Jag brukar vara rätt noggrann med att inte hänga ut folk, men det
finns en person som ibland slinker igenom min egen censur och det är min
mor. Kanske vågar jag för att hon inte läser här, eller så är det bara
för att jag verkligen måste skriva ur mig om henne ibland.
Jag skrev ett långt inlägg där jag berättade bakgrunden till vår komplexa relation. Hur jag upplevde min uppväxt, kontakten med socialtjänsten, känslan att inte bli tagen på allvar.
Men efter att fingrarna smattrat på tangentbordet, där orden flödat, känslor och minnen kommit upp till ytan så kände jag att det är omöjligt att posta. Inte för att jag har några problem med att berätta om min uppväxt, men hur ska jag kunna göra det utan att lämna ut henne? Det blir helt enkelt för privat.
Jag markerade min text och raderade rad efter rad efter rad och till slut fanns bara en mening kvar. "Min mor och jag har alltid haft en mycket komplicerad relation."
3 kommentarer:
För dom lite insatta behövs inte mer än den textraden för dom vet vad som ligger bakom den textraden, ä jag kan ju bara tänka hur hela texten såg ut så jag förstår att du raderade
Det var en bra text, men kanske inte just här, eller just nu.
Kan tänka mig de
Skicka en kommentar