I går fick jag nästan glädjefnatt över det, men då sken solen och jag kände hopp.
I dag är det grått trist och dassigt.
Sol och värme, vilstolar och öl.
Blåsa upp fåniga badleksaker och plaska i sjön med min systerson.
Rensa ogräs i den vildvuxna rabatten och bränna mig på brännässlor.
Grilla allsköns saker med doft av tändvätska.
Allt detta känns så fjärran.
Fan, att jag ska påverkas så mycket av vårens sega antågande.
Jag borde veta bättre, att det faktiskt inte är i närheten av att vara sommar i april.
Ändå känner jag så här varje år, varje vår.
Denna brutala väntan. Rastlösheten som får mig att klättra på väggarna samtidigt som den lamslår mig så totalt att jag mest ligger i sängen och stirrar i taket.
Är det helt säkert att det är mindre än ett år sedan det senast var sommar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar