tisdag 18 januari 2011

Egogubbar

När jag skjutsade mor till en mack idag, släppte jag av henne och ställde mig sedan på anvisad parkeringsplats för att inte stå i vägen för andra. I väntan på att hon handlat klart spanade jag på andra bilar och bilister.

Bilen som kom efter mig ställde sig vid serviceplatsen där vatten och luft finns och gick sedan in i butiken. Han skulle alltså inte vare sig rengöra rutor eller fylla luft i däcken.

Den andra bilen som kom stannade precis framför entrén vid tankautomaterna och gick sedan raka vägen in i butiken. När tredje bilen kom, som faktiskt skulle tanka, stod den andra bilen i vägen, vilket medförde att den tredje då fick backa, köra till andra sidan och sedan backa igen för att hamna rätt med tanklocket.

Den fjärde bilen som anlände skulle fylla på luft i däcken, men eftersom luftslangen är väggfast vid serviceplatsen, där den första bilen ställt sig, fick han alltså lov att vänta till den bilisten kommit ut och kört i väg med sin bil.


Tänk så mycket smidigare allt hade varit om dessa människor tänkt till lite, ett steg längre - att det faktiskt existerar andra människor i världen än dem själva.

Jag antar att det är dessa personer som inte använder färdriktningsvisare i rondeller för att hjälpa andra bilister i trafiken. De är garanterat också dessa människor som tycker att det är helt okej att tränga sig före i köer. De är nog dessa som tycker att världen tillhör dem och att alla andra människor finns till för deras skull.


Möjligtvis är jag lite gnällig och känner ett sting av irritation i dag.

måndag 17 januari 2011

Sorg och saknad

Solskenshistorien fördunklades helt igår. Finaste Milda fick somna in hos veterinären efter ett snabbt insjuknande.

Otäckt hur abrupt saker kan ske.

Sov gott liten.

onsdag 12 januari 2011

När allt blir för mycket
och jag försöker trycka undan
för att jag tror att allt ska ordna sig,
men när ändå känslan talar för något annat.

Där är jag nu.

Jag imploderar av allt utifrån
och exploderar rakt i ansiktet på de oskyldiga.

Där är jag nu.

Vilse i min kontroll över mitt agerande.
Vred över att det är min ilska som kommer ut i luften,
när det egentligen är sorgen som övermannat mig.

Där är jag nu.

torsdag 6 januari 2011

Gästfritt


I förrgår skjutsade jag den sista gästen till flyget. Innan dess har vi haft folk hos oss sedan en vecka innan jul. Det har varit enormt trevligt, men det tar också på att hela tiden ha fullt hus, särskilt när man i vanliga fall behöver rätt mycket ensamtid.

Samtidigt kan jag inte låta bli att le. Släkt och vänner ser det som en naturlig samlingspunkt kring mig vid juletid. Det scenariot skulle jag skrattat åt för några år sedan. Man ska aldrig sluta att förvånas.

Inga direkta nyårslöften har jag gett. Ska försöka med samma sak jag försökt med de senaste åren, nämligen att vara snäll mot mig själv och enbart umgås med människor jag mår bra av. Jag blir bättre och bättre på det, men behöver definitivt fortsätta jobba på det.


Nu när alla gäster gett sig av ska jag vila, vila och vila lite till. Jag ser fram emot att lägga pussel, slötitta på film och ta långa sköna hundpromenader.