Fosterfamiljer, mina tankar, med inkluderade journaler. (del 4)

Fjärde delen

Här känns det som att det blir jobbigt att få ihop mina egna tankar och minnen med BUP-journaler och Soc-rapporter. Dels på grund av att den socialsekreterare som nu tagit över ärendet skrivit enorma mängder maskinskrivna meningar på dubbelsidiga papper (börjar infoga datum så det blir lättare att greppa de tvära kasten) och delvis det jobbiga som står att läsa ur BUP-journaler, där den här familjen får komma till tals mängder av gånger, totalt oemotsagda. För det finns inte många (om ens några) meningar ur min synvinkel. Jag läser, frustar och svär. Så många oemotsagda lögner och förvrängningar som är dokumenterade som sanning. Extremt jobbiga minnen kommer upp och ilska väller fram ur mig när jag läser igenom journalerna. Sorgen greppar tag om mig över den litenhet jag kände. Över att inte bli sedd och förstådd för den jag var, ett faktiskt rätt resursrikt barn med många intresseområden. Dock ska jag göra ett försök. Det måste komma ut. Mina tankar och känslor kring det här förtjänar en plattform. Och den här gången ska min historia få stå först. Det kommer nedan att gå att läsa mängder av meningar från både BUP och Soc. (direktciterar alltid vad som står, men ur soc-rapporterna kommer jag ibland vara tvungen att korta ner) men först vill jag berätta hur jag upplevde det. Barnperspektivet. Min historia.

Jag flyttade till den nya familjen i januari, efter att ha träffat dem en gång innan. Familjen bodde på landet och på gården fanns hästar, får och höns. Skolan började jag på en gång. Det var en liten byskola med drygt femtio elever i årskurserna 1-6. Själv började jag fyran och tyckte att jag kom in i både klass och skola rätt snabbt. Vi var alltid ute och lekte på rasterna. Rörliga lekar. Mycket fotboll eller hockey. Det passade mig perfekt. Första dagen slogs jag dock, med en tjej som verkade ha skinn på näsan och veta vad hon tyckte. Det var mitt smått störda sätt att testa gränser, vänskap, komma in i ett sammanhang -  och det funkade. Jag fick en vän redan första dagen. 

Det var som sagt inte några direkta problem i skolan. Det enda jag tyckte var jobbigt var att två av mina lärare var goda vänner med fosterföräldrarna. De umgicks privat och från början kändes det mest pinsamt, så där som det kan göra för en tioåring, men sedan upplevde jag även svårigheter med att bli trodd på. När väl några incidenter skedde under skoltid hann jag aldrig hem för att berätta min version. Lärarna hade redan ringt hem. Tyvärr trodde aldrig fosterföräldrarna på mig och mina upplevelser över vad som hänt.

Den första tiden försökte jag mest hitta min plats i familjen. Som fosterbarn som flyttar runt är det svårt att skapa en stabil grundidentitet. Barnet måste alltid anpassa sig till familjen och ingen familj är den andra lik. Alla familjer har olika strukturer. Det kan exempelvis handla om matvanor, läggningsrutiner, eller politiska åsikter. En sak som är rätt i en familj kan vara helt fel i en annan. Det går åt extremt mycket energi till att försöka anpassa sig till nya familjestrukturer, till att märka av de små subtila företeelser som är unika för varje enskild familj. Och jag lovar, barn vill inget hellre än att passa in och känna samhörighet.

Jag började spela fotboll i både flick-och pojklaget. Fotbollen blev min fristad och ett ställe jag kunde suga i mig av beröm och känna stolthet. Beröm var inget jag var bortskämd med och något jag sällan fick av fosterföräldrarna. Men på fotbollsplanen fick jag det - av tränare, lagkamrater, deras föräldrar, till och med andra lags föräldrar. Jag hade hittat min plats att glänsa och sög i mig varenda droppe beröm jag kunde få.

Kontakten med mor var på en ganska okej nivå. Jag träffade henne ungefär en gång i månaden. Ibland gick det bra att vara hos henne, men de gånger hon var full var det en plåga att spendera en hel helg där. Hon flyttade rätt ofta och jag hade aldrig en naturlig plats tillsammans med henne. Fosterföräldrarna hade sagt till mig att jag kunde ringa dem de gånger jag upplevde det jobbigt hos mor. Jag minns en gång när jag gjorde det, ringde hem till dem i desperation, grät och ville att de skulle komma och hämta mig för mor var väldigt full och obehaglig. Jag kände mig utsatt och rädd. Hon hade slagit mig och hotade nu att gå och dränka sig i älven. De sa att de skulle ha middagsbjudning under kvällen och inte kunde komma och hämta mig. Efter det ringde jag sällan hem till fosterföräldrarna. Även om helgen hos mor var jobbig försökte jag stå ut så gott jag kunde och längtade till söndag.

Månaderna gick och jag upplevde det svårt att hitta min plats i fosterhemmet. Svårt att få fosterföräldrarna att tycka om mig. Jag försökte lista ut deras respektive intressen för att på något sätt komma dem närmare. Fostermamman talade mycket om kläder och smink, så jag sa att jag önskade mig ett smink-kit i julklapp. Egentligen var jag totalt ointresserad av sånt, tyckte mest det verkade besvärligt, men om jag frågade henne om sminktips kanske hon skulle tycka om mig lite mer? Fosterpappan var intresserad av djuren på gården och då erbjöd jag mig att hjälpa till vid exempelvis matning och lamning, så jag fick en chans till egentid med honom, visa lite mer av den jag var och kanske, kanske kunde han gilla mig då? Jag gjorde mitt yttersta för att de skulle tycka om mig, men kände aldrig att de riktigt gjorde det. Mina kompisars föräldrar gav mig mer närhet än fosterföräldrarna. De såg mig, visade mig uppskattning och värme. Därför ville jag mycket hellre vara hos kompisar och leka än ta hem dem till mig.

En dag i slutet av maj, när jag hade bott i hemmet under nästan ett och ett halvt år bestämde jag mig för att för att rymma. Det var något jag funderat på ett tag. Det var inte så att det då var katastrofalt dåligt i hemmet, men jag hade så mycket stickningar och klumpar inombords att jag bara inte stod ut. Jag mådde verkligen inte bra och i mitt elvaåriga huvud tänkte jag att jag skulle klara mig själv under sommaren. Ronja Rövardotter kunde ju, så varför inte jag. Jag tänkte att jag skulle vara på rymmen så länge att min socialsekreterare skulle lova mig vad som helst, till exempel att jag skulle få bo någon annanstans. Rustad med överlevnadskniv, sovsäck och regnkläder begav jag mig således. Fosterföräldrarna var borta på fårkurs denna kväll så det var inga problem för mig att smyga i väg. Jag satte kurs mot en by fem kilometer bort, där min bästa kompis bodde. Tänkte att jag kunde sova i närheten av deras hem, prata med henne på morgonen och kanske dela hemligheten med henne om var jag skulle befinna mig. Jag var orolig att fosterföräldrarna skulle märka att jag var borta, så för varje bil jag hörde sprang jag en bit in i skogen och gömde mig. Med andra ord tog det rätt lång tid för mig att färdas dessa fem kilometer. När det nästan var natt hade jag lyckats ta mig till byn. I närheten av kompisens hus hittade jag ett bra ställe att sova på, strax utanför deras fårhage. Trött och nöjd lade jag ut regnkläder på den fuktiga marken, kröp ner i sovsäcken och somnade gott. På morgonen smög jag mig in till deras stall där jag visste att kompisen skulle dyka upp för att göra morgonbestyren med sin häst. Jag satte mig utanför hästboxen, under hökrubban och väntade på henne. När hon kom och jag sa hej höll jag först på att skrämma livet ur henne, men sedan skrattade vi högt och länge, så där på elvaåringars vis, så att även hennes föräldrar kom ut och undrade vad som stod på. Jag gillade verkligen hennes föräldrar, så undermedvetet var säkert planen redan från början att jag skulle dit i stället för att bo i skogen. Att jag ville få en vuxen att reagera, mer än att leva Ronjaliv. De ringde såklart till mina fosterföräldrar och talade om att jag var där. Fosterföräldrarna hade inte ens märkt att jag var borta. Några timmar senare dök min socialsekreterare upp tillsammans med fostermamman. Hon ville att jag skulle berätta varför jag hade rymt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Det var svårt att förklara det kaos jag kände inom mig.

Kanske blev det ändå lite bättre under en period efter den här händelsen. Fosterföräldrarna blev lite mjukare mot mig. Det skedde kanske ett närmande från både min och deras sida. Tyvärr höll det inte i sig särskilt länge.

Hotet om att flytta hem till mor var också alltid närvarande under den här tiden. Ja, jag skriver hotet, även om det i journalerna kommer att stå något helt annat. Jag var livrädd för att bo med mor igen. Samtidigt kände jag ett stort ansvar för henne och ville alltid att hon skulle må bra.

Nedan kommer det att gå att läsa mängder med rader om hur svårt fosterföräldrarna tyckte att det var. I BUP-journaler står det flera gånger om hur problematisk och störd jag var. Alla känslomässigt och pratigt skrivna Soc-rapporter ska vi inte ens tala om. Det jag undrar är; varför pratade ingen från BUP med mig om mina upplevelser. varför frågade och hjälpte de mig inte? I dag som vuxen känner jag en fruktansvärd besvikelse över att fosterfamiljen erbjöds och fick massivt stöd medan jag inte alls fick komma till tals. Borde inte utgångspunkten och fokus ligga på barnet?

Det är mängder av läsning. Men snälla, orka igenom.

Soc-rapport 860129: ”Vi träffar T som slutat skolan och har med sig en kamrat. Vi talar om för T att hon ska stanna i hemmet i minst 4-5 år och att det är en överenskommelse mellan oss och mamma S. T verkar inte reagera nämnvärt på tiden vi talar om utan säger bara jaha. T verkar lugn och inte så spänd som tidigare. Hon berättar lite om hur det var då hon besökte sin mamma under det gångna veckoslutet. Fostermamman tycker att T nu återigen är som vanligt efter att ha varit väldigt orolig då hon kom hem från mamman i söndags. Hon var då helt otillgänglig och ledsen. Fostermamman tog då hand om henne på ett fint sätt och måndagen var allt i sin ordning igen. Denna familj verkar verkligen förstå hur svårt T har haft det och hon behöver få ur sig mycket och de hoppas att så småningom ska hon kunna komma ut med sin sorg och prata om den.”

Soc-rapport 860311 "Ringer och talar med fostermamman som berättar att T ringde sin mamma i lördags, men hon svarade inte förrän på söndagen. Det var ett sorgligt samtal eftersom S hade sagt att hon inte orkade med att T skulle komma hem till påsk eftersom hon inte fick ta hem T:s lillasyster. T grät och det var enligt fostermamman en befriande gråt för första gången. Hon fick tröst av hela familjen och kröp upp i fosterpappans knä och talade om sin sorg...”

Soc-rapport 860324 "Ringer och talar med fostermamman. Allt är bra och familjen och T har haft en mycket fin helg...

...S löfte om att komma och hälsa på i familjen i torsdags då T tävlade på skidor blev inte av. T klarar bättre och bättre att modern inte håller de löften hon ger T...

...Fostermamman tycker att T utifrån sin tidigare situation anpassat sig bra i familjen. ”

Soc-rapport 860526 "Ringer och talar med fostermamman som tycker att allt löper som vanligt med T. Hon är mjukare och inga incidenter har inträffat. Förra fosterpappan har inte hört av sig och förhoppningen är att det fortsätter vara lugnt från den sidan.”

Soc-rapport 860529 "Ringer och talar med fostermamman som berättar att det varit träff med skolans lärare och att det bara var superlativ omkring T och att hon blir mer och mer harmonisk och mindre beroende av sin mamma. T är en mycket duktig målvakt och vill inte åka hem direkt efter skolavslutningen eftersom det är någon viktig match hon vill vara med på. Fostermamman säger att de ser hur T mer släpper till av sig själv och att hon har gått ner i varv betydligt och är mer harmonisk.”

BUP-journal 860708 Telefonsamtal med fostermamman: ”T får sina utbrott som är väldigt svåra. Hon är trotsig i familjen. Fosterföräldrarna känner att hon suger musten ur dem. De har pratat med varandra två nätter i rad hur de skall klara av henne. De har dock känt det som att gränsen är snart nådd. Det är dock inget katastrofalt som hänt men hon är allmänt jobbig och det är fosterpappan som sviktar mest. Enligt socialsekreteraren är fosterfamiljen lovad handledning och behöver det. Kontakten med mamma S går bra. T är hemma på umgänge en helg i månaden. Nu och tre veckor är hon hos morföräldrarna på semester. Hon kommer tillbaka till fosterföräldrarna v 31 och det är från den tiden de behöver hjälp. Man kan också fundera över om T skulle behöva något för sin egen del. Fosterföräldrarna upplever att hon har ett fruktansvärt hat mot allt som är så jobbigt att ha.”

BUP-journal 860904 Mottagningsbesök: ”Samtal med fosterföräldrarna som hörde av sig i juli p g a svårigheter med T. Fosterföräldrarna har gedigen erfarenhet av barn med liknande problem. Fosterpappan har bl a varit föreståndare på ungdomsvårdshem, där också fostermamman arbetade. Fostermamman har också tidigare haft fosterbarn. Båda fosterföräldrarna har egna vuxna barn på så att säga var sitt håll. I nuvarande familjekonstellation finns också en fosterson.

Fosterföräldrarna önskar handledning från Barnpsyk angående vården av T. De upplevs som varma och engagerade, med klara gränser av personlig integritet. För närvarande finns dock inga speciella krisartade problem vad gäller T.

Bedömning: Två erfarna och kunniga fosterföräldrar som behöver stöd i handhavandet av en mycket störd och utåtagerande T. Givetvis måste vi erbjuda detta. Om dessa fosterföräldrar inte orkar med henne, vem ska då göra det? Vi planerar handledning/konsultation för minst en gång per månad. Hembesök skall också göras.”

BUP-journal 860930 Stöd av fosterföräldrar:

”Aktuellt: Fortsatta stödsamtal till fosterföräldrarna. För närvarande lugnt kring patienten. Hon börjar knyta an till fostermodern som en förpubertetsflicka till sin mamma. Målar sig t ex med nagellack, diskuterar menstruationens inträdande o s v.

Bedömning: Lugnt kring T. Viktigt att fosterföräldrarna orkar med henne framförallt inför den analkande puberteten. Nytt besök om en månad.”

Soc-rapport: 861020 "Ringer och pratar med fostermamman. Allt är bara bra och T är som en omvänd hand, säger fostermamman. Det har varit bra ända sedan T kom tillbaka i höst och började skolan. Kontakten med S är sådär, hon pratar i regel bara med T när hon ringer och umgänget fungerar dåligt vid besök T gör hemma. Vi kommer överens att ses vid hembesök framöver i höst."

Soc-rapport 861125 Hembesök: ”Vi samtalar med fostermamman c.a 1 timme innan T kommer hem från skolan. Det har gått bra under hösten, men de senaste dagarna har T visat en del oro och irritation och det kan bero på att det är mamma S som oroar henne och det gäller då mammans engagemang omkring att få hem den andra dottern och T tycker inte att mamman gör några ansträngningar att få hem henne. T visar att hon är besviken på mamman och det kommer hon fortsättningsvis att få bli med alla de turer som är omkring S, det är vi övertygade om. T kommer hem under besöket och hon har utan tvekan utvecklats mycket positivt under den tid hon varit i familjehemmet. Hon är öppen och glad och berättar om skolan, det som både är negativt och positivt. Hon visar sitt rum och är inte längre den flicka man minns för ett halvår sedan. Fostermamman menar att det går framåt med T, men att det tar tid.”

BUP-journal 861028 Stöd av fosterföräldrar:

”Aktuellt: Även nu lugnt kring T. Tycks fortsätta att knyta an positivt till både fostermamman och fosterpappan.

Bedömning: Fortsatt rätt lugnt kring. Pat. Träffar fosterföräldrarna om en månad.”

BUP-journal 861128 Mottagningsbesök: ”Till dagens samtal kommer fostermamma och T:s lärare.

Aktuellt: T har det bekymmersamt med kamratrelationer. Hamnar gärna lite utanför och blir rätt ensam på fritiden. Få kamrater uppsöker henne aktivt i hemmet. Däremot ringer hon ofta själv och tar kontakt med kompisar. Kamraterna tycker ofta hon är lite jobbig, bråkig och vill bestämma mkt av lek m m. ”Skuggar” fostermamman ständigt. Biolog modern S försöker f n återfå vårdnaden om T:s lillasyster. Fostermamman tolkar detta som en del av T:s stegrande ängslighet. Läraren rapporterar vissa kamratsvårigheter i klassen, i övr är T duktig och flitig i skolan. T är f n på Stockholmsresa med fosterpappan.

Bedömning: Stegrad oro hos T. Kamratsvårigheter som säkert delvis beror på biol moderns ökade aktiviteter kring att återfå vårdnaden om åtminstone T:s lillasyster, men även T själv. T:s rätt nya öppna ängslan och ledsenhet kan även tolkas som en utveckling hos en flicka i närmandefas (enl Mahler). Vi gör hembesök efter jul till fosterhemmet.”

Soc-rapport 870109 "Telefonsamtal med fosterpappan som berättar att helgerna har varit bra för T, hon mådde bra när hon återkom. I går hade T beställt att det skulle firas att hon varit i familjen 1 år. Nu tycker fosterpappan att det utvecklats så positivt med T att det bara återstår att hennes relationer till kamrater blir bättre. Det går någorlunda i umgänget när det är två kamrater, men blir det fler så uppstår problem genom att T går upp i varv och är otrevligt mot kamraterna.”

Soc-rapport 870317 "Ringer och pratar med fostermamman. T fungerar bra tycker fostermamman. Visst var det jobbigt under sportlovet då de bodde alla fyra i en liten stuga i fjällen. Båda barn fick aggressiva utbrott....
...Umgänget mellan T och S sker regelbundet 1 gg/månaden, ett veckoslut och fosterföräldrarna ser till att det blir av. Skolan sköter T utan klagomål och det går bättre för henne med kamrater.”

Soc-rapport 870521 "Ringer och pratar med fostermamman som tycker att det ändå går ganska bra med T, men det är upp och ner. T sköter skolan utan anmärkning och hon besöker mamman 1gång/månaden enl överenskommelse. T är mycket fotbollsintresserad och behöver fotbollsskor som fostermamman får köpa in. T är målvakt och en duktig sådan. Hon åker på disco tillsammans med kamrater och fostermamman säger att tjejen i T börjar komma fram mer och mer. Hon är väldigt intresserad av killar och sexfixerad så fostermamman tror nog att de kommer att få det jobbigt då T kommer upp i tonåren Men som hon säger: Det får vi ta då!”

Soc-rapport 870522: ”Kl. 08.00 ringer fostermamman och är orolig och vill att u t kommer ut omgående. Orsaken är att T inte fanns hemma i morse. Då de skulle väcka henne var sängen tom. De ringde då till bästa vännerna som bor fem km bort och det visade sig att T sovit i deras fårstall. Hon hade med sig sovsäck och utrustning för att klara natten. Fostermamman säger att de blev totalt överraskade över T:s agerande. Att hon och fosterpappan hade varit borta ett par timmar på kvällen och då de kom hem var de övertygade om att T sov, varför de inte störde henne. Det hade inte varit något uppträdande eller bråk överhuvudtaget, men däremot säger fostermamman att T är grundledsen över att mamma S verkar fortsätta det liv hon levt förut med sprit och det klarar T av dåligt. Nu vill alltså fostermamman att u t kommer ut. Ordnar direkt skjuts och träffar först fosterföräldrarna och vi går igenom vad som har hänt och därefter åker fostermamman och u t till den familj T är hos. T vill prata med u t ensam och vi går upp till ett rum på övervåningen. T är hemskt ledsen med kan inte säga vad som är orsaken till att hon bara stack hemifrån. Hon vidhåller att hon inte ska följa med till familjehemmet. Hon skall åka till barnhemmet. BUP, eller annat hem. Försöker förklara för T att ingen av alternativen är bra för henne eller löser några problem och att det inte blir tal om att hon ska lämna familjehemmet. T kan inte peka på något som är fel i hemmet, men hon verkar grundledsen och det går att tolka in att det är över mammans situation, att T vill bo hos sin mamma men att det inte går och där verkar knuten sitta. Fostermamman talar länge med T på ett fint sätt och talar om att både hon och fosterpappan vill att hon kommer hem och att de inte är arga på henne. Vi stannar i familjen ca 3 ½ timme och då tycker fostermamman det känns bra att vi åker, att det kommer att lösa sig på eftermiddagen. T vill egentligen följa med men avstår. Vi är även överens om att fostermamman skall tala med mamma S, om vad som hänt och fråga om deras samtal på torsdag kväll på något sätt oroade T. Fosterföräldrarnas funderingar är hur de ska klara av T med stigande ålder. De är rädda för hur hon kommer att bli som tonåring, om de skall klara av henne. Att T och fosterföräldrarna har knutit an till varandra är tveklöst.”

Soc-rapport 870525 Telefonsamtal med fostermamman: "...Visst är T ledsen någonstans säger fostermamma, men hon mår redan betydligt bättre och hon var med på fotbollsmatchen i fredags kväll, som det var avtalat och hon var så glad när hon kom hem för det hade gått så bra. Fostermamman säger att det var bra att det var u t som inför T fick ta hatdelen. Det gjorde att fosterföräldrarna kom lindrigt undan... 
...Just nu känner de inte behov av att prata igenom situationen, men vi är överens om att träffas under sommaren och prata om framtiden. Det gäller hur de ska orka med åtagandet att vara familjehemsföräldrar för T. Nu oroar sig T hur det kommer att vara hemma hos mamma de dagar hon ska vara där i samband med långhelgen....
....Fostermamman förstår att varje kris kan göra att det blir bättre, eftersom det ur krisen händer något och ofta även positiva saker."

Soc-rapport 870601: "T:s mamma har ringt sin socialsekreterare vid flera tillfällen och haft bekymmer under helgens umgänge med T. De har grälat hela helgen och T har talat om sin stora besvikelse till mamman och sagt vad hon tycker med alla anklagelser det innebär. T har tagit upp med mamma om alla hennes karlar och att hon super och att det är därför inte T får bo hemma. Detta är den grymma sanningen och naturligtvis var den svår att ta för mamma S. Tyvärr saknar S insikt i sin stora del i att hon inte kan ha barnen hemma. U t:s misstanke är att besvikelsen över mamman låg bakom T:s rymning. Vistelsen hos mamma ledde till att T ringde familjehemmet som då hämtade T på busstationen."

Soc-rapport 870604 "Fostermamman bekräftar det som hänt i helgen då T var hemma. Nu är det lugnt och T skall åka till mamma den 11 juni och stanna hos henne 2 veckor och därefter tillsammans åka till morfars och vara där i 3 veckor under juli månad"

Soc-rapport 870814 Träff med fosterföräldrarna: "De har bett om träffen. Båda fosterföräldrarna känner att de inte kommer att klara av T så länge till och det är speciellt fostermamman som känner sig slut. De tycker inte att T ger någon respons alls, att hon inte svarar på någonting och att hon inte är "inne" i familjen. T:s dröm att få flytta hem till mamma är alltid aktuell, trots att hon vet att det inte går. T försvarar mamma S i allt menar de. De känner sig uppgivna och ser ingen möjlighet att framtidsvis  klara av T och de är säkra på att de känner så här, vilket gör att hon blir ännu svårare emot dem. De har kvalificerad handledning från BUP, men ändå går det inte. Givetvis säger de att T får stanna tills vidare och något annat alternativ finns för henne och åtminstone höstterminen 87. Planeringen framöver blir att om nu T måste flytta skall hon få komma till tonårshem och skulle det då bli en tid då hon ingenstans kan bo, så kanske mamman med massivt stöd kan klara henne en tid tills plats finns på tonårshemmet. Tills vidare skall T stanna i familjen och en träff med BUP-teamet och mamma S skall ske för vidare planering. Beträffande S:s drickande så köpte hon ut sprit och drack och det blev otrevligt för T under helgen, men nu är T så stor att hon klarar av när det uppstår incidenter när mamman dricker. S är väldigt rädd för att u t ska få reda på att hon druckit, men fosterföräldrarna har sagt till henne att vi har helt öppna kanaler där."

Soc-rapport 870821: "Fosterpappan ringde i måndags och berättar att fostermamman är sjuk och att hon skall in på lasarettet för operation. Det är något med gallan. Det är mycket jobbigt för fostermamman och hon är ledsen. Och vad det beträffar barnen har de talat om för dem hur det är och T är deltagande i vad som hänt..."

"...U t träffade mamma S i går och kom även in på T:s fortsatta boende i familjehemmet. S oroar sig över att familjen ska ge upp och vad vi tå tänkt med T. Som S uttrycker sig: "hon skall inte in på någon anstalt!" S säger att blir det så måste T få komma hem och med stöd bo hos henne."

Soc-rapport 871014: "Telefonsamtal med fostermamman som säger att utvecklingen med T är positiv och hon tar nu upp saker med fosterfamiljen som hon inte skulle ha gjort tidigare och S är också öppen i kontakten med dem. T har t ex skrivit ett brev till sin klassföreståndare där hon bett om ursäkt för att hon varit dum emot honom mycket länge. Hon skrev på engelska säger fostermamman. Det är liknande tendenser de ser gentemot kamrater, att T kan ta på sig att hon gjort och gör fel. Fostermamman säger att hon tycker att allt flyter på bra nu och de är inte alls uppgivna som familjehemsföräldrar. Just nu känns det inte nära att T skall behöva byta till något annat alternativ."

Soc-rapport 871016 " Träff med BUP:s personal som handleder familjen. Träffen är till för att göra upp vissa riktlinjer omkring T:S boende i fortsättningen. Psykolog och kurator har haft många träffar med fosterföräldrarna, senast förra veckan. Fosterföräldrarna känner att de inte kommer att orka med att ha T framöver, möjligen t o m vårterminen 88. Vi diskuterar fortsättningen för T och är väl överens om att Tonårshemsplacering återstår, men ett försök först måste både T och S få tillsammans med mycket stöd. Planeringen är att vi först ska träffa fosterföräldrarna i nov och därefter ha en träff där S är med och tala om de riktlinjer vi funderat över. Sedan kommer vi att träffa BUP igen och diskutera vidare. Vi är alla klara över att T inte ska behöva misslyckas i något fler hem. Vi tror att vid en omplacering skulle samma mönster upprepa sig omkring T."

Soc-rapport 871112. "Ringt fostermamman och överenskommit om hembesök för att diskutera igenom den framtida placeringen av T. Hon  säger att det funkar okej med T men att de ändå står fast vid att T ska flytta. Fosterföräldrarna tycker att det känns svårt gentemot T då T redan nu planerar för högstadiet och planerar att bo kvar hos dem. Informerar fostermamman att S begärt att få hem T så hon är säkert informerad av mamma S om vad som är på gång och det tycker fostermamman känns så bra. Just nu är det viktigaste att T får stanna kvar vårterminen 88 och därefter får hon nog flytta hem, men det är en senare fråga."

Soc-rapport - 871126: "Hembesök i fosterfamiljen idag för att att diskutera igenom hela situationen omkring T och hennes framtid och fortsatta placering i familjen. Fosterföräldrarna känner att de inte fortsättningsvis vill ställa upp som familjehem för T. Det är framförallt fostermamman som känner sig utbränd, att det är för jobbigt helt enkelt. Signalerna har funnits en längre tid, ja nästan ett helt år att detta klarar de inte av. Det hela kulminerade i början av juni i år, då T rymde ifrån familjehemmet. Fostermamman säger att från den dagen gick musten ur dem och de har känt det alltför jobbigt. Dessutom blev fostermamman sjuk under hösten 1987 och det tror hon delvis beror på att hon levt i en alltför pressad situation omkring T:s agerande. Deras förslag till att börja med är att T flyttar hem redan vid vårterminens början, det vill säga i januari nästa år. Efter överläggningar enas vi att T skall få gå ut skolåret och få bo kvar hos dem den tiden och att hon successivt skall slussas hem till S och att den nya skolan ska kontaktas direkt vårterminen börjar och den kontakten skall u t stå för. Fosterpappan tar på sig att introducera T i skolan och klassen och att hon har möjlighet att besöka klassen och bekanta sig ordentligt innan hon börjar fr o m hösten 1988. Utslussningen skall gå till så att T oftare skall vara hemma under helger än nu och hon skall vistas hos sin mamma över sportlov och alla storhelger. Detta är också för att få en mätning på hur det fungerar mellan S och T. Fosterföräldrarna har sett en förbättring mellan S och T sedan sommaren som gick. S är varm och kramig mot T och av vad de sett och förstått så dricker inte S på samma sätt som förut. Fosterföräldrarna ser det som viktigt att S och T får bo tillsammans igen. T har hela tiden haft en stark längtan efter sin mamma och de tror nu att det finns en möjlighet till att det nu kan gå. Dels är T så pass gammal nu och vad de tror kommer båda att göra allt för att det nu ska gå bra och nu sällskapar S med en man som inte missbrukar. Vi tar upp frågan om fosterföräldrarnas fortsatta engagemang för T efter att placeringen upphört och de menar båda att de kommer att finnas och de är villiga att bli kontaktfamilj för T om S och T vill det. Fortsättningen nu är att vi ska träffa S på tisdag till veckan och både S och T på fredag för att tala om för dem vad som gäller. S har också officiellt begärt att få hem T och denna framställan måste prövas, om inte S tar igen denna begäran utifrån vad vi nu kommit fram till. Avvaktar träff med S i första hand."

Soc-rapport 871207: "Träff med S och T hemma i S:s lägenhet för att prata igenom framtiden för T tillsammans med dem båda. T säger att hon förstår vad vi ska prata med henne om eftersom S antytt till henne vad som är på gång. T reagerar varken med glädje eller sorg över beskedet...."
"...T får också klart för sig att om det blir tal om flyttning igen så finns inte den här fosterfamiljen kvar som ett alternativ, utan då blir det ett nytt hem eller tonårshem. T svarar inte så mycket på något av vad vi säger. Vi tar upp med S om hennes alkoholbruk, att det inte får bli som tidigare att hon sviker T genom att dricka. S känner stor oro inför den stora omställningen. Vi tar upp med S om att hon är gravid och väntar barn till sommaren och att det är det frågetecken som är störst, om att hon ska klara både det lilla barnet och T. S vill inte lyssna på att göra abort, att hon och fästmannen vill ha det väntade barnet och att han kommer att ställa upp och hjälpa till när barnet och hon kommer hem från BB. Fästmannen kommer på besök medan vi är kvar. Han ger ett vettigt intryck och säger att de får hjälpas åt att klara T och det väntade barnet. S säger att de inte ska flytta ihop utan hon ska bo ensam med T och det väntade barnet och att hon och T skall ha tätt umgänge under våren...."

BUP-journal 871228 Sammanfattning av årets stöd till fosterföräldrarna: "Under året har fosterföräldrarnas ork sviktat. Man orkar inte längre behålla T som fosterbarn, pga hennes dåliga förmåga att knyta an känslomässigt, man upplever att man får väldigt lite tillbaka trots sina ambitiösa försök att hjälpa flickan. Man känner sig ofta rätt lurad av henne och fosterföräldrarna far rätt illa. T:s mamma har åter talat om att försöka återfå vårdnaden om henne, vilket T med blandade känslor fått kännedom om. Från socialförvaltningen har man pratat med familjen och överenskommit att man försöker behålla flickan t o m vårterminen -88. Vi ämnar fortsätta stödet till fosterföräldrarna med cirka en månads intervall i första hand våren ut. Uppenbart är att T:s beteende alltmer får ett karaktärsstört utseende, med stora svårigheter att förlita sig på vuxna och vara närmast känslomässigt självförsörjande. Har alldeles uppenbart en tendens att försöka manipulera och intrigera bland skolpersonal och skolkamrater mot fosterföräldrar och övriga skolkamrater."


Ungefär en månad senare sker det som gör att jag flyttar från den här familjen. Inte till mor, inte till BUP, utan till en ny familj. Om fosterföräldrarna fick namnge rubriken till den tiden av livet skulle den med stor sannolikhet heta "flickan som lyckades manipulera en hel by" men nu är det tack och lov inte de som bestämmer.

Fortsättning kommer att följa.