Jakttider (Varning för ett extremt långt inlägg)

Snart börjar älgjakten. I vårt grannskap har vi problem med en viss älghund som verkar tycka att det är roligare att jaga katter, kaniner och höns istället för älgar. För två år sedan höll den på att ta vår ena katt. Hon är väldigt hundvan och försökte efter alla konstens regler att värja sig, men förgäves. Hade det inte varit för att vi hade köksfönstret öppet och våra hundar formligen kastade sig ut för att ingripa så hade hon nog inte levt idag. Jag lyckades fånga in hunden och ringde det nummer som stod på hans halsband. En man svarade och jag frågade om han hade någon hund på vift.

"På vift och på vift. Jag släppte han vid sommarstugeområdet."
"Ok, men nu är det så att han är här uppe hos oss och han har nästan tagit ihjäl en av mina katter!"
"Men du kan ju försöka skicka hem honom då."
"Du, det har jag försökt, men han vägrar gå härifrån."
"Jag kan ju prova att vissla på honom."

Jag berättade alltså att hans hund nästan haft ihjäl min katt och hans respons var "jag kan väl prova att vissla på honom". Inget "förlåt, hur är det med katten?" eller "jag kommer genast och hämtar honom!" Det kändes så jävla nonchalant!

När jag förra hösten tidigt på morgonen var ute på hundpromenad hörde jag ett fasligt liv  från grannarnas hönsgård. Jag sprang dit och såg samma hund som året innan, på väg att bryta sig in hos både höns och kaniner. Grannfrun kom också ut och vi lyckade avvärja och fånga in hunden. Hon bad mig stanna kvar som moraliskt stöd medan hon hon ringde ägaren. Samma nonchalanta attityd han året innan hade mot mig hade han nu mot henne. Efter mycket om och men lyckades hon i alla fall övertala honom att komma och hämta sin hund och efter en stund kom han lufsande ner från skogen med bössan på ryggen, kopplade sin hund och tänkte gå i väg utan att ens prata med oss. Grannfrun försökte sig dock på att prata med honom.

"Du, det känns ju inte alls bra att din hund ska vara här uppe och bryta sig in och ta våra djur."
"Äh, inte vet jag, det finns väl inte så mycket att göra åt det.", svarade han lite ointresserat.
" På nåt sätt måste vi väl kunna lösa det? Vi har ju som sagt en hel den smådjur här."
" Inte tror jag att han skulle ta dom, även om han bröt sig in."
 Då kunde jag inte hålla tyst längre.
"Men hallå, han höll ju på att döda min katt förra året, så bevisligen tar han dom!"
"Ja, men katter är en annan sak, dom kan han ju ta."
"Men vi har ju för fan nio katter här uppe!", fortsatte jag.
 Grannfrun började även hon bli upprörd.
"Vi har en massa katter och andra smådjur här och det är aldrig några problem förutom när din hund är här."
 Han svarade inte på det utan vände sig om för att gå sin väg.
 "Det går ju faktiskt att lära hunden att inte ta smått, det kan ju vara bra när man har en hund som faktiskt ska skälla älg", slängde jag ur mig smått provocerande.
Han stannade upp och blängde på mig.
"Hörru, du vet inte vad du pratar om, det vet du inget om!", sa han sedan surt.
"Du, hon har faktiskt också jagat!" röt grannfrun upprört och pekade på mig.
"Äh, som om ni skulle veta nåt om sånt här!"
 Återigen vände han oss ryggen och började gå. Jag kände att jag hade fått nog, utan en endaste kopp kaffe på morgonen var inte mitt humör det bästa.
 "Det är ju inte konstigt att jägare får dåligt rykte när det finns såna som du!", ropade jag efter honom, även fast jag visste att jag borde ha hållit tyst.
 Han tvärstannade, vände sig om och blängde på mig medan han sakta började gå mot oss igen. Det kändes lite hotfullt, men framför allt hade han gjort mig arg.
 "Du, vänd dig om och gå igen! Jag börjar bli jävligt upprörd nu och kommer att säga en massa saker jag inte borde, så bara gå!", nästan spottade jag fram.
Grannfrun förstod verkligen hur upprörd jag var, och i princip bara upprepade det jag sa.
"Ja, vänd om och gå, hon är väldigt arg nu!"

Faktiskt gjorde han det, vilket kanske var lika bra, eftersom jag efteråt kom på att det inte var det smartaste att mucka med någon som har ett gevär på ryggen.

På omvägar har jag och grannfrun fått höra att han tyckte att vi var hysteriska och otrevliga. Jag tar det, även om jag inte håller med. Dessutom kan jag förstå att det händer olyckor när djur är inblandade, shit happens, inget konstigt med. Däremot köper jag inte hans attityd. Det är hans ansvar att hålla koll på sin hund. Hade han bara varit det minsta tillmötesgående och till exempel sagt att han kan ringa de dagar det är jakt i närheten av oss så att vi kan hålla lite extra koll på våra djur, då hade det varit lugnt. Då skulle jag ha tyckt att han tar ansvar. Jag skulle inte ha behövt skriva ett argt inlägg. Inte heller hade det stått "jägarjävel" ovanför hans nummer i min telefon. Jag hoppas att jag slipper ringa det numret i år.