Några få plusgrader med isande vindar. På det en ond rygg. Jag skulle kunna sätta punkt där. Idel klagan. Men det kommer jag inte att göra. För i dag har jag världens bästa hundar som gör att allt sådant glöms bort. I dag är det helt och hållet deras förtjänst att jag för en stund fått le och glömma bort både nordanvindar och ömmande rygg. Så enkelt kan det vara ibland.
Och inte heller har jorden gått under ännu.
2 kommentarer:
jomen de stämmer ju, jag lever fortfarande och jorden har ju inte gått under, man undrar ju bara vad Harold Camping ska skylla sin missräkning på denna gång
Han kommer nog på något bra som vanligt, haha.
Skicka en kommentar