Nötväcka väcker tankar

Jag har funderat lite på det här med ensamhet. Människor är flockdjur och behöver ibland sällskap för att kunna fungera. Vi har byggt upp ett socialt samhälle där de flesta har något slags nätverk. Är det inte en partner eller föräldrar, så fungerar det lika bra med vänner. Och nu med all teknologi behöver vi inte ens fysiskt befinna oss på samma plats för att mota bort ensamheten. Ett telefonsamtal, sms, mejl, chatt eller liknande kan fungera som substitut.

Men hur är det bland djuren, till exempel fåglarna? Under en veckas tid har jag studerat en liten rackare utanför fönstret - en vacker nötväcka, som ter sig vara alldeles ensam, och det har fått mig att fundera. Kan denne gynnare känna ensamhet? Nu menar jag inte att förmänskliga den på något sätt, och jag har läst på hur den bor, äter och dylikt, men hur fungerar det för den? Vad gör den på dagarna när den inte söker efter föda? Vem känner den tillhörighet med? Vem spelar den för? Kan den flyga sig fram genom livet utan att ha någon att dela det med? Har den överhuvudtaget behov av någon slags tillhörighet?

Jag borde nog inte fundera så mycket över det här då det får mig att bli en aning melankolisk.