Jag hittade en text om vänskap jag skrev för länge sedan. Mycket har hänt sedan dess. Dessa människor finns på sin höjd kvar i periferin och sorgen över det har lagt sig. Vänskap för mig är stort. Att få välja de människor jag vill ha nära. Att få känna att de valt mig. Kanske var det sårad stolthet jag kände när jag skrev det här. För att jag valde fel människor. För att de inte valde mig.
Jag har kommit fram till en insikt som gör rätt ont. Men trots allt är en insikt en insikt och i förlängningen oftast något bra. Insikten är att några av de människor jag upplevt stå mig allra närmast är betydligt viktigare för mig än jag är för dem. Att jag bryr mig lite för mycket om människor som bryr sig lite för lite om mig. Från och med nu säger jag; fuck you! Eller det gör jag inte alls, men den här envägskommunikationen funkar inte längre. Jag är inte en krävande vän som ständigt behöver en massa uppmärksamhet. Men ibland behöver jag få känna att jag är ihågkommen. Att jag är viktig. Jag vill uppleva ett deltagande och jag vill ibland få frågan hur jag mår. Det är för mig vad vänskap handlar om. Men vi var kanske aldrig vänner?
2 kommentarer:
Jag och en av mina vänner pratade just exakt om det där igår...
Om man själv är en vän som alltid frågar hur andra mår? Och hur besviken man blir när man inser att man själv aldrig får frågan.
När det gäller vänskap ska man ha höga krav tycker jag. Kram på Dig!
Ja, för att vara snäll mot sig själv måste höga nog rätt höga krav till.
Kram!
Skicka en kommentar