Den här bloggen kommer att ändra inriktning, åtminstone för ett tag. Den kommer att handla om myndigheternas agerande under min uppväxt och om hur jag som barn upplevde det. Om svek, misstro och litenhet. Men förhoppningsvis även om styrka. Jag vet inte riktigt varför just nu, men tiden är inne för att få ur mig det. Allt skedde för en evighet sedan, men för tillfället känns det aktuellt, nästan akut. Kanske för att jag överallt läser och hör om att det tyvärr inte förändrats så mycket och det får mitt hjärta att brista. När barn inte får vara barn. När myndigheter och vuxenvärlden sviker.
Det får bara inte vara så!
En tid framöver kommer det gå att läsa mycket om hur det var för mig, min historia, den som formade mig till den jag är i dag.
4 kommentarer:
Det är det som är så inni helv*** ofattbart... Att de inte ingriper fast det så uppenbart är akut och nödvändigt!!
Och så ett lika jobbigt scenario.. som i mitt fall: När de ingriper på falska grunder byggt på lögner och förtal.. Fy fan! Tänk om folk i den där branschen kunde: 1. Sköta sitt jobb! 2. Erkänna när de uppenbart gjort fel 3. Lära sig av sina misstag!!
Jag kommer antagligen att måsta kolla i din blogg oftare nu. Stark läsning! Och nödvändig!! Det är i alla fall fint att du delar med dig. Du inger hopp om en bättre värld och bevisar att asfaltsblommor kan växa sig starkare än vad man tror! Kram på Dig
Helena> När jag läst journaler har jag hittat sådana tjänstefel - fel, fel, fel! Även vissa bra tankar, men som oftast fastnat på papper i teorin.
Barn ska inte behöva drabbas på ett sånt här sätt. Barn ska få vara barn, känna sig omfamnade och lyssnade på.
Förstår att det känns lika illa åt andra hållet. Särskilt om det är barnet som drabbas även här.
Myndigheter måste lyfta blicken och lyssna mer till sina hjärtan.
Välkommen åter! Kram.
Fantastiskt bra skrivet Terra. Bokmaterial. /Palle.
Tack så mycket Palle och tack för att du ville läsa.
Skicka en kommentar