering på beh hem. Socialsekreterare tar på sig att rek ett ev hem för boende och erhålla handledning på BUP och att T kan få en egen kontakt här samt att inte tillåta en karusell utan i så fall inläggning på BUP.
Informerar klinikchef om förhållandena just på eftermidd. Ny familj anmält sitt intresse, alla försöker att på ngt sätt hjälpa T som går runt och fiskar efter boende, vem vill ta hand om mig. Vi måste från BUP hjälpa flickan att hamna på neutral plats inför långsiktig behandling. Inte ett pussel av lösningar där hon far mkt illa."
Det BUP inte visste var att familjen K och en annan familj under cirka ett års tid hade sett hur dåligt det var hos min fosterfamilj och redan då börjat fundera på ifall de kanske skulle kunna erbjuda mig ett stadigvarande hem. Mer kommer att skrivas om detta.
Få saker har jag så svårt att förlåta som att socialsekreteraren tog med sig min onyktra mor ut för att hämta mig. Att hon tvingade mig att rakt ut säga till min mor att jag inte ville flytta hem till henne. Tvingade mig att krossa min mors hjärta. Och åter ställer jag frågan, framförallt när det gäller BUP; Var är barnperspektivet? Inte en enda gång under den här placeringen de här åren fick jag komma till tals. Inte en enda gång fick jag egen hjälp.
Fortsättning kommer att följa.
Fosterfamiljer, mina tankar, med inkluderade journaler. (del 4)
Fjärde
delen
Här
känns det som att det blir jobbigt att få ihop mina egna tankar och
minnen med BUP-journaler och Soc-rapporter. Dels på grund av att den socialsekreterare som nu tagit över ärendet skrivit enorma mängder maskinskrivna
meningar på dubbelsidiga papper (börjar infoga datum så det blir
lättare att greppa de tvära kasten) och delvis det jobbiga som står
att läsa ur BUP-journaler, där den här familjen får komma till
tals mängder av gånger, totalt oemotsagda. För det finns inte
många (om ens några) meningar ur min synvinkel. Jag läser,
frustar och svär. Så många oemotsagda lögner och förvrängningar
som är dokumenterade som sanning. Extremt jobbiga minnen kommer upp
och ilska väller fram ur mig när jag läser igenom journalerna.
Sorgen greppar tag om mig över den litenhet jag kände. Över att
inte bli sedd och förstådd för den jag var, ett faktiskt rätt
resursrikt barn med många intresseområden. Dock ska jag göra ett
försök. Det måste komma ut. Mina tankar och känslor kring det här
förtjänar en plattform. Och den här gången ska min historia få stå först. Det kommer nedan att gå att läsa mängder av meningar från både BUP och Soc. (direktciterar alltid vad som står, men ur soc-rapporterna kommer jag ibland vara tvungen att korta ner) men först vill jag berätta hur jag upplevde det. Barnperspektivet. Min historia.
Jag flyttade till den nya familjen i januari, efter att ha träffat dem en gång innan. Familjen bodde på landet och på gården fanns hästar, får och höns. Skolan började jag på en gång. Det var en liten byskola med drygt femtio elever i årskurserna 1-6. Själv började jag fyran och tyckte att jag kom in i både klass och skola rätt snabbt. Vi var alltid ute och lekte på rasterna. Rörliga lekar. Mycket fotboll eller hockey. Det passade mig perfekt. Första dagen slogs jag dock, med en tjej som verkade ha skinn på näsan och veta vad hon tyckte. Det var mitt smått störda sätt att testa gränser, vänskap, komma in i ett sammanhang - och det funkade. Jag fick en vän redan första dagen.
Det var som sagt inte några direkta problem i skolan. Det enda jag tyckte var jobbigt var att två av mina lärare var goda vänner med fosterföräldrarna. De umgicks privat och från början kändes det mest pinsamt, så där som det kan göra för en tioåring, men sedan upplevde jag även svårigheter med att bli trodd på. När väl några incidenter skedde under skoltid hann jag aldrig hem för att berätta min version. Lärarna hade redan ringt hem. Tyvärr trodde aldrig fosterföräldrarna på mig och mina upplevelser över vad som hänt.
Den första tiden försökte jag mest hitta min plats i familjen. Som fosterbarn som flyttar runt är det svårt att skapa en stabil grundidentitet. Barnet måste alltid anpassa sig till familjen och ingen familj är den andra lik. Alla familjer har olika strukturer. Det kan exempelvis handla om matvanor, läggningsrutiner, eller politiska åsikter. En sak som är rätt i en familj kan vara helt fel i en annan. Det går åt extremt mycket energi till att försöka anpassa sig till nya familjestrukturer, till att märka av de små subtila företeelser som är unika för varje enskild familj. Och jag lovar, barn vill inget hellre än att passa in och känna samhörighet.
Jag började spela fotboll i både flick-och pojklaget. Fotbollen blev min fristad och ett ställe jag kunde suga i mig av beröm och känna stolthet. Beröm var inget jag var bortskämd med och något jag sällan fick av fosterföräldrarna. Men på fotbollsplanen fick jag det - av tränare, lagkamrater, deras föräldrar, till och med andra lags föräldrar. Jag hade hittat min plats att glänsa och sög i mig varenda droppe beröm jag kunde få.
Kontakten med mor var på en ganska okej nivå. Jag träffade henne ungefär en gång i månaden. Ibland gick det bra att vara hos henne, men de gånger hon var full var det en plåga att spendera en hel helg där. Hon flyttade rätt ofta och jag hade aldrig en naturlig plats tillsammans med henne. Fosterföräldrarna hade sagt till mig att jag kunde ringa dem de gånger jag upplevde det jobbigt hos mor. Jag minns en gång när jag gjorde det, ringde hem till dem i desperation, grät och ville att de skulle komma och hämta mig för mor var väldigt full och obehaglig. Jag kände mig utsatt och rädd. Hon hade slagit mig och hotade nu att gå och dränka sig i älven. De sa att de skulle ha middagsbjudning under kvällen och inte kunde komma och hämta mig. Efter det ringde jag sällan hem till fosterföräldrarna. Även om helgen hos mor var jobbig försökte jag stå ut så gott jag kunde och längtade till söndag.
Månaderna gick och jag upplevde det svårt att hitta min plats i fosterhemmet. Svårt att få fosterföräldrarna att tycka om mig. Jag försökte lista ut deras respektive intressen för att på något sätt komma dem närmare. Fostermamman talade mycket om kläder och smink, så jag sa att jag önskade mig ett smink-kit i julklapp. Egentligen var jag totalt ointresserad av sånt, tyckte mest det verkade besvärligt, men om jag frågade henne om sminktips kanske hon skulle tycka om mig lite mer? Fosterpappan var intresserad av djuren på gården och då erbjöd jag mig att hjälpa till vid exempelvis matning och lamning, så jag fick en chans till egentid med honom, visa lite mer av den jag var och kanske, kanske kunde han gilla mig då? Jag gjorde mitt yttersta för att de skulle tycka om mig, men kände aldrig att de riktigt gjorde det. Mina kompisars föräldrar gav mig mer närhet än fosterföräldrarna. De såg mig, visade mig uppskattning och värme. Därför ville jag mycket hellre vara hos kompisar och leka än ta hem dem till mig.
En dag i slutet av maj, när jag hade bott i hemmet under nästan ett och ett halvt år bestämde jag mig för att för att rymma. Det var något jag funderat på ett tag. Det var inte så att det då var katastrofalt dåligt i hemmet, men jag hade så mycket stickningar och klumpar inombords att jag bara inte stod ut. Jag mådde verkligen inte bra och i mitt elvaåriga huvud tänkte jag att jag skulle klara mig själv under sommaren. Ronja Rövardotter kunde ju, så varför inte jag. Jag tänkte att jag skulle vara på rymmen så länge att min socialsekreterare skulle lova mig vad som helst, till exempel att jag skulle få bo någon annanstans. Rustad med överlevnadskniv, sovsäck och regnkläder begav jag mig således. Fosterföräldrarna var borta på fårkurs denna kväll så det var inga problem för mig att smyga i väg. Jag satte kurs mot en by fem kilometer bort, där min bästa kompis bodde. Tänkte att jag kunde sova i närheten av deras hem, prata med henne på morgonen och kanske dela hemligheten med henne om var jag skulle befinna mig. Jag var orolig att fosterföräldrarna skulle märka att jag var borta, så för varje bil jag hörde sprang jag en bit in i skogen och gömde mig. Med andra ord tog det rätt lång tid för mig att färdas dessa fem kilometer. När det nästan var natt hade jag lyckats ta mig till byn. I närheten av kompisens hus hittade jag ett bra ställe att sova på, strax utanför deras fårhage. Trött och nöjd lade jag ut regnkläder på den fuktiga marken, kröp ner i sovsäcken och somnade gott. På morgonen smög jag mig in till deras stall där jag visste att kompisen skulle dyka upp för att göra morgonbestyren med sin häst. Jag satte mig utanför hästboxen, under hökrubban och väntade på henne. När hon kom och jag sa hej höll jag först på att skrämma livet ur henne, men sedan skrattade vi högt och länge, så där på elvaåringars vis, så att även hennes föräldrar kom ut och undrade vad som stod på. Jag gillade verkligen hennes föräldrar, så undermedvetet var säkert planen redan från början att jag skulle dit i stället för att bo i skogen. Att jag ville få en vuxen att reagera, mer än att leva Ronjaliv. De ringde såklart till mina fosterföräldrar och talade om att jag var där. Fosterföräldrarna hade inte ens märkt att jag var borta. Några timmar senare dök min socialsekreterare upp tillsammans med fostermamman. Hon ville att jag skulle berätta varför jag hade rymt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Det var svårt att förklara det kaos jag kände inom mig.
Kanske blev det ändå lite bättre under en period efter den här händelsen. Fosterföräldrarna blev lite mjukare mot mig. Det skedde kanske ett närmande från både min och deras sida. Tyvärr höll det inte i sig särskilt länge.
Hotet om att flytta hem till mor var också alltid närvarande under den här tiden. Ja, jag skriver hotet, även om det i journalerna kommer att stå något helt annat. Jag var livrädd för att bo med mor igen. Samtidigt kände jag ett stort ansvar för henne och ville alltid att hon skulle må bra.
Nedan kommer det att gå att läsa mängder med rader om hur svårt fosterföräldrarna tyckte att det var. I BUP-journaler står det flera gånger om hur problematisk och störd jag var. Alla känslomässigt och pratigt skrivna Soc-rapporter ska vi inte ens tala om. Det jag undrar är; varför pratade ingen från BUP med mig om mina upplevelser. varför frågade och hjälpte de mig inte? I dag som vuxen känner jag en fruktansvärd besvikelse över att fosterfamiljen erbjöds och fick massivt stöd medan jag inte alls fick komma till tals. Borde inte utgångspunkten och fokus ligga på barnet?
Det är mängder av läsning. Men snälla, orka igenom.
Soc-rapport 860129: ”Vi träffar T som slutat skolan och har med sig en kamrat. Vi talar om för T att hon ska stanna i hemmet i minst 4-5 år och att det är en överenskommelse mellan oss och mamma S. T verkar inte reagera nämnvärt på tiden vi talar om utan säger bara jaha. T verkar lugn och inte så spänd som tidigare. Hon berättar lite om hur det var då hon besökte sin mamma under det gångna veckoslutet. Fostermamman tycker att T nu återigen är som vanligt efter att ha varit väldigt orolig då hon kom hem från mamman i söndags. Hon var då helt otillgänglig och ledsen. Fostermamman tog då hand om henne på ett fint sätt och måndagen var allt i sin ordning igen. Denna familj verkar verkligen förstå hur svårt T har haft det och hon behöver få ur sig mycket och de hoppas att så småningom ska hon kunna komma ut med sin sorg och prata om den.”
Soc-rapport
860311 "Ringer och talar med fostermamman som berättar att T ringde sin mamma i
lördags, men hon svarade inte förrän på söndagen. Det var ett
sorgligt samtal eftersom S hade sagt att hon inte orkade med att T
skulle komma hem till påsk eftersom hon inte fick ta hem T:s
lillasyster. T grät och det var enligt fostermamman en befriande
gråt för första gången. Hon fick tröst av hela familjen och kröp
upp i fosterpappans knä och talade om sin sorg...”
Soc-rapport
860324 "Ringer och talar med fostermamman. Allt är bra och
familjen och T har haft en mycket fin helg...
...S
löfte om att komma och hälsa på i familjen i torsdags då T
tävlade på skidor blev inte av. T klarar bättre och bättre att
modern inte håller de löften hon ger T...
...Fostermamman
tycker att T utifrån sin tidigare situation anpassat sig bra i
familjen. ”
Soc-rapport
860526 "Ringer och talar med fostermamman som tycker att
allt löper som vanligt med T. Hon är mjukare och inga incidenter
har inträffat. Förra fosterpappan har inte hört av sig och
förhoppningen är att det fortsätter vara lugnt från den sidan.”
Soc-rapport
860529 "Ringer och talar med fostermamman som berättar att det
varit träff med skolans lärare och att det bara var superlativ
omkring T och att hon blir mer och mer harmonisk och mindre beroende
av sin mamma. T är en mycket duktig målvakt och vill inte åka hem
direkt efter skolavslutningen eftersom det är någon viktig match
hon vill vara med på. Fostermamman säger att de ser hur T mer
släpper till av sig själv och att hon har gått ner i varv
betydligt och är mer harmonisk.”
BUP-journal
860708 Telefonsamtal med fostermamman: ”T får sina utbrott som
är väldigt svåra. Hon är trotsig i familjen. Fosterföräldrarna
känner att hon suger musten ur dem. De har pratat med varandra två
nätter i rad hur de skall klara av henne. De har dock känt det som
att gränsen är snart nådd. Det är
dock inget katastrofalt som hänt men hon är allmänt jobbig och det
är fosterpappan som sviktar mest. Enligt socialsekreteraren är
fosterfamiljen lovad handledning och behöver det. Kontakten med
mamma S går bra. T är hemma på umgänge en helg i månaden. Nu och
tre veckor är hon hos morföräldrarna på semester. Hon kommer
tillbaka till fosterföräldrarna v 31 och det är från den tiden de
behöver hjälp. Man kan också fundera över om T skulle behöva
något för sin egen del. Fosterföräldrarna upplever att hon har
ett fruktansvärt hat mot allt som är så jobbigt att ha.”
BUP-journal
860904 Mottagningsbesök: ”Samtal med fosterföräldrarna som
hörde av sig i juli p g a svårigheter med T. Fosterföräldrarna har
gedigen erfarenhet av barn med liknande problem. Fosterpappan har bl
a varit föreståndare på ungdomsvårdshem, där också fostermamman
arbetade. Fostermamman har också tidigare haft fosterbarn. Båda
fosterföräldrarna har egna vuxna barn på så att säga var sitt
håll. I nuvarande familjekonstellation finns också en fosterson.
Fosterföräldrarna
önskar handledning från Barnpsyk angående vården av T. De upplevs
som varma och engagerade, med klara gränser av personlig integritet.
För närvarande finns dock inga speciella krisartade problem vad
gäller T.
Bedömning:
Två erfarna och kunniga fosterföräldrar som behöver stöd i
handhavandet av en mycket störd och utåtagerande T. Givetvis måste
vi erbjuda detta. Om dessa fosterföräldrar inte orkar med henne,
vem ska då göra det? Vi planerar handledning/konsultation för
minst en gång per månad. Hembesök skall också göras.”
BUP-journal
860930 Stöd av fosterföräldrar:
”Aktuellt:
Fortsatta stödsamtal till fosterföräldrarna. För närvarande
lugnt kring patienten. Hon börjar knyta an till fostermodern som en
förpubertetsflicka till sin mamma. Målar sig t ex med nagellack,
diskuterar menstruationens inträdande o s v.
Bedömning:
Lugnt kring T. Viktigt att fosterföräldrarna orkar med henne
framförallt inför den analkande puberteten. Nytt besök om en
månad.”
Soc-rapport:
861020 "Ringer och pratar med fostermamman. Allt
är bara bra och T är som en omvänd hand, säger fostermamman. Det
har varit bra ända sedan T kom tillbaka i höst och började skolan.
Kontakten med S är sådär, hon pratar i regel bara med T när hon
ringer och umgänget fungerar dåligt vid besök T gör hemma. Vi
kommer överens att ses vid hembesök framöver i höst."
Soc-rapport
861125 Hembesök: ”Vi
samtalar med fostermamman c.a 1 timme innan T kommer hem från
skolan. Det har gått bra under hösten, men de senaste dagarna har T visat en del oro och irritation och det kan bero på att det är
mamma S som oroar henne och det gäller då mammans engagemang
omkring att få hem den andra dottern och T tycker inte att mamman
gör några ansträngningar att få hem henne. T visar att hon är
besviken på mamman och det kommer hon fortsättningsvis att få bli
med alla de turer som är omkring S, det är vi övertygade om. T
kommer hem under besöket och hon har utan tvekan utvecklats mycket
positivt under den tid hon varit i familjehemmet. Hon är öppen och
glad och berättar om skolan, det som både är negativt och
positivt. Hon visar sitt rum och är inte längre den flicka man
minns för ett halvår sedan. Fostermamman menar att det går framåt
med T, men att det tar tid.”
BUP-journal
861028 Stöd av fosterföräldrar:
”Aktuellt:
Även nu lugnt kring T. Tycks fortsätta att knyta an positivt till
både fostermamman och fosterpappan.
Bedömning:
Fortsatt rätt lugnt kring. Pat. Träffar fosterföräldrarna om en
månad.”
BUP-journal
861128 Mottagningsbesök: ”Till
dagens samtal kommer fostermamma och T:s lärare.
Aktuellt:
T har det bekymmersamt med kamratrelationer. Hamnar gärna lite
utanför och blir rätt ensam på fritiden. Få kamrater uppsöker
henne aktivt i hemmet. Däremot ringer hon ofta själv och tar
kontakt med kompisar. Kamraterna tycker ofta hon är lite jobbig,
bråkig och vill bestämma mkt av lek m m. ”Skuggar” fostermamman
ständigt. Biolog modern S försöker f n återfå vårdnaden om T:s
lillasyster. Fostermamman tolkar detta som en del av T:s stegrande
ängslighet. Läraren rapporterar vissa kamratsvårigheter i klassen,
i övr är T duktig och flitig i skolan. T är f n på Stockholmsresa
med fosterpappan.
Bedömning:
Stegrad oro hos T. Kamratsvårigheter som säkert delvis beror på
biol moderns ökade aktiviteter kring att återfå vårdnaden om
åtminstone T:s lillasyster, men även T själv. T:s rätt nya öppna
ängslan och ledsenhet kan även tolkas som en utveckling hos en
flicka i närmandefas (enl Mahler). Vi gör hembesök efter jul till
fosterhemmet.”
Soc-rapport
870109 "Telefonsamtal med fosterpappan som berättar att helgerna har varit bra för T, hon mådde bra när hon
återkom. I går hade T beställt att det skulle firas att hon
varit i familjen 1 år. Nu tycker fosterpappan att det utvecklats så
positivt med T att det bara återstår att hennes relationer till
kamrater blir bättre. Det går någorlunda i umgänget när det är
två kamrater, men blir det fler så uppstår problem genom att T går
upp i varv och är otrevligt mot kamraterna.”
Soc-rapport
870317 "Ringer och pratar med fostermamman. T
fungerar bra tycker fostermamman. Visst var det jobbigt under
sportlovet då de bodde alla fyra i en liten stuga i fjällen. Båda
barn fick aggressiva utbrott....
...Umgänget mellan T och S sker regelbundet 1 gg/månaden, ett veckoslut och fosterföräldrarna ser till att det blir av. Skolan sköter T utan klagomål och det går bättre för henne med kamrater.”
...Umgänget mellan T och S sker regelbundet 1 gg/månaden, ett veckoslut och fosterföräldrarna ser till att det blir av. Skolan sköter T utan klagomål och det går bättre för henne med kamrater.”
Soc-rapport
870521 "Ringer och pratar med fostermamman som tycker att det ändå går ganska bra med T, men det är upp och ner.
T sköter skolan utan anmärkning och hon besöker mamman
1gång/månaden enl överenskommelse. T är mycket
fotbollsintresserad och behöver fotbollsskor som fostermamman får
köpa in. T är målvakt och en duktig sådan. Hon åker på disco
tillsammans med kamrater och fostermamman säger att tjejen i T
börjar komma fram mer och mer. Hon är väldigt intresserad av
killar och sexfixerad så fostermamman tror nog att de kommer att få
det jobbigt då T kommer upp i tonåren Men som hon säger: Det
får vi ta då!”
Soc-rapport
870522: ”Kl. 08.00
ringer fostermamman och är orolig och vill att u t kommer ut
omgående. Orsaken är att T inte fanns hemma i morse. Då de skulle
väcka henne var sängen tom. De ringde då till bästa vännerna som
bor fem km bort och det visade sig att T sovit i deras fårstall. Hon
hade med sig sovsäck och utrustning för att klara natten.
Fostermamman säger att de blev totalt överraskade över T:s
agerande. Att hon och fosterpappan hade varit borta ett par timmar på
kvällen och då de kom hem var de övertygade om att T sov, varför
de inte störde henne. Det hade inte varit något uppträdande eller
bråk överhuvudtaget, men däremot säger fostermamman att T är
grundledsen över att mamma S verkar fortsätta det liv hon levt
förut med sprit och det klarar T av dåligt. Nu vill alltså
fostermamman att u t kommer ut. Ordnar direkt skjuts och träffar
först fosterföräldrarna och vi går igenom vad som har hänt och
därefter åker fostermamman och u t till den familj T är hos. T
vill prata med u t ensam och vi går upp till ett rum på
övervåningen. T är hemskt ledsen med kan inte säga vad som är
orsaken till att hon bara stack hemifrån. Hon vidhåller att hon
inte ska följa med till familjehemmet. Hon skall åka till
barnhemmet. BUP, eller annat hem. Försöker förklara för T att
ingen av alternativen är bra för henne eller löser några problem
och att det inte blir tal om att hon ska lämna familjehemmet. T kan
inte peka på något som är fel i hemmet, men hon verkar grundledsen
och det går att tolka in att det är över mammans situation, att T
vill bo hos sin mamma men att det inte går och där verkar knuten
sitta. Fostermamman talar länge med T på ett fint sätt och talar
om att både hon och fosterpappan vill att hon kommer hem och att de
inte är arga på henne. Vi stannar i familjen ca 3 ½ timme och då
tycker fostermamman det känns bra att vi åker, att det kommer att
lösa sig på eftermiddagen. T vill egentligen följa med men avstår.
Vi är även överens om att fostermamman skall tala med mamma S, om
vad som hänt och fråga om deras samtal på torsdag kväll på något
sätt oroade T. Fosterföräldrarnas funderingar är hur de ska klara
av T med stigande ålder. De är rädda för hur hon kommer att bli
som tonåring, om de skall klara av henne. Att T och
fosterföräldrarna har knutit an till varandra är tveklöst.”
Soc-rapport 870525 Telefonsamtal med fostermamman: "...Visst är T ledsen någonstans säger fostermamma, men hon mår redan betydligt bättre och hon var med på fotbollsmatchen i fredags kväll, som det var avtalat och hon var så glad när hon kom hem för det hade gått så bra. Fostermamman säger att det var bra att det var u t som inför T fick ta hatdelen. Det gjorde att fosterföräldrarna kom lindrigt undan...
...Just nu känner de inte behov av att prata igenom situationen, men vi är överens om att träffas under sommaren och prata om framtiden. Det gäller hur de ska orka med åtagandet att vara familjehemsföräldrar för T. Nu oroar sig T hur det kommer att vara hemma hos mamma de dagar hon ska vara där i samband med långhelgen....
....Fostermamman förstår att varje kris kan göra att det blir bättre, eftersom det ur krisen händer något och ofta även positiva saker."
Soc-rapport 870601: "T:s mamma har ringt sin socialsekreterare vid flera tillfällen och haft bekymmer under helgens umgänge med T. De har grälat hela helgen och T har talat om sin stora besvikelse till mamman och sagt vad hon tycker med alla anklagelser det innebär. T har tagit upp med mamma om alla hennes karlar och att hon super och att det är därför inte T får bo hemma. Detta är den grymma sanningen och naturligtvis var den svår att ta för mamma S. Tyvärr saknar S insikt i sin stora del i att hon inte kan ha barnen hemma. U t:s misstanke är att besvikelsen över mamman låg bakom T:s rymning. Vistelsen hos mamma ledde till att T ringde familjehemmet som då hämtade T på busstationen."
Soc-rapport 870604 "Fostermamman bekräftar det som hänt i helgen då T var hemma. Nu är det lugnt och T skall åka till mamma den 11 juni och stanna hos henne 2 veckor och därefter tillsammans åka till morfars och vara där i 3 veckor under juli månad"
Soc-rapport 870814 Träff med fosterföräldrarna: "De har bett om träffen. Båda fosterföräldrarna känner att de inte kommer att klara av T så länge till och det är speciellt fostermamman som känner sig slut. De tycker inte att T ger någon respons alls, att hon inte svarar på någonting och att hon inte är "inne" i familjen. T:s dröm att få flytta hem till mamma är alltid aktuell, trots att hon vet att det inte går. T försvarar mamma S i allt menar de. De känner sig uppgivna och ser ingen möjlighet att framtidsvis klara av T och de är säkra på att de känner så här, vilket gör att hon blir ännu svårare emot dem. De har kvalificerad handledning från BUP, men ändå går det inte. Givetvis säger de att T får stanna tills vidare och något annat alternativ finns för henne och åtminstone höstterminen 87. Planeringen framöver blir att om nu T måste flytta skall hon få komma till tonårshem och skulle det då bli en tid då hon ingenstans kan bo, så kanske mamman med massivt stöd kan klara henne en tid tills plats finns på tonårshemmet. Tills vidare skall T stanna i familjen och en träff med BUP-teamet och mamma S skall ske för vidare planering. Beträffande S:s drickande så köpte hon ut sprit och drack och det blev otrevligt för T under helgen, men nu är T så stor att hon klarar av när det uppstår incidenter när mamman dricker. S är väldigt rädd för att u t ska få reda på att hon druckit, men fosterföräldrarna har sagt till henne att vi har helt öppna kanaler där."
Soc-rapport 870821: "Fosterpappan ringde i måndags och berättar att fostermamman är sjuk och att hon skall in på lasarettet för operation. Det är något med gallan. Det är mycket jobbigt för fostermamman och hon är ledsen. Och vad det beträffar barnen har de talat om för dem hur det är och T är deltagande i vad som hänt..."
"...U t träffade mamma S i går och kom även in på T:s fortsatta boende i familjehemmet. S oroar sig över att familjen ska ge upp och vad vi tå tänkt med T. Som S uttrycker sig: "hon skall inte in på någon anstalt!" S säger att blir det så måste T få komma hem och med stöd bo hos henne."
Soc-rapport 871014: "Telefonsamtal med fostermamman som säger att utvecklingen med T är positiv och hon tar nu upp saker med fosterfamiljen som hon inte skulle ha gjort tidigare och S är också öppen i kontakten med dem. T har t ex skrivit ett brev till sin klassföreståndare där hon bett om ursäkt för att hon varit dum emot honom mycket länge. Hon skrev på engelska säger fostermamman. Det är liknande tendenser de ser gentemot kamrater, att T kan ta på sig att hon gjort och gör fel. Fostermamman säger att hon tycker att allt flyter på bra nu och de är inte alls uppgivna som familjehemsföräldrar. Just nu känns det inte nära att T skall behöva byta till något annat alternativ."
Soc-rapport 871016 " Träff med BUP:s personal som handleder familjen. Träffen är till för att göra upp vissa riktlinjer omkring T:S boende i fortsättningen. Psykolog och kurator har haft många träffar med fosterföräldrarna, senast förra veckan. Fosterföräldrarna känner att de inte kommer att orka med att ha T framöver, möjligen t o m vårterminen 88. Vi diskuterar fortsättningen för T och är väl överens om att Tonårshemsplacering återstår, men ett försök först måste både T och S få tillsammans med mycket stöd. Planeringen är att vi först ska träffa fosterföräldrarna i nov och därefter ha en träff där S är med och tala om de riktlinjer vi funderat över. Sedan kommer vi att träffa BUP igen och diskutera vidare. Vi är alla klara över att T inte ska behöva misslyckas i något fler hem. Vi tror att vid en omplacering skulle samma mönster upprepa sig omkring T."
Soc-rapport 871112. "Ringt fostermamman och överenskommit om hembesök för att diskutera igenom den framtida placeringen av T. Hon säger att det funkar okej med T men att de ändå står fast vid att T ska flytta. Fosterföräldrarna tycker att det känns svårt gentemot T då T redan nu planerar för högstadiet och planerar att bo kvar hos dem. Informerar fostermamman att S begärt att få hem T så hon är säkert informerad av mamma S om vad som är på gång och det tycker fostermamman känns så bra. Just nu är det viktigaste att T får stanna kvar vårterminen 88 och därefter får hon nog flytta hem, men det är en senare fråga."
Soc-rapport - 871126: "Hembesök i fosterfamiljen idag för att att diskutera igenom hela situationen omkring T och hennes framtid och fortsatta placering i familjen. Fosterföräldrarna känner att de inte fortsättningsvis vill ställa upp som familjehem för T. Det är framförallt fostermamman som känner sig utbränd, att det är för jobbigt helt enkelt. Signalerna har funnits en längre tid, ja nästan ett helt år att detta klarar de inte av. Det hela kulminerade i början av juni i år, då T rymde ifrån familjehemmet. Fostermamman säger att från den dagen gick musten ur dem och de har känt det alltför jobbigt. Dessutom blev fostermamman sjuk under hösten 1987 och det tror hon delvis beror på att hon levt i en alltför pressad situation omkring T:s agerande. Deras förslag till att börja med är att T flyttar hem redan vid vårterminens början, det vill säga i januari nästa år. Efter överläggningar enas vi att T skall få gå ut skolåret och få bo kvar hos dem den tiden och att hon successivt skall slussas hem till S och att den nya skolan ska kontaktas direkt vårterminen börjar och den kontakten skall u t stå för. Fosterpappan tar på sig att introducera T i skolan och klassen och att hon har möjlighet att besöka klassen och bekanta sig ordentligt innan hon börjar fr o m hösten 1988. Utslussningen skall gå till så att T oftare skall vara hemma under helger än nu och hon skall vistas hos sin mamma över sportlov och alla storhelger. Detta är också för att få en mätning på hur det fungerar mellan S och T. Fosterföräldrarna har sett en förbättring mellan S och T sedan sommaren som gick. S är varm och kramig mot T och av vad de sett och förstått så dricker inte S på samma sätt som förut. Fosterföräldrarna ser det som viktigt att S och T får bo tillsammans igen. T har hela tiden haft en stark längtan efter sin mamma och de tror nu att det finns en möjlighet till att det nu kan gå. Dels är T så pass gammal nu och vad de tror kommer båda att göra allt för att det nu ska gå bra och nu sällskapar S med en man som inte missbrukar. Vi tar upp frågan om fosterföräldrarnas fortsatta engagemang för T efter att placeringen upphört och de menar båda att de kommer att finnas och de är villiga att bli kontaktfamilj för T om S och T vill det. Fortsättningen nu är att vi ska träffa S på tisdag till veckan och både S och T på fredag för att tala om för dem vad som gäller. S har också officiellt begärt att få hem T och denna framställan måste prövas, om inte S tar igen denna begäran utifrån vad vi nu kommit fram till. Avvaktar träff med S i första hand."
Soc-rapport 871207: "Träff med S och T hemma i S:s lägenhet för att prata igenom framtiden för T tillsammans med dem båda. T säger att hon förstår vad vi ska prata med henne om eftersom S antytt till henne vad som är på gång. T reagerar varken med glädje eller sorg över beskedet...."
"...T får också klart för sig att om det blir tal om flyttning igen så finns inte den här fosterfamiljen kvar som ett alternativ, utan då blir det ett nytt hem eller tonårshem. T svarar inte så mycket på något av vad vi säger. Vi tar upp med S om hennes alkoholbruk, att det inte får bli som tidigare att hon sviker T genom att dricka. S känner stor oro inför den stora omställningen. Vi tar upp med S om att hon är gravid och väntar barn till sommaren och att det är det frågetecken som är störst, om att hon ska klara både det lilla barnet och T. S vill inte lyssna på att göra abort, att hon och fästmannen vill ha det väntade barnet och att han kommer att ställa upp och hjälpa till när barnet och hon kommer hem från BB. Fästmannen kommer på besök medan vi är kvar. Han ger ett vettigt intryck och säger att de får hjälpas åt att klara T och det väntade barnet. S säger att de inte ska flytta ihop utan hon ska bo ensam med T och det väntade barnet och att hon och T skall ha tätt umgänge under våren...."
BUP-journal 871228 Sammanfattning av årets stöd till fosterföräldrarna: "Under året har fosterföräldrarnas ork sviktat. Man orkar inte längre behålla T som fosterbarn, pga hennes dåliga förmåga att knyta an känslomässigt, man upplever att man får väldigt lite tillbaka trots sina ambitiösa försök att hjälpa flickan. Man känner sig ofta rätt lurad av henne och fosterföräldrarna far rätt illa. T:s mamma har åter talat om att försöka återfå vårdnaden om henne, vilket T med blandade känslor fått kännedom om. Från socialförvaltningen har man pratat med familjen och överenskommit att man försöker behålla flickan t o m vårterminen -88. Vi ämnar fortsätta stödet till fosterföräldrarna med cirka en månads intervall i första hand våren ut. Uppenbart är att T:s beteende alltmer får ett karaktärsstört utseende, med stora svårigheter att förlita sig på vuxna och vara närmast känslomässigt självförsörjande. Har alldeles uppenbart en tendens att försöka manipulera och intrigera bland skolpersonal och skolkamrater mot fosterföräldrar och övriga skolkamrater."
Ungefär en månad senare sker det som gör att jag flyttar från den här familjen. Inte till mor, inte till BUP, utan till en ny familj. Om fosterföräldrarna fick namnge rubriken till den tiden av livet skulle den med stor sannolikhet heta "flickan som lyckades manipulera en hel by" men nu är det tack och lov inte de som bestämmer.
Fortsättning kommer att följa.
Soc-rapport 870525 Telefonsamtal med fostermamman: "...Visst är T ledsen någonstans säger fostermamma, men hon mår redan betydligt bättre och hon var med på fotbollsmatchen i fredags kväll, som det var avtalat och hon var så glad när hon kom hem för det hade gått så bra. Fostermamman säger att det var bra att det var u t som inför T fick ta hatdelen. Det gjorde att fosterföräldrarna kom lindrigt undan...
...Just nu känner de inte behov av att prata igenom situationen, men vi är överens om att träffas under sommaren och prata om framtiden. Det gäller hur de ska orka med åtagandet att vara familjehemsföräldrar för T. Nu oroar sig T hur det kommer att vara hemma hos mamma de dagar hon ska vara där i samband med långhelgen....
....Fostermamman förstår att varje kris kan göra att det blir bättre, eftersom det ur krisen händer något och ofta även positiva saker."
Soc-rapport 870601: "T:s mamma har ringt sin socialsekreterare vid flera tillfällen och haft bekymmer under helgens umgänge med T. De har grälat hela helgen och T har talat om sin stora besvikelse till mamman och sagt vad hon tycker med alla anklagelser det innebär. T har tagit upp med mamma om alla hennes karlar och att hon super och att det är därför inte T får bo hemma. Detta är den grymma sanningen och naturligtvis var den svår att ta för mamma S. Tyvärr saknar S insikt i sin stora del i att hon inte kan ha barnen hemma. U t:s misstanke är att besvikelsen över mamman låg bakom T:s rymning. Vistelsen hos mamma ledde till att T ringde familjehemmet som då hämtade T på busstationen."
Soc-rapport 870604 "Fostermamman bekräftar det som hänt i helgen då T var hemma. Nu är det lugnt och T skall åka till mamma den 11 juni och stanna hos henne 2 veckor och därefter tillsammans åka till morfars och vara där i 3 veckor under juli månad"
Soc-rapport 870814 Träff med fosterföräldrarna: "De har bett om träffen. Båda fosterföräldrarna känner att de inte kommer att klara av T så länge till och det är speciellt fostermamman som känner sig slut. De tycker inte att T ger någon respons alls, att hon inte svarar på någonting och att hon inte är "inne" i familjen. T:s dröm att få flytta hem till mamma är alltid aktuell, trots att hon vet att det inte går. T försvarar mamma S i allt menar de. De känner sig uppgivna och ser ingen möjlighet att framtidsvis klara av T och de är säkra på att de känner så här, vilket gör att hon blir ännu svårare emot dem. De har kvalificerad handledning från BUP, men ändå går det inte. Givetvis säger de att T får stanna tills vidare och något annat alternativ finns för henne och åtminstone höstterminen 87. Planeringen framöver blir att om nu T måste flytta skall hon få komma till tonårshem och skulle det då bli en tid då hon ingenstans kan bo, så kanske mamman med massivt stöd kan klara henne en tid tills plats finns på tonårshemmet. Tills vidare skall T stanna i familjen och en träff med BUP-teamet och mamma S skall ske för vidare planering. Beträffande S:s drickande så köpte hon ut sprit och drack och det blev otrevligt för T under helgen, men nu är T så stor att hon klarar av när det uppstår incidenter när mamman dricker. S är väldigt rädd för att u t ska få reda på att hon druckit, men fosterföräldrarna har sagt till henne att vi har helt öppna kanaler där."
Soc-rapport 870821: "Fosterpappan ringde i måndags och berättar att fostermamman är sjuk och att hon skall in på lasarettet för operation. Det är något med gallan. Det är mycket jobbigt för fostermamman och hon är ledsen. Och vad det beträffar barnen har de talat om för dem hur det är och T är deltagande i vad som hänt..."
"...U t träffade mamma S i går och kom även in på T:s fortsatta boende i familjehemmet. S oroar sig över att familjen ska ge upp och vad vi tå tänkt med T. Som S uttrycker sig: "hon skall inte in på någon anstalt!" S säger att blir det så måste T få komma hem och med stöd bo hos henne."
Soc-rapport 871014: "Telefonsamtal med fostermamman som säger att utvecklingen med T är positiv och hon tar nu upp saker med fosterfamiljen som hon inte skulle ha gjort tidigare och S är också öppen i kontakten med dem. T har t ex skrivit ett brev till sin klassföreståndare där hon bett om ursäkt för att hon varit dum emot honom mycket länge. Hon skrev på engelska säger fostermamman. Det är liknande tendenser de ser gentemot kamrater, att T kan ta på sig att hon gjort och gör fel. Fostermamman säger att hon tycker att allt flyter på bra nu och de är inte alls uppgivna som familjehemsföräldrar. Just nu känns det inte nära att T skall behöva byta till något annat alternativ."
Soc-rapport 871016 " Träff med BUP:s personal som handleder familjen. Träffen är till för att göra upp vissa riktlinjer omkring T:S boende i fortsättningen. Psykolog och kurator har haft många träffar med fosterföräldrarna, senast förra veckan. Fosterföräldrarna känner att de inte kommer att orka med att ha T framöver, möjligen t o m vårterminen 88. Vi diskuterar fortsättningen för T och är väl överens om att Tonårshemsplacering återstår, men ett försök först måste både T och S få tillsammans med mycket stöd. Planeringen är att vi först ska träffa fosterföräldrarna i nov och därefter ha en träff där S är med och tala om de riktlinjer vi funderat över. Sedan kommer vi att träffa BUP igen och diskutera vidare. Vi är alla klara över att T inte ska behöva misslyckas i något fler hem. Vi tror att vid en omplacering skulle samma mönster upprepa sig omkring T."
Soc-rapport 871112. "Ringt fostermamman och överenskommit om hembesök för att diskutera igenom den framtida placeringen av T. Hon säger att det funkar okej med T men att de ändå står fast vid att T ska flytta. Fosterföräldrarna tycker att det känns svårt gentemot T då T redan nu planerar för högstadiet och planerar att bo kvar hos dem. Informerar fostermamman att S begärt att få hem T så hon är säkert informerad av mamma S om vad som är på gång och det tycker fostermamman känns så bra. Just nu är det viktigaste att T får stanna kvar vårterminen 88 och därefter får hon nog flytta hem, men det är en senare fråga."
Soc-rapport - 871126: "Hembesök i fosterfamiljen idag för att att diskutera igenom hela situationen omkring T och hennes framtid och fortsatta placering i familjen. Fosterföräldrarna känner att de inte fortsättningsvis vill ställa upp som familjehem för T. Det är framförallt fostermamman som känner sig utbränd, att det är för jobbigt helt enkelt. Signalerna har funnits en längre tid, ja nästan ett helt år att detta klarar de inte av. Det hela kulminerade i början av juni i år, då T rymde ifrån familjehemmet. Fostermamman säger att från den dagen gick musten ur dem och de har känt det alltför jobbigt. Dessutom blev fostermamman sjuk under hösten 1987 och det tror hon delvis beror på att hon levt i en alltför pressad situation omkring T:s agerande. Deras förslag till att börja med är att T flyttar hem redan vid vårterminens början, det vill säga i januari nästa år. Efter överläggningar enas vi att T skall få gå ut skolåret och få bo kvar hos dem den tiden och att hon successivt skall slussas hem till S och att den nya skolan ska kontaktas direkt vårterminen börjar och den kontakten skall u t stå för. Fosterpappan tar på sig att introducera T i skolan och klassen och att hon har möjlighet att besöka klassen och bekanta sig ordentligt innan hon börjar fr o m hösten 1988. Utslussningen skall gå till så att T oftare skall vara hemma under helger än nu och hon skall vistas hos sin mamma över sportlov och alla storhelger. Detta är också för att få en mätning på hur det fungerar mellan S och T. Fosterföräldrarna har sett en förbättring mellan S och T sedan sommaren som gick. S är varm och kramig mot T och av vad de sett och förstått så dricker inte S på samma sätt som förut. Fosterföräldrarna ser det som viktigt att S och T får bo tillsammans igen. T har hela tiden haft en stark längtan efter sin mamma och de tror nu att det finns en möjlighet till att det nu kan gå. Dels är T så pass gammal nu och vad de tror kommer båda att göra allt för att det nu ska gå bra och nu sällskapar S med en man som inte missbrukar. Vi tar upp frågan om fosterföräldrarnas fortsatta engagemang för T efter att placeringen upphört och de menar båda att de kommer att finnas och de är villiga att bli kontaktfamilj för T om S och T vill det. Fortsättningen nu är att vi ska träffa S på tisdag till veckan och både S och T på fredag för att tala om för dem vad som gäller. S har också officiellt begärt att få hem T och denna framställan måste prövas, om inte S tar igen denna begäran utifrån vad vi nu kommit fram till. Avvaktar träff med S i första hand."
Soc-rapport 871207: "Träff med S och T hemma i S:s lägenhet för att prata igenom framtiden för T tillsammans med dem båda. T säger att hon förstår vad vi ska prata med henne om eftersom S antytt till henne vad som är på gång. T reagerar varken med glädje eller sorg över beskedet...."
"...T får också klart för sig att om det blir tal om flyttning igen så finns inte den här fosterfamiljen kvar som ett alternativ, utan då blir det ett nytt hem eller tonårshem. T svarar inte så mycket på något av vad vi säger. Vi tar upp med S om hennes alkoholbruk, att det inte får bli som tidigare att hon sviker T genom att dricka. S känner stor oro inför den stora omställningen. Vi tar upp med S om att hon är gravid och väntar barn till sommaren och att det är det frågetecken som är störst, om att hon ska klara både det lilla barnet och T. S vill inte lyssna på att göra abort, att hon och fästmannen vill ha det väntade barnet och att han kommer att ställa upp och hjälpa till när barnet och hon kommer hem från BB. Fästmannen kommer på besök medan vi är kvar. Han ger ett vettigt intryck och säger att de får hjälpas åt att klara T och det väntade barnet. S säger att de inte ska flytta ihop utan hon ska bo ensam med T och det väntade barnet och att hon och T skall ha tätt umgänge under våren...."
BUP-journal 871228 Sammanfattning av årets stöd till fosterföräldrarna: "Under året har fosterföräldrarnas ork sviktat. Man orkar inte längre behålla T som fosterbarn, pga hennes dåliga förmåga att knyta an känslomässigt, man upplever att man får väldigt lite tillbaka trots sina ambitiösa försök att hjälpa flickan. Man känner sig ofta rätt lurad av henne och fosterföräldrarna far rätt illa. T:s mamma har åter talat om att försöka återfå vårdnaden om henne, vilket T med blandade känslor fått kännedom om. Från socialförvaltningen har man pratat med familjen och överenskommit att man försöker behålla flickan t o m vårterminen -88. Vi ämnar fortsätta stödet till fosterföräldrarna med cirka en månads intervall i första hand våren ut. Uppenbart är att T:s beteende alltmer får ett karaktärsstört utseende, med stora svårigheter att förlita sig på vuxna och vara närmast känslomässigt självförsörjande. Har alldeles uppenbart en tendens att försöka manipulera och intrigera bland skolpersonal och skolkamrater mot fosterföräldrar och övriga skolkamrater."
Ungefär en månad senare sker det som gör att jag flyttar från den här familjen. Inte till mor, inte till BUP, utan till en ny familj. Om fosterföräldrarna fick namnge rubriken till den tiden av livet skulle den med stor sannolikhet heta "flickan som lyckades manipulera en hel by" men nu är det tack och lov inte de som bestämmer.
Fortsättning kommer att följa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)