Knävridning i backen

För några veckor sedan skadade jag mitt knä, och även om det har varit väldigt ömt har det sakta men säkert gått framåt - tills jag för några timmar sedan gjorde en hejdundrande praktvurpa i backen. Jag grät och skrek av smärta, och för några sekunder var jag absolut villig att kapa av det, med en slö såg om så vore.

Blankis med ett par decimeter snö ovanpå, ett ömmande knä och hundpromenader - sammantaget en ohyggligt dålig kombination.

Ja, jag tycker lite synd om mig själv nu och det får jag göra.