Nu börjar det lugna ner sig igen. Det var säkert hela tre dagar sedan den sista gästen åkte. I princip hela sommaren har det varit folk här. Vänner och släkt som avlöst varandra. Jag klagar absolut inte, det är roligt att folk vill komma och hälsa på, men det är svårt att hinna med det man tänkt. Och jag som är en person som behöver rätt mycket ensamtid har fått kämpa lite.

Kanske tid för mig att slappa nu, och emellanåt stapla ved och måla om. Innan nästa besök kommer...