Jag hade bestämt mig för att bege mig ut på rosa vespan, gasa upp, köra lite härligt galet i mörkret. Men så hinner jag hinner bara nerför backen innan lyset slutar att fungera. Eftersom jag bor i obygden, utan gatljus, var det bara att ge upp och försöka köra hem i myrstegsfart. Jag som trodde att slutet på denna dag skulle bli bra, eller åtminstone okej. Så nu kapitulerar jag, nu ger jag upp!
Utan att ens orka gå in på den här dagens skeenden kan jag meddela att den varit skit. Trodde åtminstone att kvällen skulle sluta lite bra. Haha, vilket skämt att ens tro det. En aning egentid med något jag tycker är roligt, ett uns av försök till glädjerus. Jo, jävlar! Det är bara att konstatera att gudinnan spottar på mig, med jordens jävla hånleende! Det är tydligt att inget, inte ens på mikroskopisk nivå, ska gå min väg just nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar